En återblick – stambokföring av katter

Cap Nord Zeppy, cremefärgad hane. Utställning Linköpings Kattklubb 1959

Historia kan vara helt fantastiskt! Man blir djupt fascinerad över att man för så länge sedan hade tankar och mål – om katt, katthållning och inte minst – om avelsarbete.

Även om man idag kan le åt en del formuleringar och textinnehåll ser man allvaret i den grundtanke som förts vidare och ledde till man beslutade att bilda en mer organiserad verksamhet rörande katt.

Genom ett besök i FindUs – SVERAKs stambok på nätet – kan du hitta stambokförda katter redan på 1940-talet.

Hur kan man låta bli att delge några utdrag från dessa böcker som visar att vi idag fortsätter på en väg som blivit utstakad för oss.

”Ett glädjande faktum är, att även här i Sverige är intresset för katten som sällskapsdjur, speciellt då raskatten, i stigande”

[”Sällskapskatter” utgiven 1936 av Medéns Förlags Aktiebolag – skriven av Arthur Nylén]

”Stamtavla utfärdas på varje rasren katt, vars föräldrar är stamboksförda i någon erkänd kattklubb. För katt av okänd härkomst utfärdas så kallad kontrollstamtavla under fem generationer, varefter avkomman är stamboksberättigad. Blandras av långhår och korthår, så kallad halvangora, upptas inte. De tas inte heller emot till bedömning på utställningar.”

[”Min katt” utgiven 1953 av P.A. Nordstedt & Söners förlag. Avsnitt skrivet av Maina Hjelde]


Råd om avelsdjur 1936 – lika aktuellt idag som då

”Avel och uppfödning.
Först ett råd till nybörjaren: Starta icke med mera än ett par djur och utöka avelsdjurens antal först i mån av ökad, praktisk förvärvad erfarenhet: Skaffa från början verkligt prima avelsdjur från en välkänd uppfödare. Betala hellre ett högre pris för att få bästa möjliga avelsmaterial. Det är det enda som i längden lönar sig.”

[”Sällskapskatter” utgiven 1936 av Medéns Förlags Aktiebolag – skriven av Arthur Nylén] 


Le och läs text från 1936 – med budskap som är högst aktuellt!

Den s.k. ”Halvangoran” som är en bastardform uppkommen genom korsning mellan korthårig huskatt och långhårig angora- eller persisk katt. Man måste avråda från ett avsiktligt åstadkommande av dessa bastarder.

Bland i frihet utelöpande katter händer det ju att en ”prinsessa” av Angora eller Persien någon gång ingår en mesallians, eller att en ”prins” förlorar sitt hjärta till en skönhet ”av folket”. Men självfallet bör aldrig en sådan bastard – även om köparen ej kan se att det gäller en sådan – säljas som en ”äkta angora”. Dessa bastarder är ur avelssynpunkt alldeles värdelösa och kunna åstadkomma mycken skada och besvikelse för en uppfödare, som köpt ett sådant djur i god tro. Det kan nämligen hända att en sådan bastard till det yttre är mycket lik en fullblodsangora eller persisk katt, men det är blott ett ”bländverk”, ty avkomman kommer alltid att förråda sitt egentliga ursprung, även om en sådan ”bländkatt” parats med en fullblodsangora eller äkta persisk katt.

[”Sällskapskatter” utgiven 1936 av Medéns Förlags Aktiebolag – skriven av Arthur Nylén]


Uppmaning 1949 – håll reda på stamtavlan!

”Den som uppföder katter i större skala måste hålla reda på djurens stamtavlor. Likaså skriva upp hur många ungar som födas av vissa föräldrar och vart de sålts. ..

Å dessa båda kort antecknas regelbundet allt om parningar, födelser med mera. Man skriver sålunda upp ras, färg, ålder, sammanförd då och då med den och den raskatten – vars lika noga beskrivning antecknas. Prisbelöningar för utställningsdjur antecknas även, ty sådant höjer priset på avelskatt.”

[”Pussy Carlsson och Prinsessor – en bok om katter och kattvård” utgiven 1949 av Mellerstedts förlag -skriven av Kerstin Hallman. Några avsnitt är skrivna av Ulla Magnusson och Maina Hjelde]


Från 1953 men kunde (nästan) ha varit idag!

”För stambokberättigade djur skall stamtavlorna beställas i god tid, så att de kan medfölja kattungen vid försäljningen.

De som önskar importera djur från utlandet bör tänka på de bestämmelser som gäller för import av levande djur. Från de skandinaviska länderna och England är det inget karantänstvång, men från alla rabiessmittade länder gäller fyra månaders karantän. …

För export är det bäst att vända sig till respektive lands konsulat, då bestämmelserna varierar för olika länder”.

[”Min katt” utgiven 1953 av P.A. Nordstedt & Söners förlag. Avsnitt skrivet av Ulla Magnusson]

Stambokföring är alltså inte något nytt påfund och inte heller uppmaningen att inte bedriva blandrasavel eller att underlåta att registrera de raskatter som hade kunnat erhålla stamtavla.

Nedan hämtade utdrag finns att läsa i Felix nr 3 1953

Perser – IP Playboy. Ägare: Aina Junglander. Uppfödare: Siv Bjärhusen.

”Stambokföring av katter

För att kunna uppnå åsyftat resultat måste den som sysslar med avelsarbete äga en ingående kännedom om alla egenskaper hos de individer med vilka han kan arbeta. Ras, färg, exteriör, temperament o.s.v., allt måste han känna till. Uppgifterna kunna hämtas ur stamboken och resultaten avläses bl.a. genom berörda individers bedömningar på utställningar. Inom all husdjursavel är sålunda stambokföring under betryggande kontroll det väsentliga.

Medlemmar i de i Sverige arbetande kattklubbarna kunna få sina katter införda i resp. klubbars internationellt erkända stambok, om katternas rasrena härstamning bestyrkes antingen genom de vid anmälningen framkomna upplysningarna eller vid framläggande av stamtavla från internationellt erkänd utländsk klubb.

Berättigad att upptagas i stambok är varje rasren katt av följande raser: Svensk Huskatt, Angora, Siam, Russian Blue, Birma, Abessinsk och Manxkatt. Kan ägaren inte bevisa sin katts härstamning kan katten kontrollbokföras och avkomman i tredje kontrollerad led erhålla stamtavla. För att stamtavla skall kunna utfärdas på katt eller kattunge, fordras att både fadern och modern är stambokförda i resp. klubbs stambok, samt att såväl uppfödaren som hankattägaren avlämnar erforderliga attester och anmälningar.

Uppfödare kan även få inregistrerat stamnamn som sedan beskyddas av klubben. Värdet med stambokföring kan inte överskattas, varför det vore önskvärt att alla raskattuppfödare lät stambokföra sina kattungar innan dessa försäljas eller bortskänkas. Stamtavlan skall följa katten i dennes livstid, även om den byter ägare och stambokförd katts död skall anmälas till den klubb, som utfärdat stamtavlan. Respektive klubbars stambokförare stå till tjänst med erforderliga upplysningar ang. stamboken.”

Varje klubb förde alltså egen stambok. Den 23 mars 1947 utfärdades, av Svenska Kattklubben, stamtavla med registreringsnummer 1 över Lou-Lou, en svart angora (numera kallad perser) av honkön, född 24 april 1944. Under perioden 1947-1955 inregistrerade Svenska Kattklubben 736 katter i stamboken. Det först registrerade stamnamnet var ”von Königsmark”, inregistrerat den 1 april 1947 åt Iris Königson.

Västsvenska Kattklubben utfärdade stamtavla VK 1 över siameshonan Tajah. Fram till den 4 april 1955 registrerade Västsvenska Kattklubben in 284 katter i stamboken.

Det ideella arbetet torde ha varit enormt med tanke på de stora geografiska områden som dessa två klubbar täckte när det gällde utställningsverksamhet och dessutom arbetet med stambokföring och övrig administration. Västsvenska Kattklubben utgav även tidningen Felix (föregångare till Våra Katter). 

Brunmaskad siames 1954. Ägare: Maina Hjelde

SVERAK stambokföring  och SVERAKs stambokförare

I och med bildandet av kattförbundet SVERAK skedde registrering av raskatter centralt och gemensamt för de anslutna klubbarna i stället för att varje klubb förde egen stambok. En brunmaskad siames, Camillo av Tassemarken, var den första katten att stambokföras av förbundet SVERAK och denna stamboksdebutant förärades registreringsnummer 1001. Stambokförare Anna-Lisa Gustafsson registrerade 146 katter under SVERAKs första verksamhetsår.

Varje stamtavla skrevs på maskin och sändes mot postförskott (uthämtning på postkontor mot betalning). Under många år fick honkatterna rosa pärmomslag medan hankatterna fick gröna.

Nedan följer några utdrag från tidningen Felix nr 2 1960– måhända den första officiella uppmaningen och arbetsbeskrivning sedan start? Oavsett vilket – den skulle komma att följas av många andra.

”Viktigt om avelshanar…

  1. De som ha hankatter för avel, bör vara vänliga att anmäla dessa till respektive klubbars sekretariat. Sekreteraren blir ofta tillfrågad var lämplig partner finns till olika kattor.
  2. För att kunna rekommendera en avelshane, skall katten vara stambokförd i ägarens namn. Den bör vara minst ett år och helst bedömd som vuxen en gång med ”Excellent”.
  3. Katten måste vara helt frisk och visat parningsresultat minst en gång innan han kan anbefallas av sekretariatet.
  4. Brukligt är att, om honan inte blir dräktig med en gång, en andra parning gives för samma avgift.

och om avelshonor…

  1. Para icke honan mer än 2 gånger per år
  2. Sälj aldrig ungar före de är 8 veckor gamla
  3. Underrätta den nya ägaren om, att kattens stamtavla alltid skall följa den vid eventuellt ombyte av ägare
  4. Skriv upp kattungens nya adress och dess ägares namn, och underrätta respektive klubbsekretariat därom.”

1963 vädjade stambokföraren om hjälp och påpekade lämpligheten med två stambokförare – en vädjan hon vann gehör för först den 1 juli 1966. Då blev Ann-Mari Wernborn blev ny stambokförare av siameskatter – Anna-Lisa Gustafsson fortsatte att stambokföra övriga raser.

Fram till mitten av 1960-talet toppade rasen siames stambokföringsstatistiken – det registrerades fler siameser än övriga raserna tillsammans. Därefter övertog perser första platsen och innehade denna fram till början av 2000. En mängd stamtavlor blev utfärdade av dessa två stambokförare som fram till 1975 var SVERAKs stambokförare.

I och med att stambokförda katter ökade i antal ökade arbetsbördan för SVERAKs stambokförare. Vid årsmötet 1975 avtackade styrelsen Anna-Lisa Gustavsson för det arbete hon nedlagt under 20 år som stambokförare. Även stambokförare Ann-Marie Wernborn avsade sig sitt uppdrag under detta år.

Följande år blev en del byte av stambokförare.
Aina Junglander stambokförde långhår 1975-1976
Marianne Stade stambokförde korthår 1975-1979
Margaretha Flyckt stambokförde långhår 1976-1977. Därefter stambokförde hon birma, chinchilla, norsk skogkatt och turkisk vankatt fram till 1981.
Gunilla Lindström stambokförde övriga korthår 1979-1982
Märtha Nyberg stambokförde semilånghår och chinchilla 1981-1982
Maud Löwenmo (Bäckman/Hertzman) stambokförde övriga långhår från 1977-1982 då hon övertog stambokföringen för samtliga långhår och korthår fram till 1989.
Dagny Dickens (Lindberg) stambokförde siames/oriental från 1979 och semilånghår från 1981/1982 fram till datorisering av stambokföring 1993.

Vägen till en datoriserad stambokföring var lång. Så tidigt som för årsmötet 1980 presenterades ett organisationsförslag, sammanställt av en utredningsgrupp bestående av Annette Sjödin, Gert Boström och Bengt Hellström. Syftet var att åstadkomma en effektiv arbetsprocess för verksamheten och en av förutsättningarna för att uppnå detta ansågs vara att datorisera stambokföringen. Årsmötet bordlade frågan om databehandling av stamtavlor mm eftersom man ansåg att experthjälp behövdes för att utreda denna stora fråga.

Den 21 mars 1993, nästan på dagen 46 år efter att den första stamtavlan utfärdats och 13 år efter utredningsgruppens förslag, skedde en milstolpe i förbundets historia – den datoriserade stamboken invigdes!

Ras efter ras lades successivt in i databasen och när problem med utskrift av genotyp i stamtavlan löstes övertogs slutligen även stambokföringen av norska skogkatter. Datautskriften av stamtavlor skedde under hösten 1993 för alla kategorier och importer av anställd personal på SVERAKs kansli.


Stambokbeslut 1960

Karin Olsson – känd kattprofil med stamnamnet av Olsenburg

Ja, vad är där att tillägga mot nedanstående utdrag från tidningen Felix nr 2 1960! Bortsett från vissa avvikelser fanns alltså krav förankrat redan 1960 som för inte så länge sedan reglerats i våra regler för uppfödning och stambokföring! Att tänka på är dock att beslut som fattades i Europa/FIFe ännu inte med automatik gällde för SVERAK.

”PÅ RÄTT VÄG- –

 –  kan det väl sägas om beslut, som fattats uti den schweiziska landsföreningen (kattklubbarnas riksförbund), till skydd både för säljare och köpare av raskatter, men även till skydd mot samvetslöst utnyttjande av djur.

Det fattade besluten går bl.a. ut på, att inga raskatter få säljas utan medföljande stamtavla och veterinärintyg ang. kattens hälsotillstånd. Detta intyg får utfärdas tidigast 8 dagar före leverans av katten.

Högst två kullar ungar efter samma honkatt får stambokföras pr år. Detta för att söka säkra en sund och kraftig avkomma.

Ungdjur under 8 veckors ålder få ej försäljas.

Uppfödare är skyldig att endast salubjuda djur av bästa beskaffenhet.

Avelskatten skall vara absolut frisk, i god kondition och fri från varje defekt.

Klicka på stamtavlan och träffa Lou-Lou i FindUs
Några axplock från protokoll – SVERAKs årsmöte…

Tänk på att läsa dessa för vad de är; historia men inte alltid gällande och aktuella.

-1962 beslutade att: ”Ägaren till avelshanekatt skall snarast till stambokföraren insända veterinärintyg att katten ej är behäftad med monorchiditet eller kryptochiditet. Veterinärens utlåtande införes lämpligen i stamboken. Efter den 1 januari 1963 stambokföres ej avkomma efter avelshane som saknar nämnt intyg.

-1963 beslutade att hanar med medfött navelbråck inte fick användas i avel och de enskilda medlemmarna skulle uppmanas att avstå från att använda honor med medfött navelbråck.

-1964 beslutade att på stamtavlorna skulle fält finnas, inte bara för införande av vaccination utan även för navelbråck samt krypto- och monorchiditet.

-1965 beslutade att lämna rekommendation att kattungar inte skulle säljas till underpriser och att vid försäljning skulle registreringsbok ingå i priset.

-1970 beslutade att dåvarande exportstamtavla ersattes med inhemsk stamtavla plus transfer.

-1979 beslutade att SVERAK-honor utan dispens fick paras med hanar som varit registrerade i SVERAK och hade alla nödvändiga intyg utan att hankattägaren själv var medlem i SVERAK-klubb

-1980 beslutade att kattungar som ännu inte fyllt tre månader ej få skiljas från sin moder eller amma. Vid leveransen till den nya ägaren skulle kattungarna vara veterinärundersökta och försedda med navelbråcksstatus.

-1983 beslutade, efter diskussion och omröstning att novisklassen skulle vara öppen för alla kategorier fram till den 31 december 1985 därefter skulle den stängas. Novisdiskussionen var inte slut i och med detta utan den var ett ärende på många årsmöten ända in på 1990-talet.

-1983 beslutade att separation av raserna brittiskt korthår/europé skulle ske

-1986 beslutade att kull inte fick delas vid registrering.

-1986 beslutade att vid export av katt skulle transfer (överlåtelsehandling) utfärdas. Transfer var och är en ägoskifteshandling som utskrivs och undertecknas av stambokföraren.

-1988 beslutade att uppfödare med stamnamn skulle bli skyldig att använda stamnamnet vid registrering av kull.

-1990 beslutade att nedre åldersgräns för överlåtelse av katt skulle vara tolv veckor. Detta ändrades till tio veckor av årsmötet 1992. Då kompletterades regeln med att vid leverans skulle katt åtföljas av veterinärt besiktningsintyg och vaccination mot kattpest skulle ingå i priset. Vid årsmötet 2002 ändrades överlåtelseåldern på nytt och blev igen tolv veckor.

-1993 beslutade att uppfödare ej fick medverka till avsiktlig avel på katter där avkomman ej var berättigad till registrering.

-1996 beslutade att orden ”billigt” eller ”bortskänkes” ej fick användas vid saluförning eftersom dessa ord sänker kattens status (komplettering av regel fattad vid årsmötet 1977).

-1999 beslutade att att testikelintyg skulle få utfärdas tidigast när katten är sex månader.

-2000 beslutade att vid överlåtelse skulle katt även vara vaccinerad mot kattsnuva

-2002 beslutade att vid överlåtelse av katt skulle den vara minst tolv veckor gammal.

-2002 beslutade att samtliga katter som användes i avel och uppfödning skulle vara ID-märkta liksom utställningskatter över 10 månader.

-2002 beslutade att vid överlåtelse skulle katt vara vaccinerad mot kattpest och kattsnuva samt åtföljas av veterinärt besiktningsintyg ej äldre än sju dagar.

-2003 beslutade att uppfödare/förutvarande ägare skulle göra ägarändring till SVERAK vid försäljning/överlåtelse. Vid årsmötet 2008 kompletterades regeln att detta ska ske snarast, dock senast 30 dagar efter överlåtelsen, för registrering av ny ägare.

-2007 beslutade att en kull får registreras av enskild person utan stamnamn

-2008 beslutade att vid överlåtelse ska katt vara ID-märkt.

-2008 fattade ett historiskt beslut om det första hälsoprogrammet i regelverket – progressiv retinal atrofi ,PRA hos abessinier och somali

Vill du läsa fler årsmötesprotokoll? Då kan du fortsätta att frossa här

error: Content is protected !!