- Kattförbundet SVERAK - http://www.sverak.se -

Turkisk van

copyright - bild från SVERAKs bildbank.
Ej tillåten kopiering eller användning.

Turkisk van

Turkisk van, eller ”turk” som den ofta kallas, har rykte om sig att den tycker om att bada (inte att förväxlas med "badas" som ju är en helt annan sak). Detta rykte stämmer in på en del ”turkar” men inte på alla - de flesta ”turkar” tycker dock om att leka med vatten.

Den är nyfiken, livlig, intelligent och sällskaplig, småpratar gärna och svarar på tilltal.


Päls
Pälsen är halvlång, av silkig kvalité, saknar underull och är mycket lättskött. Färgen är kalkvit utan spår av gult. Idealet har bara färgad svans och två fläckar i pannan skilda av en vit bläs, men standarden säger att extra kroppsfläckar inte är diskvalificerande vid bedömning.


Storlek och utseende
Turken är en medelstor katt som är lång i kroppen men ända muskulös och kraftig. Benen är av medellängd och tassarna är runda med tofsar mellan tårna. Den medellånga svansen är buskig.

Huvudet är triangelformat och nosen är medellång och rak. Ögonen, som är stora, ovala och sitter något snett, har som färg ljust bärnsten, blåögd eller oddeyed. Öronen, välpälsade och stora, sitter högt på huvudet.


Godkänd som ras...
Turkisk van godkändes 1976 som ras i FIFe och 1977 registrerades den första inom SVERAK.

EMS raskod: TUV  Engelskt namn: Turkish van


Registreringsstatistik

ÅrtalTUV
201629
201527
201430
201346
201240
201114
201027
200911
200835
200750
200636
200540
200450
200321
200228
200115
200019
199910
199813
199730
199637
199530
199434
199332
199250
199131
199021
198916
198816
198712
198612
198512
19845
19835
19828
19814
19804
19790
19782
19772
19760


Historia och ursprung
Turkisk van kan sägas vara en angoravariant och angoran är en gammal ras som faktiskt var vår vanligaste raskatt på 1600-1700 talet.

Den turkiska vanens födelse går dock tillbaka till så nyligen som på 1950-talet, då två kattintresserade engelskor befann sig vid sjön Van i östra Turkiet. Där fick dom se långhåriga angoratypade katter, vita med kastanjeröd svans och kastanjeröda fläckar i pannan. Katterna tycktes vara helt orädda för vatten och simmade ofta i bäckar och vattendrag. De två engelskorna blev så förtjusta i katterna att de beslöt att ta med sig två katter när dom återvände till England.

År 1959 importerades ytterligare ett par katter för att bredda avelsbasen, och på 1980-talet importerades återigen några turkisk van till England.


Hälsa
Det finns inget särskilt hälsoprogram för turkisk van inom SVERAK.