Kattutställningar har förekommit länge. Den först omnämnda kattutställningen var en del av en engelsk marknad år 1598.
Den 13 juli 1871 arrangerades en kattutställning på Crystal Palace, Sydenham, London och man brukar säga att detta var kattutställningens födelse. Det var Harrison Weir, en engelsk konstnär och författare, som väckte idén att man kunde fastställa normer (standard) hur inhemska och vackra katter kunde bedömas.
Utställningsansvarig – Mr F Wilson – hade lyckats samla 170 katter av olika raser, ägda av kattintresserad övre medelklass och aristokrater. Att ställa ut katt var inte något för den ”vanliga” människan vid denna tid. Vid utställningen visades den första (dokumenterade) siamesen, manx, perser, brittiskt korthår med flera raser.
Ingen hade kunnat förutse den enorma publiktillströmning som blev. Under den korta tid utställningen var öppen var det fler än 20 000 besökare – kaos rådde! Ingen anade att kattintresset var så stort. Det extremt stora intresset gjorde att fler utställningar arrangerades 1871 – och intresset för utställningar fortsätter…
SVERAK har bildats och utställningsverksamheten fortsätter
Under perioden 1955-1965 arrangerades framför allt propagandautställning och klubbmästerskap – endast någon enstaka internationell utställning avhölls.
I verksamhetsberättelsen för år 1956 står att läsa:
”..SVERAK:s första riktiga arbetsår har visat sig livaktigt. Bl.a. har flera utställningar avhållits i landet och kontakten med utlandet har varit god.
Internationell utställning har hållits i Stockholm av Stockholms Kattklubb den 2-4 mars 1956. Domare vid denna utställning voro: Mme M. Ravel, Frankrike, för ”långhår” och Miss K. Yorke, England, för ”korthår”. På denna utställning deltogo flera utställare från förutom de svenska kattklubbarna, även Danmark och Norge.
Stockholms Kattklubb firade sitt 10-årsjubileum i samband med denna utställning och kunde bland sina gäster se F.I.F.E: representerat genom dess Ordförande Mme M. Ravel och ävenledes G.C.C:F. genom dess Ordförande Miss K. Yorke.
Propagandautställningar har hållits av Västsvenska Kattklubben i Halmstad den 21-22 april 1956, Malmö den 12-13 maj 1956 och Linköping den 1-2 september 1956. Dessa kattutställningar voro livligt frekventerade och har kattklubbarna därigenom fått större anslutning.
Bl.a. ledde utställningen i Linköping till att Linköpings Kattklubb bildades och är denna kattklubb fr.o.m. den 1 januari 1957 ansluten till SVERAK.
Antalet domare var i mitten av 1950-talet av givna skäl inte många med tanke på att FIFe och kattklubbar/förbund inte funnits så länge. Av verksamhetsberättelse för år 1956 framgår dock att ”av FIFe erkända svenska domare äro: Fru M Hjelde-Andersson – alla raser, Fr R Larsdotter – alla raser, Fru Ulla Magnusson – siam och korthår, Fru Hillevi Ohlson – långhår.” Och dessa fyra skulle komma att följas av många fler….
Vid årsmötet 1956 beslutades att utställare själva ”skola bekosta resor för katter till utställningar”.
Det framgår av utställningsrapporter i tidningen Felix att kattutställningar var otroligt populära hos allmänhet och publiktillströmningen orsakade ibland kaos och trafikstockning! Inte sällan var det över 5 000 besökare. Även i media väckte utställningar uppseende och flera artiklar och reportage fanns i dag- och veckopress vid denna period.
I boken ”Min Katt” – utgiven 1953 av P.A. Nordstedt & Söners förlag – finns att läsa avsnitt skrivna av Maina Hjelde och Ulla Magnusson – två SVERAK-kattprofiler.
Maina skrev bland annat om Organisationer och utställningar och Ulla om Avelsdjuren och deras vård. Betänk och förundras över att texten är från 1953!
Organisationer utomlands och i Sverige
Raskatten har sedan länge haft stor popularitet i Centraleuropa och England. De senaste årtiondena har intresset för den ökats även i Skandinavien. För att ge tillfälle att lära känna och förstå de olika kattraserna anordnas årliga utställningar i de flesta av Europas länder och i Amerika. Föreningar och klubbar finns sedan slutet av 1800-talet. Deras mål är dels att genom avel förbättra och försköna de olika typerna inom respektive raser, dels att sammanföra kattvänner.
I England, som alltjämt är föregångslandet inom kattsporten, hölls den första utställningen år 1871 i Crystal Palace i London, där kattutställningar fortfarande anordnas. År 1887 bildades den första klubben, ’The National Cat Club’. Den åtföljdes snart av flera och 1910 grundades förbundet ’Governing Council of the Cat Fancy’ som idag omfattar mellan tjugo och trettio klubbar. Dessa är ofta uppdelade efter raser, färger eller landsdelar.
Frankrike och Tyskland började med utställningar ungefär samtidigt, Paris 1896 och München 1897, men först omkring 1910 bildades kattklubbar. Senare uppstod föreningar i Italien, Schweiz, Holland, Belgien och Danmark med flera länder. År 1933 bildades under en internationell utställning i Reims det internationella kattförbundet ’Club Internationale Féline (C.I.F.). Under kriget låg förklarligt nog all internationell kattavel nere, men återupptogs sedan med än större intresse.
Amerika har tre större sammanslutningar, ’The American Cat Association’ i Chicago, ’The Cat Fanciers’ Association’ i New Jersey, ’The Cat Fancier’s Federation ’ i New York samt ett femtiotal mindre klubbar.
Svenska Kattklubben i Stockholm bildades i januari 1946, och tre år senare Västsvenska Kattklubben i Göteborg. Dessa två tillhör den europeiska sammanslutningen av kattklubbar numera kallad ’Federation Internationale de Féline d’europé’ F.I.F.E.). Norge har Norsk Rase Katteklubb (NORAK) vilken stiftades 1938 i Oslo, Danmark har fyra klubbar, därav Dansk Racekatte Klub (DARAK) som är den äldsta och tillkom 1931. Senare Racekatten och Dansk Racekatte Union, alla tre i Köpenhamn. Vidare Jydsk Racekatte Klub (JYRAK) med säte i Aarhus….
Utställningar
De internationella kattutställningar, som årligen hålls i de skandinaviska länderna, samlar alltid mycket stor publik. Allmänheten får genom dem större kännedom om kattens olika raser och inte minst om hur vår vanliga huskatt ska vara eller inte vara. Eftersom varje utställning visar upp ett antal nya djur, blir det alltid något nytt att se och lära.
Det går lätt att med erforderliga intyg föra över katter till utställningar i Norge eller Danmark men ställer sig svårare till andra länder på grund av risken för spridning av mul- och klövsjuka, rabies och så vidare. Till England är det däremot absolut omöjligt då 6 månaders karantän är stipulerad för införsel.
Vid utställningar katalogiseras katterna efter ras, färg, kön och ålder. Kattens namn, såväl som ägarens och uppfödarens, upptas i katalogen. Det nummer katten får i katalogen blir också dess burnummer. Dessutom tilldelas katten vid ankomsten till utställningen samma nummer på ett band att ha om halsen.
Domareböcker skrivs i tre likalaydande exemplar. Ett blad sätt på buren, ett skall till sekretariatet och ett behåller domaren. I domareboken står endast angivet ras, klass, kön och färg, men inga namn.
Kontinenten har fler klassindelningar än Skandinavien, som har åtta. Dessa är: champion, öppen, ungdjur (3-6, 6-10 månader), kullklass, avels-, uppfödare- samt kastratklasserna.
Matskålar och sanitetskärl hålls av den utställande klubben som också utfordrar djuren på bestämda tider. Ägaren bör själv medföra kudde eller korg för katten att ligga på och gärna ett tyg i färg som harmoniserar med kattens päls att sätta som en gardin runt burens tre sidor. Detta ser trevligt ut och skyddar också djuren för drag och nära insyn till varandra.
På kontinenten smyckas också burarna med blommor. Inga priser eller band från föregående utställningar får anbringas i eller bredvid buren. Bara de band för C.A.C. och C.A.C.I.B. som katten kan komma att erövra vid pågående utställning får hängas upp på buren vid sidan av bedömningssedeln.
Ingen katt tas emot till utställningen utan att ha passerat veterinärkontroll vid ingången. Lider katten av skabb eller någon sjukdom nekas den inträde. Varje utställare måste även intyga att deras djur eller kattuppfödning inte lider av någon smittsam sjukdom sedan tre månader tillbaka.
Var katt erhåller sin kvalitetsbedömning, som sker efter internationell skala. [….]
Uppfödare-, avels- och kullklasserna bedöms efter genomsnittet av de utställda ungarna, av vilka minste tre måste vara närvarande. Kastratklassen bedöms oavsett färg och ålder, men delas upp efter kön.
Då alla katterna är bedömda tas den bästa honan och den bästa hanen av var ras ut inom champion, öppna och ungdjursklasserna. Bland dessa tas så den bästa långhårs- och den bästa korthårskatten ut, och en av dem blir så utställningens bästa katt. Vidare brukar det vara populärt att publiken får rösta på den i deras tycke vackraste katten, vilken då blir ”Miss Stockholm” eller ”Miss Göteborg” beroende på var utställningen hålls.
Cat Bed and Breakfast
De flesta internationella utställningarna avhölls i tre dagar – två dagar var ett undantag fram till i början av 1960-talet då det blev allt vanligare med tvådagarsutställning.
Det är idag svårt att föreställa sig och som framgår av utdrag från Maina Hjeldes text i boken ”Min Katt” hade rengjorde utställningsarrangören kattlådorna och tillagade maten till samtliga katter! Årsmötet 1965 beslutade att rekommendera utställarna att meddela hur de önskade utfodringen av sitt/sina djur. Utställningsledningen rekommenderades att genom lappar på burarna meddela utställarnas önskemål (om djuren skulle utfodras före bedömningen eller inte).
Katterna var i sina burar under hela utställningen, det vill säga även nattetid. Detta gjorde att man hade ”nattkattvakt” som höll kontroll. Inte förrän vid årsmötet 1988 beslutades att katter inte fick vistas i utställningslokalen över natten – även om många klubbar före detta beslut inte tillåtit detta.
Bedömning och katalog
Bedömning av katterna var till en början ”sluten” vilket innebar att utställarna inte fick höra domarens omdöme av katten.
Domarelever är inget nytt påfund – redan i tidningen Felix 1 1954 fanns följande råd för domarelever publicerade (översatt från Cat Club de Paris, ”Quatre Pattes”):
”RÅD TILL DOMARELEVER
En bra steward skall:
veta hur man tager en katt ur en bur. Drag den aldrig i halsen.
- För att taga ut den korrekt, tag framtassarna med ena handen och för katten sakta mot burens dörr med den andra.
- Om katten är arg, be dess ägare hjälpa Er.
- Alla Edra rörelser bör vara lugna och väl avvägda.
- Var aldrig nervös.
- Er hållning vis à vis domaren:
- Kom ihåg, att Ni skall stå till domarens disposition under hela utställningstiden.
- Sörj för att underlätta arbetet, så att blir minst tröttsamt.
- Var förekommande.
- De är icke Ni som dömer.
- Titta aldrig i domarboken medan Ni förevisar en katt.
- Svara bara på frågor som domaren ställer till Er.
- Säg aldrig namnet på katten eller dess ägare, om ni skulle känna till det. I bedömningsögonblicket är katten bara ”ett nummer” för domaren, den skall vara detsamma för Er.
- När Ni inte visar fram någon katt, håll Er på respektfullt avstånd, beredd att vara domaren till hands.
- En bra steward skall observera den största diskretion och om han har blivit varse bedömningsgraden, får haniI intet fall meddela detta till utställaren, vilken oupphörligt frågar: ”Vilket pris har min katt fått?”.
- Undvik att tala med domarelever emellan under pågående bedömning.
- Gör inga kommentarer, inga reflektioner om katten mellan er. Efter bedömningen har ni riklig tid att diskutera detta.
- Om Ni ej finner en katt i dess bur, underrätta först sekretariatet, innan Ni förklarar den ”ej utställd”.
- Om er egen katt blir bedömd av den domaren Ni är steward åt, be en annan steward framvisa den.
- Efter varje klass eller serie, desinfektera domarbordet: räck domaren desinfektionsmedel och tag själv därav.
- Tystnad. Diskretion. Snabbhet äro en god stewards kvaliteter.
För att bli antagen till domarelev skall skriftig ansökan därom insändas före en utställning till respektive klubb. Minst 7 gånger fordras att gå på första rasen.”
Vid årsmötet 1975 bifölls en motion att obligatoriskt meddelande skulle göras om klassvinnande katt vid domarringen efter färdigbedömd klass. Motivering var att man ansåg det onödigt att behöva vänta på resultatet i flera timmar, ”är detta hemlighetsmakeri nödvändigt?”, och att det bara behövde ta domaren några sekunder att meddela vilken katt han/hon ansåg som bäst i klassen.
Diskussionen fördes sedan vidare till FIFe. De slutna bedömningarna började försvinna i början av 1970-talet och idag tar utställarna för givet att domaren presenterar katten både under bedömningen och efter färdigbedömd klass.
Under många år skrevs så kallad domarberättelse (domarebok), en förteckning över de olika katterna och ägare samt angivande av kattens bedömning. Eventuella priser som vandringspriser, medaljer, plaketter samt hederspriser skulle införas i domarberättelsen för respektive utställning.
Utdrag från tidningen Felix nr 2 1967 om domarberättelse:
”Efter varje int. Bedömningsutställning utfärdas en domarberättelse. Där inleder tjänstgörande domare med en artikel om sina allmänna intryck bl.a. om utställda djur. Vidare blir varje utställd katt presenterad med sitt individuella bedömningsresultat och erhållna priser. Domarberättelsen är en intressant och lärorik litteratur inte bara för utställaren utan för varje klubbmedlem. Berättelsen kan rekvireras från den klubb som ordnat resp. utställning.”
Vid SVERAKs årsmöte 1981 bifölls förslaget att domarberättelsen helt skulle ersättas av resultatlistor och bedömningssedlar. Klubb som så önskade fick även fortsättningsvis dessutom skriva domarberättelse.
En klubb föreslog årsmötet 1975 att utredning skulle komma till stånd i SVERAKs regi rörande diverse frågor om utställningar och dess organisation. Detta rörde bland annat minimibredd mellan burrader, påpekande för klubbar och utställare att burklädseln borde vara sober och att stora korgar inte skulle finnas i burarna till förfång för assistenter och besökare, att påtala att klubbarna skulle utforma utställningskatalogerna på så sätt att de var förståeliga även för besökare, att utställningskatalogerna borde ha adressförteckning över utställare, och mycket mera.
Tidsperiod mellan att få ställa ut katten
1959 beslutade SVERAKs årsmöte att katt inte fick delta i två utställningar med kortare intervall än 18 dagar, så kallad treveckorsregel. I början av 1980-talet ändrades detta till så kallad tvåveckorsregel och detta gällde ända fram till den 30 juni 1994 – därefter tilläts katt att ställas ut varje helg.
Vid årsmötet 1998 återinfördes dock den så kallade 12-dagarsregeln vilket innebar att katten skulle ha minst tolv dagars uppehåll mellan varje utställning (2-certifikatsutställning undantogs). Denna regel gällde bara under ett år för vid årsmötet 1999 försvann regeln igen och det var fritt att ställa ut varje helg.
Doping och karenslista
Årsmötet 1965 beslutade, med omedelbar verkan, att SVERAK principiellt var emot all doping. Om det kunde konstateras att doping förekom skulle såväl utställaren som utställarens djur ”förständigas att lämna utställningslokalen”. Veterinär skulle utföra den undersökning som kunde påfordras för att fastställa om doping förekommit. Påföljd för den, som begagnat sig av doping, skulle bestämmas från fall till fall.
Sedan 2009 har ”doping/karenslista” sammanställts och finns publicerad på SVERAKs hemsida.