Kattens hälsa och avel

Kattens hälsa står i fokus för SVERAKs uppfödare med mål att föda upp friska och sunda katter, fria från defekter och med god mentalitet.

Katter kan förstås också drabbas av sjukdomar och vanligtvis orsakas dessa av parasiter, bakterier eller virus. En del sjukdomar kan du skydda katten emot genom att vaccinera – andra sjukdomar är mer svårbehandlade. Som kattägare har du ett ansvar, inte bara för din egen katt utan även mot andras katter! Om du vet att din katt har en sjukdom som kan smitta andra katter måste du vidta åtgärder för att inte sprida smittan vidare. Hur denna åtgärd ska gå till beror självklart på vilken sjukdom det avser.

Vi hänvisar till FIFes och SVERAKs regler för uppfödning och stambokföring där det framgår vilka katter som inte får användas i avel och vilka restriktioner som gäller.


För alla kattägare i Sverige gäller dessutom Jordbruksverkets föreskrifter och författningar – några utdrag från dessa:

Använd inte katter i avel om de mår dåligt av det
Det är inte tillåtet att använda en katt i avel om den mår dåligt av det och om det finns risk för att avkomman ärver sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Djur som är överdrivet rädda eller aggressiva och djur som saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt får heller inte användas i avel.

Förbud mot avel med sjuka djur
Katter får inte användas i avel om

  • de har en sjukdom eller ett funktionshinder som kan ärva
  • de har eller med stor sannolikhet har recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom
  • de har eller med stor sannolikhet har enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag
  • parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman.

Förbud mot avel med rädda och aggressiva djur
Katter som är överdrivet rädda eller omotiverat aggressiva får inte användas i avel. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till kattungen.

Förbud mot avel med djur som saknar förmåga att föröka sig naturligt
En honkatt som inte kan föda på ett naturligt sätt ska inte användas i avel. Risken är att anlag för svåra förlossningar förs vidare till nästa generation. Det kan hända att veterinären måste ta till kejsarsnitt om fostret ligger fel, men det får inte bli en vana att göra så. Därför är det inte tillåtet att låta en honkatt som förlösts med kejsarsnitt två gånger fortsätta att para sig.

 

Hälsoprogram är ett verktyg för att begränsa och förebygga ärftliga sjukdomar och defekter. Detta sker genom undersökningar av avelsdjur och enskilda individer samt genom ett gemensamt arbete att förbättra hälsostatus inom rasen.

Orden ”hälsoprogram” och ”sjukdom” kan var för sig kännas olustiga och när de används i samma mening kan de upplevas än mer laddade. Därför uppmanar SVERAK till lugn – för katten! Förknippa inte hälsoprogram med sjukdom – förknippa det med hälsa!

Ett av SVERAKs mål är att bredda avelsbasen för alla raser godkända av FIFe – inte att minska den!

Det gagnar inte rasen eller avelsarbetet att ta bort för många katter från aveln – detta kan på sikt medföra att avelsbasen blir för liten. Dessutom kanske katten har andra värdefulla genetiska egenskaper som inte bör gå förlorade.

 

Har du en katt som är drabbad (affected) innebär det att katten med stor sannolikhet kommer att utveckla sjukdomen. Även om denna katt inte ska användas i avel kan du få njuta i flera år av en pigg och frisk katt.

Har du en katt som är bärare av ett recessivt sjukdomsanlag kommer sjukdomen inte att utvecklas. Var däremot medveten om hälsoprogram och var noga med vilket avelsdjur du väljer att para din katt med. Para ej bärare med annan bärare.


SVA – Parasitorsakade kroniska diarréer i kattbesättningar

SVAs hemsida

Viktig och intressant artikel från Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA  rörande ”Parasitorsakade kroniska diarréer i kattbesättningar”. Syftet med artikeln är att stödja och hjälpa kattuppfödare som vill driva sin verksamhet på ett säkert sätt. Fokus ligger på Tritrichomonas foetus och Giardia intestinalis.


SSVOs – Om ögonlysning, ögonsjukdomar mm

SSVOs hemsida

Svenska Sällskapet för Veterinär Oftamologi, SSVO är en förening för veterinärer och veterinärstuderande med intresse för ögonsjukdomar hos djur. I SSVO ingår Ögonpanelen som består av veterinärer som är speciellt utbildade och auktoriserade att diagnostisera ärftliga ögonsjukdomar hos hund och katt (s.k. ögonlysare).


SLU – Om FORL hos katt

SLUs hemsida

Feline Odontoclastic Resorption Lesions (FORL) hos katt. FORL är ett tandlidande som förekommer hos katt. Orsaken är än så länge okänd. Sjukdomen karakteriseras av en successiv nedbrytning av tänderna och drabbar även vilda kattdjur. Läs mer på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLUs hemsida.


Leslie Lyon – Föreläsning om burmaavel på Youtube

Youtube

Redovisning av hälsoprogrammens status
presenterades vid SVERAKs årsmöte 2016 (pdf – öppnas i nytt fönster)

Hälsointyg (hälsostatus) som inkommit till SVERAKs kansli registreras i SVERAKs stambok och visas i FindUs – SVERAKs stambok på nätet – som en liten flagga halsoflaggavid berörd katt. Detta gäller alla stambokförda katter oavsett ras och gäller de flesta testresultat (HCM, PRA, PK, PKD  m.fl).

Sänd kopia av testresultatet – helst via ”snigelpost” – till SVERAKs kansli, Åsbogatan 33, 504 56 Borås. Du kan även sända resultatet via e-post sverak@sverak.se.

Hälsoprogram inom SVERAK

Neuronal gangliosidos (GM1) och gangliosidos (GM2)

Information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.

Om GM1 och GM2

Gangliosidos är en grupp ärftliga sjukdomar kända som ”lysosomal storage diseases”.

Lysosomer är cellens ”matsmältningssystem” och har som uppgift att med särskilda enzymer bryta ned och transportera bort restprodukter från cellen så att de kan ”återvinnas”.

GM1 och GM2 orsakas av ett defekt enzym som gör att det lagras obearbetade restprodukter i cellen, i synnerhet i det centrala nervsystemet – dessa rester orsakar permanenta hjärnskador.

Sjukdomen orsakad av GM1-defekten visar sig vid 2-4 månaders ålder med svaghet, vingliga bakben och tilltagande skakningar. Vid cirka 12 månaders ålder är symptomen allvarliga; förlamning, blindhet och återkommande kraftiga epilepsianfall. Sjukdomen leder slutligen till döden. Arvsgången är autosomalt recessivt. Symptomet GM2 debuterar tidigare med i stort sätt samma symptom, dock ännu allvarligare.

Sjukdomen, som är autosomal med recessivt anlag, visar sig först när båda föräldrarna bär genen för GM1/GM2.

Anlagsbärare av GM1/GM2 är själv frisk men kan föra sjukdomen vidare till sina avkommor.

GM1/GM2 kan förekomma hos korat.


FIFes hälsoprogram vid avel på korat

Korater som används i avel måste DNA-testas för GM1/GM2 gangliosidos med normalt resultat, såvida inte båda föräldrarna bevisligen visar sig vara fritestade från GM1/GM2 gangliosidos.

Följande avelsprinciper gäller:

  • GM1/GM2-fri katt x GM1/GM2-fri katt
  • icke-bärare x bärare – förutsatt att all avkomma är GM1/GM2-fria.

Om en önskad parning inte tillfullo uppfyller kraven enligt ovan, kan FIFe-medlemmen godkänna parningen i förväg efter att ha mottagit en välgrundad ansökan. Den enskilda FIFe-medlemmen föreskriver de krav som måste uppfyllas om ansökan godkännes.

Katter som DNA-testas i enlighet med denna regel ska vara identifierbara genom mikrochip eller tatuering.

Uppfödare av korater måste informera köparna om sjukdomarna GM1/GM2 gangliosidos och registreringspolicyn.


SVERAKs förtydligande gällande hälsoprogrammet

Vid kontakt med FIFes Health and Welfare Commission, HWC, har SVERAK fått bekräftat att man inte behöver testa flera generationer såvida inte någon av dem är bärare/sjuk.


Intyg om DNA-testning och rekommendationer

Om DNA-intyg redan insänts och registrerats i SVERAKs stambok eller om en katt anses vara GM1/GM2-normal via föräldrars/ föregående generationers tester behöver inget nytt intyg insändas. I annat fall ska kattens ägare, senast i samband med registrering av avkommor efter katten, skicka DNA- intyg till SVERAKs kansli.

Kattens ägare ansvarar för att DNA-intyget har korrekt uppgift om kattens namn, registreringsnummer och id-nummer.

Notering i stamtavlan sker enligt följande:

  • GM1/GM2-normal enligt DNA-test
  • GM1/GM2-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • GM1/GM2-normal enligt DNA-test på föräldradjur/tidigare generation
  • GM1/GM2-bärare enligt DNA-test
  • GM1/GM2-affekterad enligt DNA-test

Rekommendationer:

Uppfödare rekommenderas att med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”GM1/GM2-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.

Uppfödare rekommenderas att DNA-testa avkommor för det fall att GM1/GM2-bärare används i avel.


Hälsoprogram  Neuronal gangliosidos (GM1) och gangliosidos (GM2) antogs vid FIFes Generalförsamling 2000. Revideringsdatum 130101

Gangliosidos (GM2)

information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.


Om GM2 gangliosidos

Gangliosidos är en grupp ärftliga sjukdomar kända som ”lysosomal storage diseases”.

Lysosomer är cellens ”matsmältningssystem” och har som uppgift att med särskilda enzymer bryta ned och transportera bort restprodukter från cellen så att de kan ”återvinnas”.

GM2 orsakas av ett defekt enzym som gör att det lagras obearbetade restprodukter i cellen, i synnerhet i det centrala nervsystemet – dessa rester orsakar permanenta hjärnskador. GM2 är en mycket allvarlig sjukdom som visar sig i mycket tidig ålder med svaghet, motorikfel på bakbenen och tilltagande skakningar. Vid cirka 12 månaders ålder är symptomen allvarliga; förlamning, blindhet och återkommande kraftiga epilepsianfall. Sjukdomen leder till döden.

Sjukdomen ärvs autosomalt recessivt visar sig först när båda föräldrarna bär genen för GM2. Anlagsbärare av GM2 är själv frisk men kan föra sjukdomen vidare till sina avkommor.

GM2 kan förekomma hos burma.


FIFes hälsoprogram vid avel på burma

Burma som används i avel måste DNA-testas för GM2 gangliosidos med normalt resultat, såvida inte båda föräldrarna bevisligen visar sig vara fritestade från GM2 gangliosidos.

Följande avelsprinciper gäller:

  • GM2-fri x GM2-fri
  • GM2-fri x GM2-bärare

Katter som DNA-testas i enlighet med denna regel ska vara identifierbara genom mikrochip eller tatuering.

Burmakatter som används i avel måste genomgå DNA-test för GM2 gangliosidos, såvida inte båda föräldrarna är bevisade vara fria från GM2 gangliosidos

Avelsprinciperna som ska följas är:

  • GM2-fri x GM2-fri
  • GM2-fri x GM2-bärare

Katterna som behöver testas enligt denna regel måste vara identifierbara genom microchip eller tatuering.

Testresultatet, som ska vara baserat på laboratorisk dokumentation, tillhandhålls av uppfödaren och testresultatet ska anges antingen direkt på stamtavlan eller på en separat bilaga som ska medfölja stamtavlan.

Uppfödare av burma måste informera köpare om sjukdomen GM2 gangliosidos och registreringspolicyn.


SVERAKs förtydligande gällande hälsoprogrammet

Vid kontakt med FIFes Health and Welfare Commission, HWC, har SVERAK fått bekräftat att man inte behöver testa flera generationer såvida inte någon av dem är bärare/sjuk.


Intyg om DNA-testning och rekommendationer

Om DNA-intyg redan insänts och registrerats i SVERAKs stambok eller om en katt anses ha GM2/HEXB-status via föräldrars/ föregående generationers tester behöver inget nytt intyg insändas. I annat fall ska kattens ägare, senast i samband med registrering av avkommor efter katten, skicka DNA- intyg till SVERAKs kansli.

Kattens ägare ansvarar för att DNA-intyget har korrekt uppgift om kattens namn, registreringsnummer och id-nummer.

Notering i stamtavlan sker enligt följande:

  • GM2/HEXB-normal enligt DNA-test
  • GM2/HEXB-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • GM2/HEXB-normal enligt DNA-test på föräldradjur/tidigare generation
  • GM2/HEXB-bärare enligt DNA-test
  • GM2/HEXB -affekterad enligt DNA-test

Rekommendationer:

Uppfödare rekommenderas att med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”GM2-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.

Uppfödare rekommenderas att DNA-testa avkommor för det fall att GM2-bärare används i avel.


Hälsoprogram Gangliosidos (GM2) antogs vid FIFes Generalförsamling 2011. Revideringsdatum 130101

Glycogen storage disease (GSD IV)

Information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.


Om Glycogen storage disease

Glykogen, som byggs upp från blodsocker, är en lagringsform av energi i musklerna. Hos en frisk och aktiv katt i rörelse omsätts och bryts muskelglykogenet ner till socker i muskelfibern och omvandlas till användbar energi.

Vid sjukdomen glycogen storage disease, GSD typ IV, är en gen för enzymet GBE1 (glycogen branching enzyme) muterad. Detta får som följd att lagringen av glykogen blir defekt och det lagras utan att kunna frigöra någon användbar energi. Musklerna förtvinar och förlamas.

En drabbad katt (affected) är oftast dödfödd eller dör inom ett par dygn efter födsel.

Anlagsbärare, katt som har en enkel uppsättning av sjukdomsanlag för GSD IV, är själv frisk men kan föra sjukdomen vidare till sina avkommor.

GSD IV kan förekomma hos norsk skogkatt.


Hälsoprogram vid avel på norsk skogkatt

Norsk skogkatt (NFO) som används i avel ska vara DNA-testad för GBE-1-genen (GSD IV – glycogen storage disease), såvida inte båda föräldrarna av avelskatten är bevisade att inte vara bärare av GSD IV.

Katter som testas efter denna regel måste vara identifierbara genom microchip eller tatuering, och microchips- eller tatuerings-ID måste medfölja testdokumentet till laboratoriet och vara tydligt angivet på testresultatet.

Följande avelsprinciper måste iakttas:

  • bärare får inte paras med bärare
  • ett giltigt veterinärintyg gällande GBE-1-status måste medfölja kattens stamtavla. [se SVERAKs förtydligande gällande hälsoprogrammet]

SVERAKs förtydligande gällande hälsoprogrammet

Vid kontakt med FIFes Health and Welfare Commission, HWC, har SVERAK fått bekräftat att man inte behöver testa flera generationer såvida inte någon av dem är bärare/sjuk.


Intyg om DNA-testning och rekommendationer

Om DNA-intyg på GBE-1-status redan insänts och registrerats i SVERAKs stambok eller om en katt anses vara GSD4-normal via föräldrars/föregående generationers tester behöver inget nytt intyg insändas. I annat fall ska kattens ägare, senast i samband med registrering av avkommor efter katten, skicka DNA- intyg till SVERAKs kansli.

Kattens ägare ansvarar för att DNA-intyget har korrekt uppgift om kattens namn, registreringsnummer och id-nummer.

Notering i stamtavlan sker enligt följande:

  • GSD4-normal enligt DNA-test
  • GSD4-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • GSD4-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer
  • GSD4-bärare enligt DNA-test
  • GSD4-affekterad enligt DNA-test

Rekommendationer:

Uppfödare rekommenderas att med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”GSD4-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.

Uppfödare rekommenderas att DNA-testa avkommor för det fall att GSD4-bärare används i avel.


Hälsoprogram Glycogen Storage disease – GSD IV – antogs vid FIFes Generalförsamling 2011. Gäller från 120101 – revidering 13010

Hypertrofisk Kardiomyopati (HCM)

Information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.


1. Syfte

Syftet med hälsoprogrammet är att motverka att katter med HCM används i avel. Hälsoprogrammet bygger på ultraljudsundersökning och DNA-test.


2. Bakgrund

HCM (hypertrofisk kardiomyopati) är en ärftlig sjukdom som leder till förändringar av strukturen i och tjockleken på hjärtväggarna. Sjukdomen kan leda till vänstersidig hjärtsvikt, blodproppar eller plötslig död. HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen på katt. Sjukdomen är progressiv och finns inte där när katten är nyfödd. Hur tidigt symptomen utvecklas varierar avsevärt. Det finns inget botemedel mot sjukdomen.

I dagsläget är en mutation känd. Detta är en mutation i myosinbindande protein C 3 (MyBPC 3), även kallad HCM1. För att hitta drabbade katter så tidigt som möjligt och fastställa katternas DNA-status används detta hälsoprogram.


3. Omfattning

Hälsoprogrammet innebär att uppfödare av rasen maine coon inom SVERAK rekommenderas att:

  • följa de avelsprinciper som beskrivs i punkt 4
  • informera kattungeköpare om HCM och detta hälsoprogram
  • DNA-testa alla avelsdjur för HCM1, om inte kattens båda föräldrar är känt negativa för mutationen
  • fortsätta att ultraljudsundersöka katterna eftersom detta hjälper till att hitta katter med HCM orsakad av andra mutationer än HCM1
  • bidra till framåtskridande hälsoarbete genom att resultatet av undersökningen rapporteras i enlighet med internationellt hälsoprogram av deltagande veterinär.

4. Avelsprinciper

4.1          DNA-test för HCM1

Katter som är homozygota för HCM1 bör inte användas i avel.

Katter som är heterozygota för HCM1 kan användas i avel om katten anses vara viktig för att bevara den genetiska variationen. Eftersom det i dagsläget inte finns något objektivt sätt att säga exakt vilka katter som är viktiga för att bevara genetisk variation och vilka som inte är det, måste det vara upp till varje kattägare att använda sitt eget omdöme här.

En heterozygot katt bör bara paras med en frisk katt, för att minska risken för att man får sjuka katter. Allt eftersom avelsarbetet framskrider bör negativa kattungar väljas från dessa linjer för att användas i avel. Det är förstås inte rimligt att låta avliva DNA-positiva kattungar/katter som är friska och mår bra. DNA-positiva katter kan leva långa, friska liv trots sin gendefekt.

 

4.2          Ultraljudsundersökning

Katter med diagnostiserad HCM ska inte användas i avel.

Katter med normalt hjärta och utan nära släktingar med diagnostiserad HCM kan användas i avel.

Katter med resultatet equivocal (gränsfall) behandlas enligt följande:

  • under 2 år gammal:
    Om katten var under två år gammal när testet gjordes rekommenderas det att man tills vidare inte avlar på katten, utan istället testar man igen när katten är över 2 år gammal.
  • mellan 2 och 3 år gammal:
    Om katten var mellan två och tre år när testet gjordes kan vid behov en (1) kull tas, om katten inte har någon kull tidigare. Den andra föräldern bör då förstås ha ett helt normalt hjärta och inga nära släktingar med konstaterad HCM. Uppfödaren bör ansöka om att belägga dessa kattungar med avelsförbud tills vidare. Detta avelsförbud kan hävas om högrisk-föräldern är normal eller fortfarande equivocal vid test efter 3 års ålder.
  • över 3 år gammal:
    Om katten var över tre år gammal när testet gjordes kan avel ske, men paras då enbart med katter med helt normalt hjärta och inga nära släktingar med HCM.
  • om en katt med equivocal hjärta också har en nära släkting med HCM, så bör man vara extra försiktig.

 

Om en katt har upptäckts ha HCM rekommenderas följande för kattens nära släktingar:

  • avel på dessa katter rekommenderas inte förrän efter OK test vid 2 års ålder
  • hjärtat normalt vid 2-3 års ålder:
    Då tas maximalt en (1) kull på katten, om katten inte har någon kull tidigare. Den andra föräldern bör då ha ett normalt hjärta och inga nära släktingar med konstaterad HCM. Uppfödaren bör ansöka om att belägga dessa kattungar med avelsförbud tills vidare. Detta kan hävas om högrisk-föräldern fortfarande är OK vid test efter 3 års ålder.
  • hjärtat normalt efter 3 års ålder:
    Om katten fortfarande är OK vid test efter 3 års ålder, så kan avel ske som vanligt på katten. Dock lämpligen parat med mer riskfri partner (ej equivocal eller katt med drabbad nära släkting).

Som nära släktingar räknas här helsyskon, föräldrar och avkommor.


5. Varaktighet

[textändring efter SVERAKs årsmöte 2013]

SVERAK sammanställer kontinuerlig statistik över antal intyg och antal bärare. Med utgångspunkt från denna statistik tar SVERAKs styrelse årligen ställning till om hälsoprogrammet ska fortsätta i sin nuvarande form eller ändras.


 

Hälsoprogram Hypertrofisk Kardiomypati (HCM) antogs av SVERAKs årsmöte 2010. Gäller från 110101

Abessinier, somali, ocicat och orientaliska raser (siames, balines, orientaliskt korthår/långhår, peterbald)

Progressiv retinal atrofi, PRA (rdAc-mutation)

Information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.


1. Syfte

Syftet med hälsoprogrammet är att förhindra att det föds katter med dubbla anlag för rdAc-mutationen som ger PRA. Hälsoprogrammet bygger på DNA-testning.


2. Bakgrund

PRA (progressiv retinal atrofi) är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota.

Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den återfinns hos flera kattraser. Mutationen rdAc nedärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas.

Drabbad katt (affected), med dubbel uppsättning av sjukdomsanlaget, utvecklar med tiden blindhet.

Anlagsbärare, katt som har en enkel uppsättning av sjukdomsanlaget, har ingen kliniskt påvisbar nedsättning av synen och näthinnans utseende är också normalt.


3. Omfattning

Uppfödare inom SVERAK, av någon av ovanstående raser, förbinder sig att:

  • enbart använda katter i avel med känd rdAc-status enligt DNA-test
  • följa de avelsprinciper som beskrivs i punkt 4
  • i samband med registrering av kattkull förse SVERAKs kansli med erforderliga testresultat
  • informera kattungeköpare om PRA och detta hälsoprogram.

4. Avelsprinciper

Följande avelsprinciper gäller:

  • rdAc-normal katt får paras med rdAc-normal katt
  • rdAc-normal katt får paras med rdAc-bärare
  • katt med dubbla rdAc-anlag (drabbad katt) får inte användas i avel.

5. Intyg om DNA-testning

Om DNA-intyg på rdAc-status redan insänts och registrerats i SVERAKs stambok eller om en katt anses ha PRA-status (rdAc) via föräldrars/ föregående generationers tester behöver inget nytt intyg insändas. I annat fall ska kattens ägare, senast i samband med registrering av avkommor efter katten, skicka DNA- intyg till SVERAKs kansli.

Kattens ägare ansvarar för att DNA-intyget har korrekt uppgift om kattens namn, registreringsnummer och id-nummer.

Notering i stamtavlan sker enligt följande:

  • PRA-normal enligt DNA-test
  • PRA-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • PRA-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer
  • PRA-bärare enligt DNA-test
  • PRA-affekterad enligt DNA-test

Uppfödare rekommenderas att:

  • alla katter ögonspeglas någon gång under livet. Detta för att upptäcka såväl andra PRA-former som andra ögonsjukdomar.
  • med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”PRA-normal” (rdAc-normal) enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.
  • DNA-testa avkommor för det fall att PRA-bärare (rdAc) används i avel.

6. Varaktighet

[textändring efter SVERAKs årsmöte 2013]

SVERAK sammanställer kontinuerlig statistik över antal intyg och antal bärare. Med utgångspunkt från denna statistik tar SVERAKs styrelse årligen ställning till om hälsoprogrammet ska fortsätta i sin nuvarande form eller ändras.


Hälsoprogram Progressiv Retinal Atrofi, PRA (rdAc-mutation)  antogs av SVERAKs årsmöte 2008 samt i omarbetad form av SVERAKs årsmöte 2010. Revideringsdatum 130228

Pyruvatkinasbrist, PK-brist

Information om FIFes särskilda restriktioner och hälsoprogram inom Kattförbundet SVERAK.


1. Syfte

Syftet med hälsoprogrammet är att förhindra att det föds katter med dubbla anlag för PK-brist. Hälsoprogrammet bygger på DNA-testning.


2. Bakgrund

PK-brist beror på en ärftlig defekt på enzymet pyruvatkinas. Hos en drabbad katt fungerar inte enzymet normalt, vilket leder till perioder av svår blodbrist (anemi) och detta kan i värsta fall leda till döden. Då symtomen ofta är diffusa kan sjukdomen vara svår att upptäcka.

PK-brist ärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas.

Drabbad katt (affected), med dubbel uppsättning av sjukdomsanlaget, utvecklar med tiden PK-brist.

Anlagsbärare, katt som har en enkel uppsättning av sjukdomsanlaget, har inga kliniska symtom och kan därmed inte drabbas av sjukdomen.


3. Omfattning

Uppfödare inom SVERAK, av någon av ovanstående raser, förbinder sig att:

  • enbart använda katter i avel med känd PK-status enligt DNA-test
  • följa de avelsprinciper som beskrivs i punkt 4
  • i samband med registrering av kull förse SVERAKs kansli med erforderliga testresultat
  • informera kattungeköpare om PK-brist och detta hälsoprogram.

4. Avelsprinciper

Följande avelsprinciper gäller:

  • PK-normal katt får paras med PK-normal katt
  • PK-normal katt får paras med PK-bärare
  • katt med dubbla anlag för PK-brist (drabbad katt) får inte användas i avel.

5. Intyg om DNA-testning och rekommendationer

Om DNA-intyg redan insänts och registrerats i SVERAKs stambok eller om en katt anses ha PK-status via föräldrars/föregående generationers tester behöver inget nytt intyg insändas. I annat fall ska kattens ägare, senast i samband med registrering av avkommor efter katten, skicka DNA- intyg till SVERAKs kansli.

Kattens ägare ansvarar för att DNA-intyget har korrekt uppgift om kattens namn, registreringsnummer och id-nummer.

Notering i stamtavlan sker enligt följande:

  • PK-normal enligt DNA-test
  • PK-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • PK-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer
  • PK-bärare enligt DNA-test
  • PK-affekterad enligt DNA-test

Rekommendationer:
Uppfödare rekommenderas att med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”PK-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.

Uppfödare rekommenderas att DNA-testa avkommor för det fall att PK-bärare används i avel.


6. Varaktighet

[textändring efter SVERAKs årsmöte 2013]

SVERAK sammanställer kontinuerlig statistik över antal intyg och antal bärare. Med utgångspunkt från denna statistik tar SVERAKs styrelse årligen ställning till om hälsoprogrammet ska fortsätta i sin nuvarande form eller ändras.

Hälsoprogram Pyruvatkinasbrist, PK-brist antogs av SVERAKs årsmöte 2009 samt i omarbetad form av SVERAKs årsmöte 2010. Revideringsdatum 130228

error: Content is protected !!