Om katten

Om felis catus

Vår tamkatt är ett sällskapsdjur! Visst är den självständig men den är också mycket intelligent och har ett stort behov av social kontakt och kan skapa mycket starka band med sin familj.

En tam jägare

Katten är däggdjur – precis som människan – och vi har samma grundläggande funktioner. Den är ett rovdjur och en köttätare och deras kropp har utvecklats för jakt. Beteendet som jägare kvarstår – mer eller mindre – även hos raskatten som sedan många generationer inte behövt att jaga för sin överlevnad.

Kattens jaktbeteende kan man se när man leker med katten – hur den lurpassar, snabbt ”attackerar”, bevakar sitt byte… Även kattens sinnen är anpassade för jakt och överlevnad – inte minst hörsel, syn och känsel.

Lite om kattens historia

Att leva med katten som sällskap – detta har förekommit i människans kultur under många tusen år.

För cirka 5 000 år sedan ansåg man i Egypten att katten var en helig varelse och i staden Bubastis fanns ett tempel helgat åt den katthövdade gudinnan Bast. Vid utgrävningar har man hittat många omfattande gravplatser med mumifierade katter. Rasen abessinier liknar de tempelkatter som avbildats i egyptiska pyramider och tempel.

Man tror att handelsmän har tagit den egyptiska, korthåriga tamkatten med sig från Egypten till Italien omkring 900 f Kr. Katterna spreds vidare runt om i Europa och tros ha kommit till England cirka 900 e Kr.

Olika fynd av relifier och annat bildmaterial visar att långhårskatter har existerat i Asien sedan hundratals år tillbaka och sedan 1500-talet har de varit kända i Europa. Det fanns då två varianter av långhåriga katter; perser (som tros härstamma från Persien/Iran) och angora (som tros härstamma från Ankara/Turkiet). Persern hade brett, runt huvud, yvig päls och kort kropp medan angoran var slank och högbent med trekantigt ansikte och längre päls. De ursprungliga raserna korsades och efter selektiv avel fick man så småningom fram rasen perser.

Medeltiden är en mörk period i kattens historia. Precis som häxorna ansågs katten stå i förbund med djävulen och brändes på bål. Vem har inte sett en katt avbildad bak på en häxas kvastskaft och sett den skrockfulle spotta när en svart katt korsar vägen? En kvarleva från medeltiden.

På 1800-talet tog kattintresset en rejäl fart. Kanske kan vi tacka den kattälskande engelsmannen, Harrison Wier för detta. Han arbetade med att förbättra det dåliga rykte katten fått – inte minst under medeltiden. I London, juli 1871, anordnade han världens första kattutställning. Om katten sade han: ”Lång tids vanvård och grymhet har gjort katten självständig. Med ett nytt synsätt skulle den snart bli föremål för intresse, beundran och avel för sin skönhets skull.” Och tänk om han hade fått se hur rätt han hade!

Myter och fördomar

Det finns tyvärr fortfarande många felaktiga myter och fördomar om och mot katt – något som vi kattälskare ständigt måste arbeta mot. Några av dessa myter är:

Att ha katten som innekatt är djurplågeri. 
Fel!
De allra flesta katter trivs alldeles utmärkt att leva inom hemmets fyra väggar där den skapar sitt revir och om den lever i en miljö den trivs med; exempelvis har en egen liggplats, möjlighet att klösa och ställen att gömma sig på och att den blir aktiverad genom lek och kel. Flertalet av raskatterna har sedan generationer tillbaka varit uppfödda av och har levt tillsammans med människan, i många fall inom begränsade utrymmen, och är idag beroende av oss och vår tillsyn. Om katten ska vara ensam länge på dagarna kan det vara bra att skaffa fler än en katt.

Katten klarar sig själv utomhus. 
Fel! 
De ”vildkatter” som finns i Sverige är förvildade tamkatter som övergetts. Dessa övergivna och förvildade tamkatter går ofta ett plågsamt öde till mötes. Alla katter – även så kallade ladugårdskatter – ska ha tillsyn och omsorg från sin ägare minst ett par gånger per dygn.

En katt landar alltid på fötterna.
Fel!
Katten har en fantastisk balans och en reflex att vända sig ”rätt” – med över 500 muskler, en svans som motvikt och med balansorgan i innerörat. Trots detta kan katten skada sig riktigt illa om den trillar från hög höjd. Om katten vistas ensam på en balkong som finns mer än fem meter över marken, måste (enligt Jordbruksverket) balkongen vara försedd med nät eller något annat som gör att katten inte riskerar att ramlar ner och skada sig.

En honkatt mår bättre om hon får en kull kattungar innan hon kastreras.
Fel!

Det finns inga belägg eller någon forskning som säger att honkatten mår bättre eller blir friskare för att hon fått en kattkull. SVERAK rekommenderar att huskatter – och de raskatter som inte används i avel – kastreras.

Lite om kattsjukdomar och defekter

Katter kan förstås också drabbas av sjukdomar och vanligtvis orsakas dessa av parasiter, bakterier eller virus. En del sjukdomar kan du skydda katten emot genom att vaccinera – andra sjukdomar är mer svårbehandlade.

Som kattägare har du ett ansvar, inte bara för din egen katt utan även mot andras katter! Om du vet att din katt har en sjukdom som kan smitta andra katter måste du vidta åtgärder för att inte sprida smittan vidare. Hur denna åtgärd ska gå till beror självklart på vilken sjukdom det avser.


Artros
Artros innebär att ledbrosket bryts ned och skelettet som ligger under blottas – och detta medför förstås smärta för katten. Det är en vanlig sjukdom – som ökar med kattens ålder. Det finns ingen bot mot sjukdomen men man kan hjälpa katten genom kosttillskott (exempelvis glukosaminer), mjuka och gärna varma underlag och liknande. Läs mer > SLU.

Chlamydophila Chlamydia
Chlamydophila felis är en bakterie som hos katt orsakar kraftig konjunktivit (inflammation i inre ögonlocket). Symtomen börjar oftast på ena ögat, och utvecklas sedan i båda ögonen. De flesta katter blir symtomfria av sig själva men själva infektionen är ofta kvar och kan blossa upp igen. För att bli av med en chlamydiainfektion krävs att alla katter i hushållet behandlas under minst 4 veckor. De antibiotika som används är tetracyklin eller doxycyklin. Läs mer > SVA.

Diabetes
Det är inte helt ovanligt att katter drabbas av diabetes. Kattens diabetes liknar människans typ 2-diabetes, och förknippas liksom denna med vår västerländska livsstil. Faktorer som övervikt och inaktivitet ökar risken att drabbas. Vid diabetes producerar kattens bukspottkörtel otillräcklig mängd insulin; alternativt bildas insulin men kroppens celler blir okänsliga för det. Insulin är viktigt för att reglera koncentrationen av socker i blodet. Diabetes hos katt behandlas med insulin och speciellt dietfoder.Läs mer > SLU.

Diarré, lättare form
Diarré är ett symtom som kan ha flera olika orsaker. Lättare form av en diarré kan bero på tandömsning, felaktigt foder, för snabb omställning till nytt foder eller att katten är maskangripen. Om katten inte är allmänpåverkad: börja med att ”svälta” den i ½-1 dygn. Se till att den har gott om friskt vatten. Börja med att ge små portioner av dietmat (t ex kokt vit fisk) tills avföringen är normal. Övergå därefter successivt till den normala kosten. Om katten är allmänpåverkad – kontakta veterinär omgående! Observera! Svält aldrig en kattunge!

Entropion
Entropion innebär att ögonlockskanten rullar in mot ögat (hornhinnan). Detta kan orsaka irritation och inflammation i ögat. I svårare fall kan man operera entropion.

FeLV, Leukos
Felin leukemi eller leukos orsakas av kattens leukemivirus (FeLV), ett retrovirus som kan ge upphov till försvagat immunförsvar, anemi och/eller lymfom (blodcellstumör). Smittan sprids främst genom saliven hos infekterade katter och framför allt genom slickande och via bett. Det finns vaccin på marknaden men det ger inte alltid hundraprocentigt skydd. Under de senaste 25 åren har förekomsten av FeLV och leukos minskat kraftigt, till följd av bättre diagnostik och tillgång till vacciner. Läs mer > SVA.

FIP, Felin Infektiös Peritonit
FIP orsakas av felint coronavirus (FCoV) och cirka 80 % av alla katter i katterier har kommit i kontakt med detta virus. FCoV är ett ofarligt tarmvirus som kan ge övergående diarré, speciellt hos kattungar. Hos en liten grupp katter sker en mutation hos FCoV som gör att viruset flyttar sig från tarmen och sprids till andra vävnader i kroppen. Om katten har nedsatt immunförsvar till följd av stress och/eller ärftliga faktorer kan FIP utvecklas. Det finns två former: våt FIP med ansamling av vätska i buk- eller brösthåla, samt torr FIP med bildning av granulom (små knutor) i olika inre organ. FIP drabbar framförallt unga katter (< 2 år). Läs mer > SVA.

FIV, Felint Immunosuppressivt Virus
FIV är mycket ovanligt i Sverige. Det är en virussjukdom som delar många egenskaper med HIV hos människa (AIDS), exempelvis att kattens immunförsvar inte kan oskadliggöra FIV. Viruset förekommer i saliv och i blod hos infekterade katter och tros framför allt smitta genom bett eller sår. Läs mer > SVA

FORL, Feline Odontoclastic Resorptive Lesions
FORL är en mycket smärtsam tandsjukdom där drabbade tänders hårda vävnad gradvis bryts ned. Detta medför att katten fårsvårt att äta. Orsaken till sjukdomen är än så länge okänd och den kan drabba alla katter – även vilda kattdjur. Läs mer > SLU.

GM1 och GM2 (gangliosidos)
Gangliosidos är en ärftlig sjukdom (egentligen två, GM1 och GM2) som orsakas av att ett enzym är defekt. Detta medför att lipider lagras upp i hjärnan och nervbanorna på den drabbade katten. Detta leder till svaghet, rörelsestörning av bakbenen och tilltagande skakningar. Med tiden uppkommer allvarligare symtom som förlamning, blindhet och epilepsianfall. Gangliosidos leder slutligen till döden. Sjukdomen är speciellt känd hos korat och burma samt hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). DNA-test finns för både GM1 och GM2. Hälsprogram koratHälsoprogram burma.

Gomspalt
Gomspalt innebär att det finns en förbindelse mellan gom och näshåla genom att överkäkens gomtak är genombrutet. Detta gör att kattungen inte kan dia normalt.

GSD IV, Glycogen Storage Disease
Glykogen byggs upp från blodsocker och lagras i muskler som en form av energi. Hos en frisk och aktiv katt i rörelse omsätts och bryts muskelglykogenet ner till socker i muskelfibern och omvandlas till användbar energi. Vid den recessiva sjukdomen GSD IV är en gen för enzymet muterad. Till följd av detta blir metabolismen av glykogen defekt och det lagras utan att kunna frigöra någon användbar energi. Musklerna förtvinar och förlamas. Sjukdomen är speciellt känd hos norsk skogkatt. DNA-test finns. Hälsoprogram norsk skogkatt

HCM, Hypertrofisk Kardiomyopati
RCM, Restriktiv Kardiomyopati
Kardiomyopati innebär sjukdom i hjärtmuskeln. HCM, den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt, leder till att hjärtmuskeln förtjockas medan RCM leder till försämrad elasticitet i hjärtmuskeln. Om hjärtat inte klarar av att pumpa ut blodet i systemet igen kan detta orsaka att blodet koagulerar i förmaket. Då bildas blodproppar som transporteras via stora kroppspulsådern. Hos en katt fastnar ofta blodproppen i förgreningen till bakbenen med bland annat förlamad bakdel som följd. Detta är mycket smärtsamt för katten. HCM är en ärftlig och vanligen progressiv sjukdom. Hur tidigt symtomen utvecklas varierar avsevärt. Kontroll av hjärtstatus kan ske genom ultraljudsundersökning.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos maine coon, som har ett hälsoprogram för HCM. Hjärtspecialister i Sverige rekommenderar att avelsdjur av alla raser, alltså inte bara maine coon, ultraljudsscreenas i enlighet med hälsoprogrammet. Hälsoprogram maine coon

HD, Höftledsdysplasi
HD är en nedärvd defekt i bäckenets ledskål. Ledskålen är inte så djup som den normalt ska vara och detta gör att höftkulan inte passar in exakt och ytorna börjar skava mot varandra. Detta får som följd att brosket, som skyddar benet, undan för undan nöts bort. Katter är mycket duktiga på att inte visa smärta och de kan lida av sin HD trots att de inte visar det genom att halta. Istället kanske de rör sig mindre eller mer försiktigt än ”vanliga” katter.

HD nedärvs polygent recessivt. Det innebär att två HD-fria katter kan få avkommor som har HD och två katter med HD kan få HD-fria kattungar. Varje generation avelsdjur bör röntgas för att minska risken för HD.

HK/BHK (Hypokalemi)
Namnet hypokalemi betyder på latin ”för litet kalium i blodet”. Symtomen är i början smygande och diffusa men kaliumbristen leder till försvagning av musklerna och dåligt allmäntillstånd. Går sjukdomen långt dör katten. Sjukdomen visar sig i de flesta fall på kattungar eller unga katter från att de är cirka 6 veckor till 15 månader gamla. För denna form av hypokalemi kan symptomen lindras med medicinering men katten blir aldrig frisk från sjukdomen utan medicineringen får fortsätta livet ut. Sjukdomen är speciellt känd hos burma, burmilla och singapura.

Kattloppor
Kattloppan är liten och rödbrun och du kan upptäcka loppans avföring som små ”dammkorn” i kattens päls. Dessa återfinns oftast runt halsen och svansroten. För att behandla katten finns det speciella loppmedel, men du måste samtidigt sanera bostaden för att resultatet ska bli bestående. Kattloppans ägg överlever i omgivningen under mycket lång tid. Läs mer > SVA.

Kattpest
Kattpest är en mycket smittsam sjukdom orsakad av FPV (felint parvovirus), som ger hög feber, kräkningar och diarré. Dödligheten är 90 % för katter under sex månader. Det hjälper inte om katten är innekatt – smittan kan dras in i huset genom dina skor och kläder. Alla katter ska vaccineras mot kattpest.

Katt ska vara vaccinerad mot kattpest när den byter ägare – och för att få delta på kattutställning. Läs mer > SVA.

Kattsnuva
Kattsnuva orsakas av två virus: FRV (felint rhinotrakeitvirus, ett herpesvirus) och FCV (felint calicivirus). Symtomen är snuva, hög feber, blåsor på tunga och i hals, sår på nosspegeln, dålig aptit och nedsatt kondition. FCV kan även ge upphov till ledinflammation och hälta. Vissa katter kan få bestående men som till exempel kronisk snuva och torra ögon. Alla katter ska kontinuerligt vaccineras mot kattsnuva. Vaccinerade katter utvecklar mycket lindrigare symtom om de ändå skulle få smittan. Läs mer SVA

Katt ska vara vaccinerad mot kattsnuva (FRV och FCV) när den byter ägare – och för att få delta på kattutställning.

Mask
Katter som äter möss blir förr eller senare angripna av mask men även innekatter kan drabbas av detta. Symtom på maskangrepp kan vara att katten har diarré, glanslös päls, svullen buk, dålig aptit, äter mycket men är ändå smal, kräks, och i vissa fall hostar. Bandmask; masken kan ses som små risgryn i kattens analöppning. Spolmask; masken är spolformig och gulvit och kan ses i avföringen. Det kan även hända att katten kräks upp masknystan.

Det finns idag företag som specialiserat sig på att ”kollamasken” genom att du skickar in ett träckprov (avföringsprov) till laboratorium som testar om parasiter finns. Se till att du får rätt preparat – det finns olika preparat för olika typ av mask. Följ noga anvisningarna som finns angivna för preparatet och väg din katt för att ge rätt dos efter kroppsvikten. Om du är osäker eller inte ganska raskt får bukt med kattens problem ska du kontakta veterinär.

Navelbråck
Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra framtida problem för katten. Katter med navelbråck får inte användas i avel.

Parasiter i tarmen
Under de senaste åren har ”nya” tarmproblem blivit kända och det är av största vikt att alla kattägare tar dessa på allvar eftersom dessa parasiter är mycket smittsamma. Har din katt fått diagnosen Tritrichomonas foetus eller Giardia intestinalis ska katten inte delta vid kattutställning eller användas i avel förrän den är friskförklarad av veterinär.

Utdrag från SVAs hemsida:

Tritrichomonas foetus
Tritrichomonas foetus är en ”ny” encellig parasit som kan orsaka en långvarig grovtarmsdiarré hos katt. Smitta sker via avföring. Katten kan vara smittad utan att uppvisa symtom. Emellanåt ses dock illaluktande diarré som liknar komockor och kan vara blod- och/eller slemtillblandad. Symtomen kommer i skov och kan i svårare fall ge analinkontinens. Av obehandlade katter blir 90 procent friska utan behandling efter cirka sex månader till två år, men många fortsätter att vara kroniska bärare och kan föra smittan vidare. Misstanke finns även att närvaron av organismen under en längre tid i tarmen banar väg för inflammatoriska tarmsjukdomar. Läs mer > SVA.

Giardia intestinalis
Cystor av giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot desinfektionsmedel och sprids lätt i till exempel vatten. Smitta mellan katter kan spridas via infekterat vatten eller föda men ännu vanligare är förmodligen att smitta tas upp från närmiljön eller från en annan katt. Parasiten är vanligast hos unga djur.

Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker. Läs mer > SVA.

PK-brist, Pyruvate Kinase
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency” och är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvat kinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar ska fungera normalt. Vid brist på detta enzym får de röda blodkropparna en förkortad livslängd och följden blir blodbrist (anemi). De vanligaste symtomen; trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor, kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra utan behandling, medan andra som får mera uttalade symtom på blodbrist kan behöva behandlas med kortison.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, bengal, la perm och singapura samt hos maine coon och norsk skogkatt. Läs om hälsoprogram abessinier och somali

PKD, Polycystisk njursjukdom
PKD (polycystic kidney disease) är en njursjukdom som först rapporterades hos perser i USA. Sjukdomen finns dock hos flera raser. PKD nedärvs autosomalt dominant och cystorna finns redan vid födseln. Symtom när cystorna börjar växa kan vara slöhet, minskad aptit, onormalt ökad törst och urinering samt viktminskning. Diagnostisering sker via ultraljud eller DNA-test. Ultraljud görs tidigast vid 10 månaders ålder.

En katt som är PKD-fri (kontroll via ultraljud eller DNA-test) är även genetiskt PKD-fri. En katt med PKD ger sjukdomen vidare och ska tas ur avel. Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos exotic, brittiskt korthår och perser. Det finns inga formella hälsoprogram för PKD, men uppfödare av perser samt andra raser där perser använts i tidigare generationer rekommenderas att DNA-testa sina avelsdjur.

PL, Patellaluxation
Patellaluxation förekommer bland flera kattraser och innebär att knäskålen hoppar ur led. Den finns i ärftlig form och det är därför viktigt att avelsdjur får knälederna undersökta av veterinär. PL graderas i fyra nivåer. Eftersom kattungar normalt har lösare knäskålar än vuxna djur är det svårt att ställa definitiv diagnos vid ung ålder.

Patellaluxation kan åtgärdas med hjälp av operation.

Plattbröst
Plattbröst (flat chest) innebär att bröstkorgen har tillplattats upp och nerifrån (som ett liggande O). När brosk ska förbenas hos kattungen behövs kalcium. Det behövs även D-vitamin och järn för att upptaget av kalcium ska ske så effektivt som möjligt. Sker inte upptaget av kalcium normalt uppstår en kollaps (=plattbröst) när ungen växer och inte förmår bära upp kroppstyngden. En kattunge som drabbas av plattbröst blir ”tillplattad” vid 1-2 veckors ålder. Ett lindrigt plattbröst kan växa bort men i grava fall kan det leda till döden. Man misstänker att det kan finnas en genetisk faktor bakom uppkomsten av plattbröst. 

Polydaktyli
Polydaktyli är en missbildning som innebär att katten har för många tår. Normalt har katten fem fingrar/tår på varje framtass och fyra tår på varje baktass. Katter med onormalt antal tår tillåts inte i avel eller på utställning.

Anlaget för polydaktyli (Pd) nedärvs autosomalt dominant och medför extratår, vanligen 1-2 st, så att framtassarna får 6-7 tår och baktassarna 5-6 tår. Ibland finns extra tår endast på framtassarna och ibland är de extra tårna så små att de knappt går att se med blotta ögat. Observera att polydaktyli inte får förväxlas med andra missbildningar såsom split foot.

PRA, Progressiv Retinal Atrofi
PRA (progressiv retinal atrofi) är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota. Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den återfinns hos flera kattraser. rdAc nedärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas. Drabbad katt (affected) utvecklar med tiden blindhet. Anlagsbärare har ingen kliniskt påvisbar nedsättning av synen och näthinnans utseende är också normalt.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, ocicat och hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). Hälsoprogram. Läs mer SSVO.

Ringorm
Ringorm är en hudinfektion som orsakas av en svamp, Microsporum canis. Katten kan ha sjukdomen utan att uppvisa några symtom, men ändå vara smittbärare. Ringorm är en zoonos, det vill det är en sjukdom som kan smitta mellan djur och människa. Katter kan även smitta hundar och andra djur. Svampen ger irritation och klåda och kan orsaka kala, mjälliga fläckar på huvud, öron, tassar och rygg. Ringorm behandlas med speciella schampon och läkemedel mot svamp. Eftersom svamsporerna överlever lång tid i miljön är det ytterst viktigt att sanera huset och desinficera korgar, dynor och matskålar. Det kan ta tid innan smittan är borta och under denna tid får inte katten ställas ut eller paras. Läs mer > SVA

SMA, Spinal Muscular Athrophy
SMA är en ärftlig, och inte särskilt vanlig, sjukdom som drabbar skelettmuskulaturen i bål och lemmar. Förlust av nervceller under de första månaderna i livet leder till muskelsvaghet och atrofi som visar sig vid 3-4 månaders ålder. Drabbade kattungar utvecklar en smått udda gångstil med bland annat en gungning av bakdelen och får med tiden svårt att enkelt hoppa upp på möbler och annat – dock verkar sjukdomen inte orsaka någon större smärta. Sjukdomen ärvs enkelt autosomalt recessivt. För att en kattunge ska ha SMA måste den få den muterade genen från båda föräldrarna. Föräldrarna till drabbade kattungar visar oftast inget tecken på sjukdomen även om de är bärare. Sjukdomen är speciellt känd hos maine coon.

Split foot
Split foot kan yttra sig i för få tår på någon tass eller sammanväxta tår, fler klor per tå eller onormala trampdynor. Split foot ärvs dominant.

Sternumkrok
Bröstbenet (sternum) kan vara böjt inåt eller utåt i en böj eller krok. Sternumkrok är sannolikt ärftligt, polygenetiskt.

Svansknick
Ärftliga svansknickar kan uppstå upp mot 1,5 års ålder, så länge skelettet inte har växt färdigt. Man kan på röntgen se om svanskotorna är defekta men det kan vara svårt att se om defekten uppstått genom arv eller skada. Avel på kraftig svansknick avråds ifrån oavsett ras. Vad gäller mindre defekter får man helt enkelt väga övriga kvaliteter mot nackdelarna med en eventuell liten svansdefekt. Uppfödare utan erfarenhet av kattavel avråds ifrån att använda individer med svansdefekter i avel.

Toxoplasmos
Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallad oocystor med avföringen. Efter ett minimum av 24 timmar blir oocystorna mogna och infektiösa, och kan då smitta andra djur och människor. Individer med normalt immunförsvar får oftast bara lindriga symtom, eller inga symtom alls. Infektionen kan dock få allvarliga konsekvenser hos individer med nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Parasiterna kan överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion.För att förhindra att en innekatt utsöndrar oocystor bör den inte utfodras med kött eller inälvor som inte värmebehandlats eller varit djupfrysta. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och helst av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött. Läs mer > SVA.

Urinvägsbesvär
Urinvägsbesvär kan ha olika orsaker bland annat urinsten, uringrus eller urinvägsinfektion. Hanar har ett kortare urinrör än honorna och drabbas därför oftare av urinvägsbesvär. Katten uppvisar symtom i form av att antingen kissa onormalt ofta eller inte kissa alls utan bara göra upprepade urineringsförsök. En katt som inte kan kissa blir snabbt urinförgiftad och kan dö. Snabb behandling behövs så kontakta veterinär snarast.

Öronskabb
Katter som går ute drabbas ofta av öronskabb och det är inte omöjligt att även innekatter blir smittade om de kommit i kontakt med ett smittat djur. Symtomen är att katten börjar klia sig i öronen. Öronskabb ser ut som kaffesump eller snus, och rengör du örat med en bomullspinne ser du små bruna ”kulor”. Öronskabb är lätt att åtgärda men kontakta din veterinär för råd om lämplig medicinering.

En katt visar tydligt vad den vill – den kommunicerar både med ljud och med kroppsspråk. Lyssnar och ser du på din katt lär du dig snart känna igen vissa meddelanden. Kuttrande, spinnande stämma, ett evigt småpratande, fräsande och morrande – dessa läten i relation till kroppsspråk (framför allt svansen) talar om vad katten vill – och inte vill. Visa katten respekt och försök att förstå och tyda signalerna.

En avspänd katt
Det är en njutning att se en lugn och avslappnad, spinnande katt med öronen pekande framåt. Den avslappnande katten har svansen upprätt och svanstippen något böjd. Ligger katten med framtassarna ”invikta” under sig och vilar? Då är den trygg eftersom den känner att den inte behöver vara ”beredd att fly”. En katt som ligger på rygg och visar magen är ett tecken på tillförsikt och trygghet – men däremot är det långt ifrån säkert att den tillåter dig att klappa magen.
Det finns stunder när vuxna katter ”mjölktrampar” – det vill säga knådar med tassarna och njuter i fulla drag (även om klorna ibland kan vara ute). Detta är ett tecken på att den är fullständigt tillfreds – och lika trygg som den kände sig hos sin mamma när den låg och diade.

Uppmärksamhet
En uppmärksam och nyfiken katt spetsar öron och morrhår framåt. Svansen rörs lite av och an. Ibland kan den vara fokuserad och ha blicken mot ett och samma ställe länge, länge…

Rädsla, oro, försvar, aggressivitet – detta är känslor och reaktioner som sker av en anledning. Uppvisar din katt detta ofta – utan att du förstår varför – bör du försöka att ta reda på anledningen. Ibland kan det räcka med att ”stanna upp” och objektivt betrakta situationen. Förhoppningsvis kan du göra något så att katten känner sig trygg och lugn igen.

Underlägsenhet/rädsla
En katt som inte är upplagd för slagsmål visar sin underlägsenhet genom att med sänkt huvud tyst eller sorgset klagande trycka sig tätt mot underlaget, med förstorade pupiller och tätt liggande öron.

Oro
En ängslig och orolig katt försöker göra sig så osynlig som möjligt. Öron och morrhår dras åt sidorna, ögon och pupiller är smala. Steget från oro till försvar är inte långt.

Försvar
Reserverad hållning, ofta krökt rygg med kroppen vinklad mot angriparen, sidolagda eller bakåtstrukna öron, vidgade pupiller och utspärrade morrhår, munnen så öppen att tänderna syns. Denna katt signalerar klart och tydligt att den är beredd till försvar. Signalerna kan förstärkas av en böjd och piskande eller uppburrad svans och av ett väsande, morrande eller spottande läte. Om du måste närma sig denna katt ska du göra det lugnt och stilla, med yttersta varsamhet. Det är inte sällan som katten har fokus – med ett tunnelseende – och är omedveten om sin omgivning.

Aggressivitet
Angrepp, på lek eller allvar, kan ske katter emellan men katter går mycket sällan till oprovocerat angrepp. Spetsade och bakåtriktade öron, morrhåren pekande framåt, sammandragna pupiller, vidöppen mun och tillbakadragna läppar, en lågt liggande, piskande svanstopp och pälshåren tätt mot kroppen – detta visar att ett angrepp är på gång. Om motparten bemöter angreppet, rullar på rygg och parerar med klor och tänder, är kattslagsmålet ett faktum.

Kattens sinnen

Kattens sinnen är omtalade och det är troligen det som gjort att man i folkmun sagt att katten har nio liv. Precis som för oss människor kan vissa sinnen försvagas med åren. Vid förlust eller försvagande av ett sinne, förstärks oftast de övriga sinnena och katten kan leva ett mer eller mindre normalt liv.

Känsel
Kattens morrhår (vibrissae) är ”känselspröt”. De registrerar små luftströmmar och detta gör att katten kan lokalisera föremål på avstånd vilket som exempel gör att katten hinner reagera vid kontakt av grenar eller dylikt så att de inte
skadar ögonen.

Trampdynor och nos är hårlösa och ytterst känsliga. Med tassarna känner sig katten fram på outforskad mark och detta gör att man ibland säger att katten ”hör genom tassarna”. Katten är otroligt känslig för vibrationer vilket gör att de kan ha föraning om jordbävningar och andra naturkatastrofer.

Syn
Trots att katten föds blind och med helt stängda ögon, kommer synen att bli ett av dess viktigaste sinnen. Synen fungerar utmärkt i skymning, men katten ser inte allting i komplett mörker – där spelar alla sinnen tillsammans en stor roll.

Kattens öga är byggt för att kunna samla in även den svagaste ljusmängd som finns i omgivningen. Denna förmåga beror bland annat på att den har ett lager reflekterande celler i en hinna bakom ögats näthinna. Hinnan fungerar som en spegel – den förstärker ljuset och underlättar mörker-seendet. Pupillen är mycket rörlig – i mörker vidgar den sig för att släppa in så mycket ljus som möjligt och vid starkt ljus drar den ihop sig till en liten springa. Formen på pupillen blir elliptisk (till skillnad från människor och hundar vars pupill alltid är rund).

Katten ser bra på långt håll och åt sidorna men den kan inte fokusera särskilt bra på nära håll och har inte samma skärpa vid detta avstånd som människan har. Den ser, och fokuserar bytesdjuret, bäst på ett avstånd om 2-6 meter. Katten tittar mer efter rörelse och form än efter färg men enligt tester som gjorts kan katten ändå skilja mellan rött, grönt, blått och gult.

Balans
Kattens balanssinne är oomtvistat och att se en katt balansera på en trädgren är en akrobatisk upplevelse som kan få oss på marken att svindla. Katten har förmågan att vända sig i luften och landa på tassarna. Denna vändreflex är omedelbar och beror på ett samspel mellan balansorgan i innerörat tillsammans med ögonen. Att däremot tro att en katt alltid klarar sig oskadd, vid fall från vilken höjd som helst, är helt fel.

Smak
Redan dygnsgamla kattungar har ett väl utvecklat smaksinne. Katter i allmänhet har ingen smak för sött och detta är naturligt eftersom det köttätande släktet inte är i behov av socker.

Lukt
Katten är speciellt känslig för kväveföreningar och detta gör att den undviker föda som börjar bli dålig. En del katter reagerar, mer eller mindre extatiskt, på kattmynta som innehåller en eterisk olja som kemiskt är nära besläktad med ett ämne som den löpande katthonan avger med urinen. I mungiporna och på tinningarna har katten speciella doftkörtlar och den kan markera sitt revir genom att stryka sig mot olika föremål, doftmarkera, klösmarkera eller genom att urinera.

Jacobsons organ (eller vomeronasalorganet), som sitter i kattens gomtak precis bakom framtänderna, är unikt för kattfamiljen. Det kombinerar smak och lukt och används för att samla information om omgivningen och det som händer runt omkring. När katten använder sig av jacobsons organ uppvisar den det så kallade flehmenbeteendet; läpparna dras tillbaka och munnen hålls lite öppen så att luften kan passera gomtaket samtidigt som nosen dras samman och rynkas (det ser ut som katten grimaserar). En orolig och nervös katt avgör genom att flehma om en fara hotar och hankatter flehmar för att känna om en hona löper.

Hörsel
Katter har mycket bra hörsel även om de föds döva och med stängda öron. Den lyssnar även när den sover och man kan se hur kattens öron rör sig i sömnen – händer det något vaknar den på mindre än en sekund. Katten har ett rörligt ytteröra, bestående av trettio små muskler (människan har sex) och örat kan röra sig 180 grader – ensamt eller parvis. Kattens skalle innehåller två ekokammare som gör att katten kan uppfatta högfrekventa ljud och här skiljer sig katten avsevärt mot människan; katten kan höra upp till 100 000 svängningar per sekund medan människan hör upp till 20 000. Den hör två oktaver högre ljud än den högsta ton människan kan uppfatta. Katten klarar av att fastställa exakt riktning av ljud och kan urskilja två separata ljudkällor på avstånd – och därmed kan den avgöra var bytesdjuret finns.

Precis som för människan avtar förmågan att höra högfrekventa ljud med åldern och vid hög ålder har många katter rejält nedsatt hörsel.

Kattens anatomi

Att ha en katt i sitt nära umgänge är en källa till glädje och förundran. Vad kan bättre symbolisera frid och harmoni än en högljutt spinnande katt som ligger lojt utsträckt med halvöppna ögon? Vad kan mer imponera än att se samma katt förvandlas till ett rovdjur, ljudlöst smygande och balanserande på den smala fönsterbrädan för att skickligt fånga en fluga? Sinnen och anatomi i ett samspel.

Skelett
Skelettet hos en katt består av brosk och 279 (upp till 282) ben. Skelettet är, utöver den bärande funktionen, en depå för fosfor och kalcium och det är viktigt att halten av dessa ämnen hålls jämn i blodet. Skelettbenen har även del i blodbildning och ämnesomsättning.

Ryggraden hålls ihop av långa och smidiga muskler vilket ger ryggen stor rörlighet och vighet. Ryggraden (kotpelaren) består av sju halskotor (samma som människan), tretton bröstkotor (människan har tolv), sju ländkotor (människan har fem), tre bäckenkotor (människan har fem) och fjorton – tjugoåtta svanskotor (människan har tre – fem). Hos katten finns en särskild led mellan första och andra halskotan som gör att den kan vrida huvudet 50o sidledes.

Katten har tretton par revben varav nio är bröstben. Eftersom bröstkorgen är liten finns inte mycket plats för hjärta och lungor – troligtvis är detta skäl till att katten inte tål fysisk belastning särskilt väl och att den fort blir trött vid fysisk ansträngning. Axelleden är utformad så att frambenet kan sträckas ut i nästan vilken riktning som helst. Katten saknar nyckelben – den har bara ett litet fragment av nyckelbensvävnad djupt inne i bröstmuskulaturen (ett nyckelben skulle bland annat hindra katten att ta sig igenom trånga utrymmen).

Skelettet är inte färdigutvecklat förrän katten är omkring 1 1/2 år (hos vissa raser ännu senare).

Svansen är en förlängning av ryggraden och består av ett antal svanskotor i skiftande längd och tjocklek. Svansen är viktig eftersom den påverkar kattens balans

Muskler
Bortsett från muskler som hjärta, tunga och andra autonoma muskler är kattens skelettmuskulatur konstruerade för att den ska kunna jaga och döda framgångsrikt. De förser katten med den största kraften där det behövs – framför allt käk-, ben- och ryggmuskler. En katt kan lätt kräka upp överskott, olämplig mat eller osmältbara rester (som exempelvis hårbollar) eftersom hela matstrupen består av muskler (till skillnad från människan som bara har muskler i övre delen av matstrupen). Trots att katten är betydligt mindre i storlek än människan har den nästan lika många muskler.

Tassar och klor
Katten är en tågångare vilket innebär att den går på ”fingerspetsarna”. Baktassen har fyra tår. Framtassen har fem tår varav en extratå som sitter lite högre upp på benet.

Varje tå har en klo som är en förhornad del av tån; fem klor på vardera framtassen och fyra på vardera baktassen. Katten kan dra in eller fälla ut klon vid jakt, försvar, klättring och liknande men kan dra in den i en hudficka när katten går eller vilar sig. Varje tå har även en trampdyna (tådyna), som katten går på, och den består av kraftig bindväv och tjock hud. Under foten finns en stor, lätt triangelformad trampdyna och lite högre upp, på baksidan av frambenen, sitter en liten mellan-handtrampdyna.

Under trampdynorna finns svettkörtlar. Även om kattens kroppstemperatur i liten grad regleras genom svettning, kan den få ”tass-svett” om den befinner sig i en stressituation.

Tänder och mun
Kattens tänder är uppbyggda på samma sätt som människans; av emalj och tandben, tandkrona och tandrot. Den får 26 mjölktänder och dessa börjar oftast framträda mellan dag 8 och 13 och är färdigbildade mellan dag 23-30. De 30 permanenta tänderna börjar framträda mellan dag 84 och 98 och är oftast bildade mellan dag 120 och 134. I överkäken finns 16 tänder (6 framtänder, 2 hörntänder, 6 främre kindtänder (premolarer) samt 2 knappt synliga kindtänder (molarer) och i underkäken 14 tänder (6 fram-tänder, 2 hörntänder, 4 premolarer samt 2 molarer).

Katter har svårt att tugga – hörntänderna används för att bita och hålla fast mat med och kindtänderna sönderdelar köttet. Den korta stabila käken styrs av kraftfulla muskler förankrade på benbågar. Katten har en bred och kort munhåla med bred mun med överläpp (med tjocka morrhår) och underläpp.

Tungan är rörlig, muskulös och bred och på den sitter små utväxter, papiller. Det är dessa som gör att kattens tunga känns sträv och de fyller en funktion bland annat när katten tvättar sig och när den ska lossa köttet från benen på sitt byte. När katten dricker/lapar görs tungan skedformad och förs snabbt in och ut ur munnen. Katten sväljer vid vart fjärde eller femte lapande.

Hår och hud
Huden är kroppens största organ med funktion att bland annat skydda kroppen mot yttre skador, sol och vätskeförlust, hjälpa till med temperaturreglering och producera olika ämnen som vitaminer och talg. Den är elastisk och tålig och sitter inte fast i underliggande vävnad. I huden finns talgkörtlar som utsöndrar en fet substans och körtlar som producerar feromoner (doftämnen) som katten använder för att markera revir.

Kattpälsen består av flera olika typer av hårstrån;

  • täckhår – de grova och längsta hårstrån som täcker underpälsen (är raka och tillspetsade) och skyddar den från väta,
  • mellanpäls (underpäls) – ligger direkt under täckhåren och består av mellanhår, mellanull och ullhår
  • underull – den mjuka, fina päls som ligger närmast kroppen och den har en värmande funktion.

Dessutom har den ”känselhår” som är försedda med nervceller som gör att katten reagerar vid minsta beröring och är de ”känselspröt” som hjälper katten att ”se” i mörker; morrhår, de långa hårstråna ovanför ögonen och på frambenen.

Kattens förmåga att resa ragg, i synnerhet längs rygg och svans, beror på att ett system av muskelfibrer hör till håren.

Temperaturreglering sker bland annat genom att byta sommar- och vinterpäls. Svettning, vid behov av att sänka kroppstemperaturen, sker genom trampdynorna. Om katten är mycket överhettad eller stressad kan den hässja med öppen mun.

Skalle
De delar av kattens hjärna som hör ihop med sinnena är mycket välutvecklade – en klar fördel för en jägare. Kattens skalle har en välutvecklad benstruktur och de stora ekokamrarna bidrar till kattens förmåga att uppfatta vissa ljudfrekvenser, till exempel höga eller svaga ljud från en mus eller en fågel.

Det förekommer många ord inom genetik, hälsa, uppfödning med mera som kan vara bra att känna till. Detta är en liten ordlista – finns det ett ord du saknar – skicka e-post till SVERAKs kansli och hör om webbredaktören kan komplettera listan.


Agouti
Samlingsnamn för kattens mönster exempelvis tabby, tigré, spotted och tickad.

Allel
När en gen i ett locus förekommer i olika varianter kallas dessa alleler.

Blinkhinna
Blinkhinnan eller det tredje ögonlocket är belägen i ögats nedersta innervrå och den brukar bli synlig när katten är sjuk eller i dålig kondition.

Cell
Cellen är i stort uppbyggd av membran, cytoplasma och en kärna. Cellkärnan innehåller kromosomer.

Dilution
Ett anlag som späder ut en grundfärg så att till exempel en svart färg uppfattas som blå och röd färg som creme.

Dominant anlag
Ett anlag som i sin uppsättning kan dominera över och dölja att katten bär ett recessivt anlag, d.v.s. anlaget finns dolt och man ser det inte. I litteraturen benämns detta med versaler, i detta fall D.

EMS-kod
Om EMS-systemet
Den 1 januari 1992 ersatte och förenklade FIFes ras- och färgnummerlista ”Easy Mind System” (EMS) det gamla systemet med krångliga bokstavs- och sifferkombinationer som var olika för varje ras och färg.

Idag har alla raser, färger och mönster på stambokförda katter en förkortning. Rasen anges med tre bokstäver; PER står till exempel för perser. Efter rasen följer kod för kattens färg och mönster. För vissa färgvarianter ingår också kod för exempelvis ögonfärg, svanslängd, öronform och pälsstruktur.

Som exempel; en röd katt får alltid färgkoden ”d” oavsett ras, en maskad katt får alltid mönsterkoden ”33” och så vidare; det vill säga – en rödmaskad perser får EMS-kod PER d 33. Enkelt (?) eller hur! Men – ingen regel utan undantag för när det gäller rasspecifik färg, till exempel 33 (maskad) för helig birma och siames (som ju är maskade raser), 31 (burmamaskad) på burma och 01 (van) på turkisk van behövs inte detta anges.
Rasernas förkortningar hittar du på sidan ”Ras- och färgkoder FIFe Easy Mind System – EMS

Fenotyp
Med detta menas det faktiska färgmässiga utseende som katten har – se skillnad mot genotyp.

Gen
En gen är en bestämd del av en kromosom som utgör en mall för ett protein. Det finns massor med gener på en kromosom. Protein är kroppens byggsten. Alla gener benämns med en bokstav enligt internationell standard. Varje gen har sitt bestämda ställe på kromosomen och detta kallas locus.

Genotyp
Med detta menas de färganlag som katten bär på men som den kanske inte visar – se skillnad mot fenotyp

Heterozygot
Heterozygot är katten när de båda anlagsparen i allelen är olika: man säger att anlagen är dominant respektive recessivt.

Hjärtfrekvens
Kattens hjärtfrekvens ligger på 140-240 slag/minut.

Homozygot
Det är katten när de båda anlagsparen i allelen är lika.

Hybrid
Kallas en katt vars föräldrar är från två olika raser. I Sverige är det förbjudet att som sällskapsdjur ha korsningar mellan tamkatt och vilda kattdjur. Med hybrid avses här avkomma i första t o m fjärde generationen efter korsning mellan vild art och tamkatt.

Kromosom
Kromosom är det genetiska materialet som finns i cellens kärna som är uppbyggda av DNA. Katten har 38 kromosomer, dvs 19 par. De är parvis lika, en är ett arv från modern och ett är ett arv från fadern.

Kryptorchism
Ibland händer det att hankatten ena (eller båda) testiklar inte ”vandrar” ner från buken till pungen som de normalt ska göra, utan istället ligger kvar i buken eller i ljumsken. Då säger man att katten är kryptorchid. Man får inte använda en kryptorchid hane i avel.

Locus
Locus kallas det förutbestämda ställe på kromosomen där genen sitter.

Melanin
Trots att kattens päls visar en sådan mängd olika färger, finns det bara två sorters pigment, rött och svart. Pigmentet heter melanin och det är utseendet på och fördelningen i hårstrået, av melaninkornen, som ger den stora variationen av färger. Rött melanin (phaeomelanin) ger röd och creme färg. Svart melanin (eumelanin) ger svart, blå, choklad, kanel, lila och fawn färg. Pigmentkornen kan vara normalt placerade och ge intensiv färg (fullfärg) eller klumpa ihop sig och ge utspädd färg (dilution). Anlaget för dilution är recessivt.

Medaljong
En vit fläck som sitter på kattens hals nära bröstet, på buken eller under armhålan. Medaljong är i allmänhet inte önskvärt enligt standarden.

Medicin
Experimentera aldrig själv med medicin till katten. Medicin avsedd för människor eller andra djur kan vara livsfarlig för katten! Ge katten medicin endast på veterinärens inrådan.
Att ge tabletter till en katt är inte alltid så lätt! Sätt katten i knäet, tag ett stadigt tag i huvudet och böj det varsamt bakåt. Håll tabletten i andra handen och öppna försiktigt munnen. Stoppa in tabletten så långt det går och slut munnen. Stryk lätt på struphuvudet fram och tillbaka till en spontan sväljreflex framkallas.

Monorchism
En defekt som innebär att hankatten endast har en testikel på plats.

Mutation
Anlag som har uppkommit spontant genom ändring av en gen. Ett muterat anlag kan antingen bli dominant eller recessivt. Mutationer är en del av det biologiska systemet.

Points
Är de delar på en maskad katt som är mörkare i färgen, dvs ansiktet, öronen, benen och svansen.

Polygen
En egenskap som påverkas av ett flertalet anlag som ligger spridda över kromosomerna. Olika saker som är påverkbara av polygener är bl a benlängd, svanslängd och mängden av vit färg.

Puls
Kattens normala puls ligger mellan 110-140 slag/min.

Recessivt anlag
Ett recessivt anlag döljs helt av ett dominant anlag. I litteraturen benämns detta med gemener, i detta fall d.

Rufism
En rödaktig ton som finns i pälsen. Rufism anses önskvärt hos viltfärg, sorrel och bruntabby, där de förstärker den rödbruna färgen. Det är inte önskvärt hos creme och silvervarianter.

Skendräktighet
Katter skiljer sig från de flesta däggdjur genom att om ingen parning sker uteblir även ägglossning. Om honan blivit parad, och haft ägglossning utan att bli dräktig, kan vissa hormoner spela sitt spratt och honan blir skendräktig. Mängden producerat progesteron och östrogen är lägre hos en icke-dräktig katt än hos en dräktig – därför reagerar inte juvret med svullnad och rodnad hos en skendräktig katt. Honan kan börja löpa igen efter cirka 35 dagar då den så kallade gula kroppen återbildats.

Solid
En pälsfärg som är non-agouti, dvs icke mönstrad. Till de solida färgerna räknas blå, svart, röd, creme, choklad, lila, kanel och fawn samt kombinationer av dessa. Eftersom non-agoutianlaget är recessivt så kan två katter med solidpäls inte ge avkomma med agoutitecken.

Spotted
En pälsteckning som gör att katten ser fläckig ut på ryggen och sidorna. Fläckarna kan vara av olika former huvudsaken att de är väl avgränsade från varandra. Detta är samma anlag som ger tigré och tabbyteckning (agouti).

Stop
Är det lilla ”böj” som önskas på näsan för vissa raser, bland annat perser.

Syskonras
Syskonraser är raser som har samma standard bortsett från pälslängd och/eller mönster. Exempel på syskonraser är perser och exotic, sibirisk katt och neva masquerade. För godkända raser tillåts parning med syskonraser utan tillstånd (såvida inget annat framgår i regler för uppfödning och stambokföring).

Tabby
Beroende av basfärg så är tabby ett mörkt väl definierat mönster med goda kontraster utan ticking. Mönstret har ett klassiskt M i pannan och en obruten linje som utgår från ögats yttre kant. Vidare så kan man se ”tummärken” på öronen. En vertikal linje går från huvudet och når till skuldrorna och visar sig i form av ett fjärilsmönster. Från ”fjärilen” går det en vertikal linje som slutar vid svanstippen. På sidorna ligger mönstret i form av ringar. Benen och svansen har också ringar.

Temperatur
Normal kroppstemperatur för katt är 38.0-39.5.

Ticking
Tickad kallar man hårstråna som är randiga genom pigmentering i hårtopparna.

Tigré
Beroende av basfärg så är tigré ett mörkt väl definierat mönster med goda kontraster utan ticking. Längs hela ryggraden löper en mörk rand ut till svanstippen. Från denna löper de vertikala ränderna ner över kroppen. Svansen och benen har färgade ringar.

Tipping
Den yttersta delen av hårstrået är mörkfärgat.

Täckhår
De grova hårstråna som täcker den normala pälsens yta och skyddar underpälsen från bland annat väta.

Underpäls
Den päls som ligger direkt under täckhåren. Underpälsen består av mellanhår, mellanull och ullhår.

Underull
Den mjuka, fina pälsen som ligger närmast kroppen. Underullen har en värmande påverkan.

Vanmönster
Van är en grad av vitfläck och består av två fläckar i ansiktet som separeras av en bläs. En fläck ligger vi svansroten och fortsätter efter hela svansen. Inga vita hårstrån får förekomma i de färgade delarna. Tre oregelbundna fläckar på kropp och/eller ben tolereras enligt standarden.

Variant, Var
Korthårig katt som bär gen för långhår.

Vikt
Normalvikten hos en vuxen katt ligger mellan 2,5 – 8,0 kg beroende på ras. Normalvikten för en nyfödd kattunge av medelstor ras ligger på 80-110 g.

w – ems-kod för helvit katt
Vitgenen är dominant och ger helvita katter som kan dölja vilken genetisk färg som helst.
Risken för dövhet är större för vita katter och för att få ställa ut på utställning eller använda en vit katt i avel ska hörandeintyg, utfärdat av veterinär, uppvisas.

x-färg
Icke godkänd certifikatfärg, det vill säga färg som inte är godkänd på den aktuella rasen.