- Kattförbundet SVERAK - http://www.sverak.se -

Om katten – myter & historia

Om felis catus


Vår tamkatt är ett sällskapsdjur! Visst är den självständig men den är också mycket intelligent och har ett stort behov av social kontakt och kan skapa mycket starka band med sin familj.


En tam jägare

Katten är däggdjur - precis som människan - och vi har samma grundläggande funktioner. Den är ett rovdjur och en köttätare och deras kropp har utvecklats för jakt. Beteendet som jägare kvarstår - mer eller mindre - även hos raskatten som sedan många generationer inte behövt att jaga för sin överlevnad.

Kattens jaktbeteende kan man se när man leker med katten - hur den lurpassar, snabbt "attackerar", bevakar sitt byte... Även kattens sinnen är anpassade för jakt och överlevnad - inte minst hörsel, syn och känsel.

 

Myter och fördomar

Det finns tyvärr fortfarande många felaktiga myter och fördomar om och mot katt - något som vi kattälskare ständigt måste arbeta mot. Några av dessa myter är:

Att ha katten som innekatt är djurplågeri.
Fel!
De allra flesta katter trivs alldeles utmärkt att leva inom hemmets fyra väggar där den skapar sitt revir och om den lever i en miljö den trivs med; exempelvis har en egen liggplats, möjlighet att klösa och ställen att gömma sig på och att den blir aktiverad genom lek och kel. Flertalet av raskatterna har sedan generationer tillbaka varit uppfödda av och har levt tillsammans med människan, i många fall inom begränsade utrymmen, och är idag beroende av oss och vår tillsyn. Om katten ska vara ensam länge på dagarna kan det vara bra att skaffa fler än en katt.

Katten klarar sig själv utomhus.
Fel!
De "vildkatter" som finns i Sverige är förvildade tamkatter som övergetts. Dessa övergivna och förvildade tamkatter går ofta ett plågsamt öde till mötes. Alla katter - även så kallade ladugårdskatter - ska ha tillsyn och omsorg från sin ägare minst ett par gånger per dygn.

En katt landar alltid på fötterna.
Fel!
Katten har en fantastisk balans och en reflex att vända sig "rätt" - med över 500 muskler, en svans som motvikt och med balansorgan i innerörat. Trots detta kan katten skada sig riktigt illa om den trillar från hög höjd. Om katten vistas ensam på en balkong som finns mer än fem meter över marken, måste (enligt Jordbruksverket) balkongen vara försedd med nät eller något annat som gör att katten inte riskerar att ramlar ner och skada sig.

En honkatt mår bättre om hon får en kull kattungar innan hon kastreras.
Fel!

Det finns inga belägg eller någon forskning som säger att honkatten mår bättre eller blir friskare för att hon fått en kattkull. SVERAK rekommenderar att huskatter - och de raskatter som inte används i avel - kastreras.

 

Lite om katten historia

Att leva med katten som sällskap - detta har förekommit i människans kultur under många tusen år.

För cirka 5 000 år sedan ansåg man i Egypten att katten var en helig varelse och i staden Bubastis fanns ett tempel helgat åt den katthövdade gudinnan Bast. Vid utgrävningar har man hittat många omfattande gravplatser med mumifierade katter. Rasen abessinier liknar de tempelkatter som avbildats i egyptiska pyramider och tempel.

Man tror att handelsmän har tagit den egyptiska, korthåriga tamkatten med sig från Egypten till Italien omkring 900 f Kr. Katterna spreds vidare runt om i Europa och tros ha kommit till England cirka 900 e Kr.

Olika fynd av relifier och annat bildmaterial visar att långhårskatter har existerat i Asien sedan hundratals år tillbaka och sedan 1500-talet har de varit kända i Europa. Det fanns då två varianter av långhåriga katter; perser (som tros härstamma från Persien/Iran) och angora (som tros härstamma från Ankara/Turkiet). Persern hade brett, runt huvud, yvig päls och kort kropp medan angoran var slank och högbent med trekantigt ansikte och längre päls. De ursprungliga raserna korsades och efter selektiv avel fick man så småningom fram rasen perser.

Medeltiden är en mörk period i kattens historia. Precis som häxorna ansågs katten stå i förbund med djävulen och brändes på bål. Vem har inte sett en katt avbildad bak på en häxas kvastskaft och sett den skrockfulle spotta när en svart katt korsar vägen? En kvarleva från medeltiden.

På 1800-talet tog kattintresset en rejäl fart. Kanske kan vi tacka den kattälskande engelsmannen, Harrison Wier för detta. Han arbetade med att förbättra det dåliga rykte katten fått - inte minst under medeltiden. I London, juli 1871, anordnade han världens första kattutställning. Om katten sade han: "Lång tids vanvård och grymhet har gjort katten självständig. Med ett nytt synsätt skulle den snart bli föremål för intresse, beundran och avel för sin skönhets skull." Och tänk om han hade fått se hur rätt han hade!