Avel och Uppfödning

…avser uppfödning av raskatter vilket innebär att både hanen och honan är stambokförda (har stamtavla) och tillhör samma ras (eller syskonras)…

Uppfödare (honkattägare vid kullens födelse) ska vara medlem i en SVERAK-kattklubb för att kunna beställa SVERAK-stamtavla.

 
Tänk efter före!

Innan du beslutar att börja med kattavel, bör du ha några års erfarenhet av katt och kattskötsel och noga överväga om du är beredd att ta det jobb och ansvar som det innebär.

Som uppfödare åtar du  dig ett avelsmässigt ansvar gentemot rasen och kunskaper krävs i kattens skötsel, genetik och ärftlighetslära, sjukdomar, rasstandard, avel, ansvar mot kattungeköparen samt kunskap om FIFes och SVERAKs stadgar och regler och en del av de svenska lagarna. Uppfödning handlar inte om att reproducera katter. Målsättningen är rastypiska, friska och sunda katter, fria från defekter och med god mentalitet. Med andra ord – honkatt- likväl som hankattägaren tar stort ett ansvar när de använder sin katt i avelsarbetet. Varje individuell katts eller kattunges hälsa och välfärd ska stå främst i åtanke hos alla uppfödare och ägare av katter eller kattungar.

Det finns ett antal frågor du bör ställa dig – innan du beslutar att bli uppfödare:

  • Vilket är målet med uppfödningen?
  • Finns kunskap om gällande lagar och regler rörande hållande av katt, uppfödning, konsumenträtt och liknande?
  • Finns kunskap (eller ork och tid) att lära dig om avel och uppfödning, om genetik och rasens eventuella problem?
  • Finns tillräcklig kunskap att avgöra om en katt är lämplig som avelsdjur?
  • Har du möjlighet, tid och ekonomi att ha uppfödning?
  • Finns det tillräckligt med utrymme i hemmet för att kunna avskilja den födande honan från eventuella övriga katter?
  • Finns tillräcklig kunskap att kunna vägleda kattungeköpare?

Oavsett om det är en honkatt eller hankatt du har bör du som nybörjare ta hjälp av en erfaren uppfödare eller din kattklubb innan du börjar med kattaveln.

Lycka till med din uppfödning av raskatter!

Ansök om stamnamn

För att kunna ansöka om stamnamn ska du vara medlem (huvudmedlem eller familjemedlem till en huvudmedlem) i en SVERAK-ansluten kattklubb.

Ansökan om stamnamn
(Avgift nyansökan stamnamn: 1 500 kr)
blnr_1010

Lär mer om stamnamn och stamnamnsansökan 

Registrering av kattkull

Registreringsanmälan kattkull –läs viktig information
blnr 1001

Parningsavtal:
blnr 1020
Kullstatistik – för egen information
(PDF för ifyllnad)

blnr 1090
Kullstatistik – för egen information
(Oskyddat word-dokument – fritt att redigera.)

blnr 1090
Registrera kull –läs viktig information
(Avgift SVERAK-stamtavla – per katt
yngre än 3 månader: 300 kr (diplomerad uppfödare 200 kr). Äldre än 3 månader: 600 kr)
blnr_1001

Ansökan om tillstånd för parning (kontrollavel) –läs viktig information
blnr 1005.1
Utfallsrapport
Gäller vid godkänd ansökan om kontrollavel (se blnr 1005.1)
blnr 1005.2

Ändring/Ersättningsstamtavla

läs viktig information
(Avgift per SVERAK-stamtavla: 
katt som är 7 månader eller äldre: 150 kr
katt som ännu inte är 7 månader gammal: 50 kr)
blnr_1002

Import/Överföring av katt från annat förbund än SVERAK

– läs viktig information
(Avgift överföring till SVERAK-stamtavla: 500 kr)
blnr_1003

Avelsdjur

…avser raskatter vilket innebär att både hanen och honan är stambokförda (har stamtavla) och tillhör samma ras (eller syskonras)…

Oavsett om det är en honkatt eller hankatt du har bör du som nybörjare ta hjälp av en erfaren uppfödare eller din kattklubb innan du börjar med kattavel.

Läs ”Att ha katt”, ”latkatterna” och informationen på SVERAKs hemsida, FIFes och SVERAKs stadgar och regler, kattens rasstandard… Om du gjort allt detta har du kommit en liten bit på väg.

Observera! Ingen hankatt/avelshane ägd av enskild FIFe-medlem får användas/lånas ut för parningar vilka kan resultera i kattungar som ej kan registreras (få en officiell stamtavla) inom FIFe eller en icke FIFe organisation.

Hitta partner & studera stamtavlan

Är katten lämplig för avel är nästa steg att söka en lämplig partner och det kan vara ett krävande arbete. Några kontaktvägar att hitta en lämplig hane är genom din egen uppfödare, kontakter i egen kattklubb, andra ”kattmänniskor” och eventuell rasring, på kattutställning och via internet.

Studera kattens stamtavla och kontrollera gärna längre tillbaka i generationerna. Katter utanför stamtavlan (P5 och bakåt) påverkar fortfarande aveln. Titta på närbesläktade katter – helst i verkligheten – och prata med folk som känner till släktingarna.

Genom FindUs får du åtkomst till SVERAKs stambok där du finner samtliga, av SVERAK stambokförda, raskatter!FindUs (och SVERAKs ID-register) uppdateras – från SVERAKs stambok – mer eller mindre i realtid. De uppgifter du ser i dessa register är de uppgifter som finns i stamboken.

I FindUs kan du enkelt söka fram en katt och se stamtavlan i 3-8 generationer, se lista över avkommor, göra provparningar och se inavels-grad. För vissa raser kan du även se inkomna DNA-tester (gäller primärt de raser där hälsoprogram finns inom FIFe/SVERAK).

Provparning och inavelsgrad i FindUs
Vill du göra en provparning med berörd katt kan du starta genom att välja katten som hane eller hona.

Även om berörd katt är en hane kan du vid provparning välja honom som en hona – det är inavelsgrad som räknas och därför spelar det ingen roll vilket kön som anges. Inavelsgraden räknas ut utefter stamtavlan/bakgrunden och det går att få en översikt över en ”tänkt” katts avkommor. Inavelsgraden anger andelen släktskap mellan kattens föräldrar genom beräkning i procent av angivna generationer.

Att beräkna inavelsgrad kan till synes vara en komplex ekvation men förenklat kan sägas att om man parar närbesläktade katter blir inavelsgraden (i FindUs är inavelsgraderna beräknade enligt Wright’s Equation):
25 % vid parning med syster eller bror eller med mor eller far
12,5 % vid parning med morförälder eller farförälder eller halvsyster eller halvbror
6,25 % vid parning med kusin

Det finns inga regler om inavelsgrad men undvik att para närbesläktade katter såsom far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra.

Löpning, parning & formalia

Honkatt får inte paras av ytterligare hane inom tre veckor från den tidigare parningen.


Parad/dräktig katt får inte deltaga på kattutställning.

När honkatten löper…

Ljusets påverkan

Frilevande katter styrs i högre grad av naturens växlingar och har sin mest intensiva period under den ljusa årstiden (därav det gamla uttrycket ”marskatter”).

Även innekatter har en sexuell cykel även om det dock föds raskatter hela året. Detta beror bland annat på att det artificiella elektriska ljuset har förändrat ljuscykeln och på så sätt gett (till synes) längre dagar.

Honkatten påverkas alltså av dagsljuset och detta gör att de flesta honor har uppehåll i sina löpperioder under den mörka årstiden. Du som uppfödare kan, med hjälp av ökad belysning, styra detta något om du vill ”skynda på” honan att komma i löp.

En frisk honkatt som löper regelbundet bör vara åtminstone omkring ett år när hon paras första gången men löper honan intensivt kan parning ske något tidigare. Det är vanligt att honor löper cirka tre gånger i tät följd för att sedan ta ett längre uppehåll. Med tiden lär du känna din hona och hur hon löper. Har honan fått p-piller kan det ta några veckor ända upp till månader innan löpning kommer igång.

Är honan äldre (över tre år) när hon paras första gången kan hon ha svårare att bli dräktig. En honkatt som löpt gång på gång under en längre tid kan få förändringar i livmoderslemhinnan och/eller livmoderinflammation och bli steril. Upprepade löpningar gör honkatten stressad, hon äter sämre och tappar kondition.


Hormoner som styr

Det finns ett flertal hormoner som styr sexualcykeln och påverkar katten, fysiskt såväl som psykiskt, under löpning och dräktighet.

Från hypofysen (som är en liten körtel under hjärnan) börjar hormonet follikelstimulerande hormon, FSH, att produceras. Detta hormon stimulerar vissa celler i äggstockarna så att produktionen av östrogen (det kvinnliga könshormonet) ökar och löpbeteendet framkallas. Hormonet gör också att ett antal ägg mognar i varsin äggblåsa. Om honan inte paras under denna period sker ingen ägglossning, FSH-produktionen avtar och äggblåsorna tillbaka-bildas.

Katter skiljer sig alltså från de flesta övriga däggdjur genom att om ingen parning sker uteblir även ägglossningen.

Löpperioder/brunstcykel
Anöstrus > viloperiod – den period honkatten inte löper alls
Proöstrus > förlöp, vanligast 1-3 dagar
Östrus > höglöp, 5-8 dagar (observera att inte ägglossning sker direkt i höglöpet)
Interöstrus > perioden mellan två löp, 3-15 dagar
Diöstrus > skendräktighet, det vill säga ägglossning har skett men ingen befruktning

Själva ”brunstcykeln” hos en honkatt är cirka tre veckor lång, men den del som kallas ”östrus”, det vill säga när honkatten är parningsvillig och får möjlighet till ägglossning, varar bara cirka en vecka. Ägglossningen sker alltså inte från första dagen i löpet, utan det tar någon dag innan äggblåsorna mognat och ägglossning kan ske. Lämpligast tidpunkt för parning är ofta två-tre dagar in i löpet.

Det är inte bara tiden i löpet som påverkar om honkatten blir dräktig, även parningsfrekvensen har betydelse. I vissa fall räcker det med en parning, men ofta krävs flera på varandra följande parningar för att ägglossningen hos honkatten ska kunna starta. En honkatt som inte får ägglossning vid parningen fortsätter sin vandring i brunstcykeln och går in i interöstrus.

En hona kan löpa på nytt, även om parning skett. Sker detta cirka tre veckor efter parning kan du misstänka för tidig/ej fullgjord parning eftersom ägglossning inte har skett. Sker däremot omlöpning efter 6-7 veckor har honan haft ägglossning och skäl till utebliven dräktighet beror på annat.

En katthona som löper ska transporteras åtskild från hankatter.


Skendräktighet

Honkatt som får ägglossning men inga ägg befruktas blir skendräktig och går in i diöstrus. Vid skendräktighet har honkattens äggstockar aktiva gulkroppar som producerar progesteron, detta gör att de inte löper om lika snabbt som en katt som inte haft ägglossning utan först efter cirka 35-42 dagar då den gula kroppen tillbakabildats.

Mängden producerat progesteron och östrogen är alltid lägre hos en icke-dräktig honkatt jämfört med en dräktig. Därför reagerar inte juvret med svullnad och rodnad hos en skendräktig katt.


Formalia före parning…

Även om detta är en ”affär” mellan katterna så är det även i högsta grad en affär mellan hon- och hankattägare.

Som uppfödare är det ditt ansvar att se till att den hankatt som används är berättigad till registrering av avkommor inom SVERAK.

Det är alltså tillåtet att använda en hankatt som är registrerad i annat förbund – samma regler gäller som om det vore en SVERAK-registrerad hankatt. Kopia av hankattens certifierade stamtavla ska bifogas den registreringsanmälan för kattkull som senare sänds till SVERAK. Hankatt som ägs av medlem i en SVERAK-klubb ska vara registrerad i SVERAK.

För att registrera raskatter i SVERAKs stambok måste du som uppfödare vara medlem i en SVERAK-ansluten kattklubb (det räcker inte att vara stödmedlem).

Den honkatt som används i avel ska vara SVERAK-registrerad. Om hon är registrerad i annat förbund ska överföring till SVERAK ske snarast.


Parningsavtal

För att undvika missförstånd ska enligt reglerna varje överenskommelse som görs i samband med parning vara skriftlig. Skriv därför parningsavtal som båda parterna undertecknar och vardera parten behåller var sitt exemplar.

Parningsavtal 1020 – finns på minakatter.sverak.se 

Diskutera och kom överens…

  • Plats för parning – hemma hos han- eller honkatten?
  • Parningsavgift – hur och när ska grund-avgiften betalas? Ska avgift ske per kattunge och hur gamla ska i så fall kattungarna vara när avgiften ska betalas?
  • Hur ska kostnad för foder, transport till och från han/honkatten och liknande regleras? Ska detta ingå i parningsavgift?
  • Om och när kan omparning komma ifråga? Hur många gånger/inom vilken tidsgräns får omparning ske?
  • Får annan avelshane användas under mellantiden? Observera dock regeln att honkatt inte får paras av ytterligare hane inom tre veckor från den tidigare parningen.
  • Kan omparning utnyttjas på annan hona?
  • Om honan ej blir dräktig trots omparning; är parningsavgift då förverkad eller ska den återbetalas?
  • Kan honkattägaren kräva att hanen inte kastreras förrän honan blir dräktig?
  • Ska andra intyg uppvisas eller andra tester ha gjorts (exempelvis FeLV, FIV, PKD, PRA, HCM)?
  • Om hankattägaren önskar en kattunge – får hankattägaren välja först/före andra spekulanter? Vid vilken tidpunkt ska han-kattägaren bestämt sig? Ska hankattägaren betala mellanskillnad mellan tänkt parningsavgift/kattungepris?
  • Vid vilken tidpunkt ska hankattägaren överlämna undertecknad registrerings-anmälan?

Avelshanar, som hålls i avskilt utrymme, ska ha ett minimum om 6 m² golvyta med minst 1,90 meters höjd. Av denna yta ska åtminstone 2 m²  per katt vara inbyggt och väderbeständigt. Om flera katter delar på utrymmet måste den tillgängliga ytan utökas. Det ska finnas fler än en nivå samt sovutrymme eller tillflyktsutrymme och alla utrymmen ska vara åtkomliga för människor. Rastgårdar får gärna vara större men aldrig mindre än dessa mått

Har du en avelshane och väljer att ta emot besökande honor, ska du se till att hanen och honan hålls avskilda från övriga katter i hushållet. Väljer du att låta uppfödaren låna hem hanen bör du noggrant kontrollera vilka utrymmen som erbjuds. Informera hur hanen fungerar; exempelvis vilken mat han äter och om han strilar. Strilbeteendet kan ändras vid flytt och parning.

Det är hankattägaren, vid tidpunkt för parning, som ska fylla i och underteckna två exemplar i original av blanketten ”Registreringsanmälan kattkull” som lämnas till honkattägaren. Genom detta intygas parningen.


Parning – möte mellan hona & hane

Kontrollera att nödvändiga intyg, stamtavla och eventuella tester finns och är i ordning.

Hanen, likväl som honan, ska vara kloklippt, ren och fräsch och givetvis vid god hälsa. Intyg ska uppvisas att katten har vaccinerats mot kattpest, kattsnuva och kattherpes inom föreskriven tid.

Första gången en hona paras bör det ske med en erfaren hane och vise versa.

Katthonans välbefinnande är av stor betydelse för fostrens utveckling så se till att hon är i bästa tänkbara kondition när hon paras. Generellt rekommenderas att man undviker att vaccinera dräktiga katter men för att ungarna ska få ett bra skydd via modersmjölken rekommenderas att honan vaccineras strax före parning.

Det vanligaste är att honan kommer till hanen för parning. Ett skäl till detta är att hankatten är mer beroende av sitt revir och en förflyttning kan göra honom störd. Låt honan löpa någon dag innan hon skickas till hankatten. Alla katter reagerar olika och kanske kan hon komma av sig lite i ”löpet” så låt henne lugna ned sig efter transport och bli hemmastadd i den nya miljön. Detta kan ta från några timmar upp till några dagar – helt beroende på individ.

I rummet där parningen ska äga rum ska det finnas hyllor eller liknande i olika nivåer så katterna kan komma ifrån varandra – men ändå så tillgängligt att hanen kommer åt att uppvakta honan. Det ska vara lättstädat – både honan och hanen kan markera kraftigt.

Hanen märker att det är en löpande hona och börjar ganska snart att uppvakta henne. Honan brukar inte vara villig direkt, utan kan fräsa, morra och kanske slå till hanen om han kommer för nära.

Efter parningen brukar honan vända sig om och slå efter hanen som snabbt får hoppa undan. Honan brukar rulla fram och tillbaka och slicka sig i baken medan hanen ibland bara tittar på och tvättar sig själv. Det är bara bra om hankatten får para honan flera gånger – detta för att ägglossningen säkert ska komma igång. Paret kan para sig upprepade gånger per dygn.

Om parningen inte lyckats kan löpningen återkomma efter två, tre veckor, men ibland tar det längre tid. Under förspelet bekantar sig hanen och honan med varandra. Hanen kliver på honan, tar oftast ett stadigt grepp i nacken och försöker att para henne. Honans morr/kutter brukar tillta när hanen närmar sig och själva parningsakten är oftast snabb, intensiv och ibland väldigt högljudd. Hanen kan ibland få hålla ordentligt i nacken på honan.


Vad händer i honkatten vid parning?

Honan släpper sina ägg ett dygn efter första parningstillfället, så man brukar räkna dag 1 från dagen efter att honan och hanen har parat sig.

Vid parning börjar hypofysen producera luteniseringshormon (LH) som via blodet transporteras till äggstockarna. Detta hormon påverkar äggblåsorna som brister vilket medför att ägget förs ut i äggledarna. Ägglossning sker 1-1,5 dygn efter parning, ofta behövs flera parningar för att framkalla ägglossning. Äggblåsan töms alltså efter ägglossningen och omvandlas till en så kallad gulkropp. Produktion av progesteronhormon påbörjas och påverkar hypofysen vilket gör att FSH-produktionen avtar.

Hormonet progesteron är en förutsättning för att dräktigheten ska fortskrida normalt och det gör slemhinnan i livmodern mottaglig för ett befruktat ägg och motverkar dessutom sammandragningar i livmodern.


Delar av denna text är hämtad från SVERAKs kompendium Att ha katt och är – bortsett från hänvisning till regelverk – att betrakta som information och tips och inte detaljerad instruktion. Utveckling och beteende varierar mellan individer och raser och därför kanske vissa avsnitt inte stämmer överens med just din katt och kattkull.

Dräktighet & dräktighetstid

En dräktig katt får inte transporteras inom två veckor före den beräknade förlossningen och tidigast en vecka efter förlossningen (bortsett från transport till veterinär).

Parad/dräktig katt får inte deltaga på kattutställning.

Vid minsta tecken på sjukdom eller komplikationer ska veterinär omgående kontaktas! Detta gäller under hela dräktighetstiden och givetvis även under förlossningen.

Tecken på dräktighet

Förhoppningsvis blir honkatten dräktig. Detta kan du märka genom att hon går upp i vikt, spenarna blir större och rödare och buken sväller. Denna förändring sker för en förstagångshona efter två till tre veckors dräktighet – det är under honans första dräktighet som juvret och bröstkörteln utvecklas – medan det för en hona som tidigare fått ungar sker efter tre till fyra veckor.

Andra tecken på dräktighet kan vara att slidan inte går helt ihop. Detta är dock svårt att se, i synnerhet om du inte vet hur den ser ut i normala fall. Vissa honor äter inte de första dagarna, en del kräks, en del sover mycket mer än normalt, går upp lite i vikt och vissa honkatter blir gosigare än normalt.

Det finns dock honor som inte visar något ändrat beteende alls.


Dräktighetstid

Dräktighetstiden varar i cirka 65 dygn. En förskjutning av nedkomsten på 3-4 dygn framåt eller bakåt är inget onormalt. Om honan går över 69-70 dygn, ska veterinär kontaktas eftersom risken för att kattungarna dör ökar för varje dag som går och du utsätter din honkatt för risker.

Tänk på att inte lyfta honan under magen.


Foder till dräktig katt

Under de första tre veckornas dräktighet brukar honan äta som vanligt men från fjärde veckan ska matransonerna ökas. Behovet av protein (kött, fisk, ägg och mjölk), fett, mineraler och vitaminer är nu större än vanligt och mot slutet av dräktigheten femtio procent större än normalt.

Vid fyra veckors dräktighet kan du med fördel byta till kattungefoder eller helfoder för dräktiga katter. Hon ska ha tillgång till mat hela tiden eftersom hon inte har plats i buken att äta stora mål men du får hålla koll på hullet för hon får inte bli för fet men inte heller för mager. En överviktig hona kan få problem vid förlossningen och en mager hona kan få problem med mjölk-tillverkningen.

Tänk på att fodret inte ska vara surgörande eftersom det kan hämma skelettutvecklingen hos fostren.

Låt din honkatt få leva som hon är van vid under dräktighetstiden – så hon inte blir stressad – även om du ska ge henne utrymme att få vara ensam och avskilt om hon vill det.


Ett liv blir till – från embryo till foster

Efter parning…

24-35 timmar
Äggblåsan i äggstocken brister och ägget förs ut i äggledaren där det möter spermierna och befruktning sker. Det befruktade ägget börjar växa och dela sig.

5-6 dagar
Embryon töms ut i livmodern och ”virvlar” omkring tills de når livmodern – de olika cellerna börjar utvecklas till fosterhinnor och embryo.

Cirka 11-14 dagar
Embryot fastnar i livmoderslemhinnan och moderkaka (placenta) av gördeltyp och navel-sträng utvecklas. En gulesäck (gulesäck el guleblåsa; hos ryggradsdjuren en säck med näringen(gulan) för fostret) ger näring fram till dess moderkaka och navelsträng har utvecklats tillräckligt.

Cirka 18-21 dagar
Embryot, som nu är omkring 10 mm långt, sitter fast i livmoderslemhinnan. Ryggrad utvecklas och gulesäcken börjar krympa.

Cirka 22 dagar
Embryot utvecklar huvud, ben och ögon och det får näring från modern via den nybildade moderkakan och navelsträngen.

Cirka 28 dagar
Embryot är cirka 2,5 cm och samtliga inre organ har utvecklats. Produktion av hormonet progesteron (gulkroppshormon, kvinnligt köns-hormon som är en förutsättning för att dräktigheten ska fortskrida normalt) övertas nu helt av moderkakan och embryot betraktas som foster.

Mellan tredje och fjärde dräktighetsveckan
En veterinär, eller en erfaren uppfödare, kan räkna antal foster genom att känna på livmodern. Observera: detta är absolut inget en ovan uppfödare ska prova på! Efter fyra veckors dräktighet smälter fosterblåsorna samman och du kan inte längre räkna fostren för livmodern har då blivit som en enda tjock ”korv”.

Omkring 40-45 dagar
Fostrets skelett har börjat mineraliseras och kan nu ses på röntgen.

Mellan sjätte och sjunde dräktighetsveckan
Fostret är cirka 10-12 cm och du kan känna fosterrörelser om du känner på honans mage.

Mellan åttonde och nionde dräktighetsveckan
Fostret växer till cirka 15 cm. Päls växer ut sista dräktighetsveckan.

Ca 63-68 dygn efter en lyckad parning föds kattkullen.


Delar av denna text är hämtad från SVERAKs kompendium Att ha katt och är – bortsett från hänvisning till regelverk – att betrakta som information och tips och inte detaljerad instruktion. Utveckling och beteende varierar mellan individer och raser och därför kanske vissa avsnitt inte stämmer överens med just din katt och kattkull.

Förlossning

Honkatter som ska till att föda, likaså ej avvanda kattungar, ska ha möjlighet att få vistas i avskilt utrymme eller separat rum.

Alla förlossningar ska övervakas i händelse av att problem uppstår.

Förbereda förlossning

Senast ett par veckor före förlossningen bör du förbereda ”bolådan” så att honan hinner bädda och ”boa” in sig. De flesta honor föredrar en undanskymd, och gärna inbyggd plats. Utrymmet ska vara så pass stort att honan kan ligga helt utsträckt.

En större transportbur av plast, med vertikal öppning, kan bli en praktisk bolåda om man placerar öppningen mot väggen. Den är lätt att desinficera och om man ska åka till veterinär är det enkelt att sätta på burens överdel.

Värmen i ”förlossningsrummet” ska vara minst 23 grader – och temperaturen i kattbädden ännu högre (omkring 30 grader).

Tillbehör vid förlossning:

  • Rena bomullshanddukar, cellstoff eller liknande – för att torka av ungarna om det behövs.
  • Steriltvättad sax – till att i nödfall klippa navelsträngen.
  • Våg, papper, penna och klocka – för att kontrollera tiden och anteckna kön, färg, vikt och tid.
  • Telefon och nödvändiga telefonnummer – till bland annat djursjukhus och kanske till någon annan som lovat ställa upp med råd.
  • Soppåse – att slänga eventuella moderkakor (placentor) som honan ej äter upp.
  • En trevlig tidning/bok och någonting att själv knapra på – så att du slipper att lämna honan om hon verkar bli orolig.

Kläm inte i onödan på honans mage. Risken finns då att du skadar ungarna. Stressa inte honkatten genom att styra och ställa i onödan utan ingrip bara om det blir absolut nödvändigt. De flesta honor har en instinktiv uppfattning om var, när och hur förlossningsarbetet ska skötas.


Själva förlossningen

Honan börjar som regel att bädda i boet flera dagar före nedkomsten. Du kan ta tempen på henne något dygn innan beräknad nedkomst – tempen går ner till 36 grader och står still ett tag för att sedan gå upp till normal temperatur, cirka 38,5 grader – då är förlossningen nära. Honan brukar bli orolig, bäddar och tvättar sig i baken. En del honor blir oroliga om de blir lämnade ensamma om så bara för en kort stund även om de flesta honkatter klarar av att föda ensamma utan hjälp.

Uppsök veterinär om honan har krystvärkar som plötsligen upphör eller som varar mer än två timmar utan att någon unge kommer ut, om honan blir trött och helt slutar med värkarbetet trots att det finns unge kvar eller om dräktigheten går över 70 dagar.

Öppningsskedet
Under det så kallade öppningsskedet, som varar i 12-24 timmar, börjar förvärkarna (öppnings-värkarna) genom gradvis ökande samman-dragningar i livmoderväggen. Dessa värkar vidgar livmoderhalsen (cervix) för att fostret senare ska kunna pressas ut. Ibland ses en kladdig flytning när den så kallade slemproppen rinner ut. Under detta skede töms livmoderhornet med fostersäckar, en åt gången och när kattungen är född lossar moderkakorna (placentorna) från livmoderväggen. Honan ligger som regel mycket stilla under den här fasen och hon kan också ha lite frossbrytningar – hon har värkar som inte syns.

Utdrivningsskedet
Under utdrivningsskedet får honan allt mer regelbundna värkar, som kan ses som vågor över magen, för att senare öka till kraftiga sammandragningar. Många honor tycker om att du sakta smeker dem över magen. Utdrivningsskedet kan vara från 15 minuter till ett par timmar.

Varje unge ligger i en egen fostersäck och för varje unge avgår fostervatten. Vid förlossningen töms ett livmoderhorn i taget. Du kan se fosterblåsan åka in och ut med värkarna. Hinnan brister lätt och då kommer en klar eller en lätt grönfärgad vätska ut.

Snart syns kattungen, som också den kan åka lite in och ut, framför allt första ungen. Kattungen kommer ut en bit och stannar kvar. Vid nästa värk kommer kattungen ut lite till och är till slut ute helt och hållet. Honan slickar sig ganska mycket under den här tiden.

De flesta kattungar föds med huvudet före men ungefär en tredjedel av alla kattungar föds med svansen eller bakbenen först. Detta är dock inte detsamma som sätesbjudning! Sätesbjudning innebär att kattungens bak passerar slidan medan bakbenen pekar mot huvudet – ofta lyckas honan ändå föda fram ungen eftersom kattungens kropp är så rörlig.

Under själva utdrivningen är det inte bara värkarna som pressar ut kattungen utan ungen ”hjälper själv” till. Det är därför honor har problem att föda fram dödfödda ungar.

Honans beteende under utdrivningsfasen kan variera. En del honor föder i rask takt medan andra vilar ett par timmar mellan varje unge.

Efterbördsskedet
Kontrollera att fosterhinnorna lossat – om inte ska dessa tas bort. Honan tar som regel hand om kattungen (om det handlar om en förstagångs-hona eller om det tagit lång tid så kattungen är medtagen, kan du få rycka in) – hon slickar bort fosterhinnan, biter av navelsträngen och slickar kattungen torr – denna slickning stimulerar även kattungens andning och cirkulation.

Ibland måste du kanske ändå hjälpa till genom att ”klippa” navelsträngen och ta bort moderkakan. Försök att ta isär navelsträngen med desinficerade fingrar först men om du inte klarar det får du i nödfall ta hjälp av en steriltvättad sax.  Var dock väldigt försiktig med saxen – risken finns att det blöder väldigt mycket och kattungen kan förblöda! Tänk på att alltid lämna en stump om minst 1 centimeter av navelsträngen kvar – denna stump faller av efter några dagar.

Kontrollera att det kommer lika många moderkakor som det kommer ungar. Misstänker du att en moderkaka är kvar när förlossningen är över, ska veterinär kontaktas eftersom kvarblivna moderkakor kan orsaka livmoderinflammation.Om honkatten vill äta upp moderkakorna är det inte farligt – se bara till att hon inte äter för många eftersom de kan orsaka både diarré och kräkningar.

När alla kattungar har kommit ut och är torra är det dags för undersökning och vägning. Kom ihåg att tvätta händerna innan du tar i kattungarna den första tiden – de är mycket infektionskänsliga!

Du kan med fördel byta bädden i bolådan när ungen är född. Kattens instinkt säger att kattungen ska flyttas för att komma bort från den starka doft som blir på en förlossningsplats för att förhindra att ungen faller offer för något rovdjur som lockats dit av lukten. Om du byter låda så kan du kanske förhindra att honan börjar flytta runt sin unge.

Kontakta veterinär omgående om…

  • honans allmäntillstånd är kraftigt påverkat när förlossningen ska börja
  • honan har rödbruna/blodblandade flytningar och ingen kattunge föds inom 2 timmar
  • krystvärkar helt avstannar eller inget hänt på 1-2 timmar
  • honan krystar kraftigt men inget händer på 30 minuter. En unge kan då ligga fel.
  • en fosterblåsa syns men honan är helt utan värkar
  • en kattunge har fastnat i förlossningsvägarna och är delvis synbar
  • du misstänker att en moderkaka inte kommit ut

Det är bättre att kontakta veterinären en gång för mycket än tvärtom!

Ibland lyckas du inte hjälpa honan om en kattunge ligger fel eller har fastnat och den enda lösningen kan då vara kejsarsnitt. Efter ett kejsarsnitt bör någon vara hemma med honan. Eftersom hon inte kan ha tratt (då kan hon ju inte tvätta ungen) finns risken att hon biter bort stygnen vilket ju självklart inte är bra med tanke på det stora ingreppet.


Katthonan efter förlossningen

Honans mjölkproduktion brukar komma igång före, under eller strax efter förlossning. Råmjölken (den mjölk honan producerar de första dagarna efter födseln) innehåller extra mycket näring och antikroppar som skyddar kattungen mot infektioner. Kattungen kravlar oftast själv instinktivt fram till en spene och börjar suga.

När honan ger di är det väldigt viktigt att hon får i sig tillräckligt med vätska eftersom den till stor del bidrar till att mjölken bildas. Var observant så att hon inte bildar mera mjölk än vad som äts upp eftersom detta kan leda till mjölkstockning. Fortsätt också att ge henne kattungefoder och annat gott som hon vill ha. Det är viktigt att ta det försiktigt med ny mat till honan så att hon inte får diarré. Många honor går inte från ungarna vilket innebär att du kan få ställa mat- och vattenskål i bolådan eller precis utanför.

Det är bra att ha en kattlåda (toalåda) bredvid bolådan och att mat och vatten serveras inuti lådan det första dygnet så slipper honan lämna sina ungar.

Under cirka två veckor äter och sover ungen den mesta tiden och honan vill bara ligga hos den. Honan och ungen ska ha tillgång till en avskild plats så att de kan få lugn och ro. Honan får inte bli stressad eftersom mjölken då kan sina eller så börjar hon flytta omkring och gömma ungarna.

Detta innebär dock inte att de ska vara fullständigt isolerade – både honan och ungen behöver mycket mänsklig kontakt men detta ska ske med omtanke och utan överdrift.


Kontrollera

Känn över honans juver för att kontrollera att hon inte får mjölkstockning; juvren blir stora och hårda, överfulla med mjölk. Detta är mycket smärtsamt för katten. Om hon får det värm upp juvren med varma handdukar och försök att försiktigt trycka ut mjölken för hand. Lyckas du inte häva mjölkstockningen utan mjölken ligger kvar i juvret blir det inflammation med varbildning som följd och honan kan få feber och bli mycket sjuk. Kontakta veterinär omgående för detta tillstånd kan kräva penicillinbehandling. Ungarna får inte dia honan och måste handmatas.

Om honan olyckligtvis dör, eller är sjuk och/eller svag efter förlossningen, ska du snarast försöka få tag på en amma. Det kan till och med bli så att kattungen måste flytta ”hemifrån” till amman och i sådant fall ska den stanna där tills den är tolv veckor gammal. Kanske har du en annan katt i hemmet som ”adopterar” och sköter om kattungen men som uppfödare måste du ändå ansvara för matningen. Får du inte tag på en amma får du mata med modersmjölksersättning (modersmjölksersättning, nappflaska och pipett finns på apotek) samt dessutom ordna en värmekälla (värmeflaska, värmelampa eller dylikt). Handmatning kan vara krävande eftersom kattungen ska ha mat ofta, dygnet runt.

Kontrollera att hon inte har onormalt mycket flytningar eller luktar illa från underlivet. Finns det kvar en moderkaka eller en död unge i livmodern leder detta till livmodersinflammation. Misstänker du att det är någonting fel, ta tempen på honan och kontakta veterinär omgående! Det är sällsynt att honor får livmoderinflammation men om detta inträffar kan en följd bli kastrering.


Delar av denna text är hämtad från SVERAKs kompendium Att ha katt och är – bortsett från hänvisning till regelverk – att betrakta som information och tips och inte detaljerad instruktion. Utveckling och beteende varierar mellan individer och raser och därför kanske vissa avsnitt inte stämmer överens med just din katt och kattkull.

Kattungens utveckling

Digivande honkatter ska ha tillgång till en lugn och ostörd plats för sig och ungarna. 

Katthonan får inte transporteras tidigare än en vecka efter att hon fött ungar.

En kattunge måste vara minst 1 vecka gammal och naveln bör vara helt läkt för att du ska få transportera den.
Läs mer om transport på Jordbruksverkets hemsida

Bilderna på denna sida (katten S*Böörs Yohnny the Fox, rödtabby exotic) publiceras med godkännande av fotografen Lena Böörs. Copyright – ej tillåten kopiering eller användning.

Liten blir stor…
Sinnen

Syn

Kattungen föds med stängda ögon. Ögonen öppnas vid cirka 10 dagars ålder men detta kan variera mellan 2-20 dagar. Ögat börjar öppna sig med en glipa i ögonvrån och öppnar sig sedan allt mer – båda ögonen brukar inte öppna sig samtidigt. Ungen ser inte på en gång utan urskiljer bara ljus och mörker och den är under denna period ljuskänslig – tänk därför på att skydda bolådan mot för starkt ljus. Kattungens iris är blågrå fram till 4-6 veckors ålder och förändras successivt och vid tre månaders ålder har ögat fått sin färg .

Hörsel

Kattungen föds döv eftersom hörselgången är sluten. Efter cirka 9 dagar (med ett spann om 6-17 dagar) vidgar och öppnar sig hörselgången – som ska vara helt öppen vid dag 17. Då börjar kattungen känna igen ljuden från mamman, eventuella kullsyskon och uppfödaren. Den kan reagera med att försöka uppträda hotfullt med uppdragna mungipor och öppen mun om den hör ljud som den inte känner igen.

Smak

Vid födelsen har kattungen ett någorlunda fungerande smaksinne, men det utvecklas snabbt och omkring dag 10 kan den urskilja sura och beska smaker, precis som den vuxna katten.

Lukt

Lukt är viktigt för kattungen redan från födseln eftersom flera andra sinnen ännu inte är utvecklade. Luktsinnet hjälper den lilla katten att orientera sig – exempelvis när den ska dia. Honkatten kan kommunicera med sina ungar genom att utsöndra feromoner som har en lugnande effekt – och även kan hjälpa kattungen att hitta sin mamma. När katten är 21 dagar gammal är luktsinnet utvecklat.

Känsel

Känsel är ett sinne som är utvecklat när kattungen föds så det är viktigt att tänka på detta när du hanterar den nyfödda ungen – gör det med stor varsamhet!

Tillväxt …

De första 10 dagarna

Honan och kattungarna ska ha lugn och ro omkring sig!

De första tre dagarna, den så kallade neonatala perioden, är de mest kritiska. Tänk på att kattungarna är mycket infektionskänsliga den första tiden – tvätta händerna innan du tar i dem.

Kontrollera att honan mår bra (läs mer på sidan ”Förlossning”) och att kattungarnas navlar ser friska och rena ut. Dag 3 brukar navelsträngen ha torkat och lossnat.

Diande

Det är viktigt att den nyfödda kattungen börjar dia eftersom den behöver vätska för att få igång blodcirkulationen. Dessutom är råmjölken rik på antikroppar och det är viktigt för att stärka immunförsvaret hos kattungen. Tänk på att kattungen hålls varm och torr. Om kattungen inte är varm går den energi den får i sig åt till att få upp värmen.

En smärre viktförlust kan uppstå under de första 24 timmarna men ytterligare viktnedgång eller utebliven viktökning är inte normalt och den unge som minskar i vikt bör kontrolleras extra noga.

En mätt kattunge har en fyllig mage och verkar nöjd och tillfreds. Kattungen söker sig oftast instinktivt till juvret och ”mjölktrampar” efter den livsnödvändiga mjölken. Detta så kallade ”mjölktramp” kan även vuxna katter visa under de stunder de är fullständigt tillfreds. Ofta väljer ungen ut en spene som den ”använder” som sin egen så länge den diar. Under de första två veckorna diar kattungen upp till åtta timmar och sover upp till 16 timmar per dygn.

En kattunge som är hungrig, klen eller sjuk kan kännas torr och lite sladdrig i kroppen, ha mörkare eller blekare slemhinnor, vara pipigare än normalt och dra sig undan från övriga ungar i kullen. Ibland äter den men får inte i sig tillräckligt med mat eller så äter den inte alls. Vid en kroppstemperatur under 34 oC fungerar inte matsmältningen – magen blir överbelastad och ungen kräks. Därför bör man ta tempen på en svag kattunge, och vid behov försiktigt ”värma upp” den, innan man försöker få den att dia. Om det är många kattungar i en kull kan du försöka få kattungen att dia ensam ett tag eller stödmata den. Sker ingen förändring inom några dagar och du märker att den inte blir piggare eller har svårt att acceptera stödmatning kan det vara något fel eller någon defekt på ungen. Du bör då snarast kontakta veterinär för undersökning!

En nyfödd kattunge väger i snitt mellan 90 och 110 gram (kan variera beroende på ras med ett spann mellan 70-140 gram). Det är många faktorer som påverkar födelsevikten; ras, antal kattungar i kullen, katthonans hälsa med mera.

Väg ungen direkt efter födseln på en gramvåg. Väg på nytt efter tolv timmar, vid ungefär samma tidpunkt, och därefter var tolfte timme dagligen de första två veckorna efter födseln. Normal viktökning är 50-100 gram per vecka (10-15 gram per dag).

blankett bl.nr 1090 – ”Kullstatistik” kan du skriva in vikt och annan information om din kattkull.

Den nyfödda kattungen kan inte själv kissa och bajsa. Genom att modern tvättar den i baken får hon den att tömma sig. Om modern av någon anledning inte kan göra detta måste du hjälpa kattungen att komma igång. För att hjälpa den med detta stryker du med ett finger, bomull, mjuk trasa eller dylikt, fuktad i varmt vatten eller babyolja, mot kattungens anus och urinrör samtidigt som du lätt masserar den lilla magen med fingrarna – då tömmer sig ungen. Torka den ren efteråt så att den inte får eksem. Denna hjälp sker i samband med att ungen fått mat. Vid cirka tre veckors ålder brukar den ha kontroll på tömningen själv.

Bolådan

Fram till cirka 6 dagars ålder saknar kattungen ”darrningsreflex” (förmåga att huttra). Den kan under de första veckorna inte hålla värmen själv utan är beroende av en yttre värmekälla, som kattmoder, värmeflaska eller liknande. Är det flera ungar i kullen ligger de ofta lugnt och stilla i en stor hög.

Temperaturen i bolådan ska de första veckorna vara omkring 30oC för att gradvis sänkas när kattungarna blir större. Den nyfödda kattungen har en kroppstemperatur på cirka 36-37oC och temperaturen ökar successivt. Vid cirka 4 veckors ålder har den nått normaltemperatur om cirka 38-39,5oC. Det ska vara tyst, tryggt, torrt och fritt från drag i området kring bolådan. Om honan valt en annan plats att lägga sina ungar på, och inte accepterar att de flyttas tillbaka till bolådan utan flyttar dem igen, försök att anpassa bolådan som hon vill ha den.

Eftersom kattungen inte själv kan reglera kroppsvärmen är den mycket känslig för kyla och uttorkning. Bäddmaterialet i bolådan ska alstra/hålla värme samtidigt som det ska vara av lätt absorberande material. Vanliga (svala) bomullslakan är inte att rekommendera och inte heller frotté eftersom kattungarnas klor lätt fastnar i öglorna (de kan ännu inte dra in klorna). Ull, flanell, fårskinn, värmedyna, pappersblöjor… det finns flera material att välja bland. Om du använder värmeflaska, värmedyna eller liknande – tänk på att kontrollera temperaturen så det inte blir för varmt.

Som nyfödd består en kattunge till 80 % av vatten men eftersom hornlager fortfarande saknas kan den snabbt bli uttorkad. I den miljö där ungen föds bör luftfuktigheten (mäts med hjälp av en hygrometer) inte understiga 55 % (idealiskt är 60-65%). Om luften är för torr – ställ ut vattenskålar eller luftfuktare.

Kön

I samband med invägning kan man passa på att försöka göra könsbestämning av de små krabaterna. Lyft försiktigt på svansen och titta på könsdelarna; hanen har ett längre avstånd mellan könsdelarna än honan. I detta tidiga skede kan pungen vara synlig på en hankatt.

Lugn och ro är A och O! Tänk på att en nyfödd kattunge ska äta och sova! Hantera kattungen med måtta – socialisering kommer senare… 

Under de första två veckorna diar kattungen upp till åtta timmar och sover upp till 16 timmar per dygn.

Honkatt och kattungarna ska ha möjlighet att vistas i avskilt utrymme eller separat rum.

Lämna inte andra husdjur eller små barn ensamma med kattungen.

Tillväxten fortsätter

Utvecklingen fortsätter i rasande fart. Av den lilla hjälplösa varelsen börjar det nu bli en liten katt.

När kattungen är omkring 15 dagar börjar den att gå för att några dagar senare röra sig – även om det kan vara på darriga ben. Vid tre veckors ålder börjar den se och upptäcka omgivningen och den reglerar nästan själv sin kroppsvärme.

Om det är fler kattungar i kullen börjar de få glädje av varandra och de börjar leka – om än i försiktig skala. Kattungen kan börja ta små, korta promenader från bolådan – kattmamman brukar ha koll och hämta tillbaka ungen. Ungen börjar även att spinna.

Fast föda

Vid cirka 2-3 veckors ålder börjar kattungen att få mjölktänder – vassa sådana. Modern kan redan nu börja erbjuda sin unge fast föda och vid omkring fyra veckors ålder kan du försiktigt göra det. Det finns färdig introduktionsmat att köpa i butiker och hos veterinär. Det är enkelt och bekvämt även om du kan ge ”egen” mat. Viktigt är då att maten ska vara proteinrik – en liten mängd nötfärs, kyckling eller kokt fisk kan vara bra att börja med.

För varje dag äter ungen mer fast foder. Magen är inte större än en valnöt så därför många små måltider och låt ungen äta så ofta den vill. Ungen ska ha mat minst sex gånger per dygn. Den kommer dock att fortsätta dia i många veckor till.

Toaträning

När katten börjar äta fast föda är det dags för ”toaträning” – ställ fram kattlåda (gärna fler än en). Tänk på att kattlådan ska ha låga kanter så den modell som används i utställningsburar är utmärkt. Utöver kattungarna lär den bli besökt av katthonan och av eventuella övriga katter i hemmet och det är av största vikt att alltid hålla rent och fräscht i lådan. Eftersom ungen i början troligen inte använder den till det som är tänkt utan snarare som lekstuga och matförråd – för vissa kattungar äter sand – använd inte klumpbildande sand i detta skede! Sätt kattungen på lådan efter varje måltid men bestraffa den aldrig om den misslyckas. Som regel är det inget problem med att få ungen rumsren. Ser du en unge som piper och snokar runt i ett hörn är den troligen nödig – lyft då upp den och sätt den i lådan.

Efter att kattungen börjat krypa ur sin bolåda vid fyra veckors ålder blir upptäcksfärderna längre och längre – och mer våghalsiga.

Utveckling och socialisering

Kattungen ska tidigt vänjas att bli lyft och smekt – du kan till exempel pilla den mellan tårna (även om det inte just då finns något behov av att klippa klorna), öppna munnen försiktigt lite då och då (så att den inser att det inte är otrevligt och det underlätter för framtiden och veterinärbesök, medicinering och liknande), pilla på och rengör i öronen och så vidare. Allt med måtta och sunt förnuft förstås.

Runt fyra veckors ålder börjar kattungen att uppskatta leksaker och den övar sig på ”attack” på såväl land som i luften. Finns syskon kan leken verka brutal men den är viktigt för kattens utveckling.

Vid sju veckors ålder är aktiviteten på topp – en unge i den här åldern ska vara busig, nyfiken och social. Låt den vara med i vardagen och vänj den vid ljud, exempelvis från dammsugare. Mamman har en viktig funktion eftersom hon är med och uppfostrar och lär kattungen vad som är rätt och fel.

Det finns en del faror i hemmet att vara medveten om – läs mer på sidan ””Att ha katt”.

Dags att flytta hemifrån…

Tidigast vid 12 veckor – för katten!

Ålder när kattungen lämnar sin mamma är mycket viktig, inte minst för att kattungen blir tidigt präglad av sin mamma och sin uppväxtmiljö. De sista veckorna tillsammans med mamman stimulerar den sociala kontakten och ger ett starkt stöd i den fortsatta utvecklingen av kattungen. Om kattungen tvingas lämna sin mamma vid för tidig ålder kan detta medföra att katten blir socialt otrygg, får problem med immunförsvar och allmänhälsa, får problem med magen, kanske inte blir rumsren, får ett så kallat ”snuttbeteende” – suger på kläder och annat och kanske får andra beteendeproblem.

Flera av de SVERAK-regler som finns är nu även reglerade från myndigheter. Detta innebär att de gäller alla kattägare och uppfödare i Sverige och inte bara om man är medlem i SVERAK/FIFe. En sådan regel/föreskrift är:

Så länge kattungarna behöver mjölk och omvårdnad från sin mamma får de inte skiljas från henne annat än tillfälligt. Kattungarna får inte skiljas från sin mamma permanent förrän de är minst 12 veckor gamla. Kattungarna får inte heller lämna uppfödaren förrän tidigast vid 12 veckors ålder.

Tolvveckorsgränsen är en undre gräns! Det kan finnas flera skäl till att låta kattungen bo kvar i flera veckor innan den lämnar mamman.

Eftersom viktutveckling varierar mellan olika raserna lämnas ingen rekommendation om vilken vikt en kattunge ska ha för att betraktas som ”flyttfärdig”. Det är upp till varje uppfödare att bedöma detta. Är du osäker – kontakta uppfödare av samma ras och/eller din kattklubb för rådgivning.

Njut av kattungarna så länge det går – de är ju det finaste som finns…

Viktig information om regler vid överlåtelse – läs mer under rubriken ”Sälja katt

Glöm inte att registrera kattungarna i god tid före leverans!

Delar av denna text är hämtad från SVERAKs kompendium Att ha katt och tidningen Våra Katter nr 3-2013 och är – bortsett från hänvisning till regelverk – att betrakta som information och tips och inte detaljerad instruktion. Utveckling och beteende varierar mellan individer och raser och därför kanske vissa avsnitt inte stämmer överens med just din katt och kattkull.