- Kattförbundet SVERAK - http://www.sverak.se -

Lite om sjukdomar & defekter

Lite om kattsjukdomar och defekter

Katter kan förstås också drabbas av sjukdomar och vanligtvis orsakas dessa av parasiter, bakterier eller virus. En del sjukdomar kan du skydda katten emot genom att vaccinera – andra sjukdomar är mer svårbehandlade.

Som kattägare har du ett ansvar, inte bara för din egen katt utan även mot andras katter! Om du vet att din katt har en sjukdom som kan smitta andra katter måste du vidta åtgärder för att inte sprida smittan vidare. Hur denna åtgärd ska gå till beror självklart på vilken sjukdom det avser.


Artros
Artros innebär att ledbrosket bryts ned och skelettet som ligger under blottas – och detta medför förstås smärta för katten. Det är en vanlig sjukdom – som ökar med kattens ålder. Det finns ingen bot mot sjukdomen men man kan hjälpa katten genom kosttillskott (exempelvis glukosaminer), mjuka och gärna varma underlag och liknande. Läs mer > SLU.

Chlamydophila Chlamydia
Chlamydophila felis är en bakterie som hos katt orsakar kraftig konjunktivit (inflammation i inre ögonlocket). Symtomen börjar oftast på ena ögat, och utvecklas sedan i båda ögonen. De flesta katter blir symtomfria av sig själva men själva infektionen är ofta kvar och kan blossa upp igen. För att bli av med en chlamydiainfektion krävs att alla katter i hushållet behandlas under minst 4 veckor. De antibiotika som används är tetracyklin eller doxycyklin. Läs mer > SVA.

Diabetes
Det är inte helt ovanligt att katter drabbas av diabetes. Kattens diabetes liknar människans typ 2-diabetes, och förknippas liksom denna med vår västerländska livsstil. Faktorer som övervikt och inaktivitet ökar risken att drabbas. Vid diabetes producerar kattens bukspottkörtel otillräcklig mängd insulin; alternativt bildas insulin men kroppens celler blir okänsliga för det. Insulin är viktigt för att reglera koncentrationen av socker i blodet. Diabetes hos katt behandlas med insulin och speciellt dietfoder.Läs mer > SLU.

Diarré, lättare form
Diarré är ett symtom som kan ha flera olika orsaker. Lättare form av en diarré kan bero på tandömsning, felaktigt foder, för snabb omställning till nytt foder eller att katten är maskangripen. Om katten inte är allmänpåverkad: börja med att ”svälta” den i ½-1 dygn. Se till att den har gott om friskt vatten. Börja med att ge små portioner av dietmat (t ex kokt vit fisk) tills avföringen är normal. Övergå därefter successivt till den normala kosten. Om katten är allmänpåverkad - kontakta veterinär omgående! Observera! Svält aldrig en kattunge!

Entropion
Entropion innebär att ögonlockskanten rullar in mot ögat (hornhinnan). Detta kan orsaka irritation och inflammation i ögat. I svårare fall kan man operera entropion.

FeLV, Leukos
Felin leukemi eller leukos orsakas av kattens leukemivirus (FeLV), ett retrovirus som kan ge upphov till försvagat immunförsvar, anemi och/eller lymfom (blodcellstumör). Smittan sprids främst genom saliven hos infekterade katter och framför allt genom slickande och via bett. Det finns vaccin på marknaden men det ger inte alltid hundraprocentigt skydd. Under de senaste 25 åren har förekomsten av FeLV och leukos minskat kraftigt, till följd av bättre diagnostik och tillgång till vacciner. Läs mer > SVA.

FIP, Felin Infektiös Peritonit
FIP orsakas av felint coronavirus (FCoV) och cirka 80 % av alla katter i katterier har kommit i kontakt med detta virus. FCoV är ett ofarligt tarmvirus som kan ge övergående diarré, speciellt hos kattungar. Hos en liten grupp katter sker en mutation hos FCoV som gör att viruset flyttar sig från tarmen och sprids till andra vävnader i kroppen. Om katten har nedsatt immunförsvar till följd av stress och/eller ärftliga faktorer kan FIP utvecklas. Det finns två former: våt FIP med ansamling av vätska i buk- eller brösthåla, samt torr FIP med bildning av granulom (små knutor) i olika inre organ. FIP drabbar framförallt unga katter (< 2 år). Läs mer > SVA.

FIV, Felint Immunosuppressivt Virus
FIV är mycket ovanligt i Sverige. Det är en virussjukdom som delar många egenskaper med HIV hos människa (AIDS), exempelvis att kattens immunförsvar inte kan oskadliggöra FIV. Viruset förekommer i saliv och i blod hos infekterade katter och tros framför allt smitta genom bett eller sår. Läs mer > SVA

FORL, Feline Odontoclastic Resorptive Lesions
FORL är en mycket smärtsam tandsjukdom där drabbade tänders hårda vävnad gradvis bryts ned. Detta medför att katten fårsvårt att äta. Orsaken till sjukdomen är än så länge okänd och den kan drabba alla katter – även vilda kattdjur. Läs mer > SLU.

GM1 och GM2 (gangliosidos)
Gangliosidos är en ärftlig sjukdom (egentligen två, GM1 och GM2) som orsakas av att ett enzym är defekt. Detta medför att lipider lagras upp i hjärnan och nervbanorna på den drabbade katten. Detta leder till svaghet, rörelsestörning av bakbenen och tilltagande skakningar. Med tiden uppkommer allvarligare symtom som förlamning, blindhet och epilepsianfall. Gangliosidos leder slutligen till döden. Sjukdomen är speciellt känd hos korat och burma samt hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). DNA-test finns för både GM1 och GM2. Hälsprogram korat. Hälsoprogram burma.

Gomspalt
Gomspalt innebär att det finns en förbindelse mellan gom och näshåla genom att överkäkens gomtak är genombrutet. Detta gör att kattungen inte kan dia normalt.

GSD IV, Glycogen Storage Disease
Glykogen byggs upp från blodsocker och lagras i muskler som en form av energi. Hos en frisk och aktiv katt i rörelse omsätts och bryts muskelglykogenet ner till socker i muskelfibern och omvandlas till användbar energi. Vid den recessiva sjukdomen GSD IV är en gen för enzymet muterad. Till följd av detta blir metabolismen av glykogen defekt och det lagras utan att kunna frigöra någon användbar energi. Musklerna förtvinar och förlamas. Sjukdomen är speciellt känd hos norsk skogkatt. DNA-test finns. Hälsoprogram norsk skogkatt

HCM, Hypertrofisk Kardiomyopati
RCM, Restriktiv Kardiomyopati
Kardiomyopati innebär sjukdom i hjärtmuskeln. HCM, den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt, leder till att hjärtmuskeln förtjockas medan RCM leder till försämrad elasticitet i hjärtmuskeln. Om hjärtat inte klarar av att pumpa ut blodet i systemet igen kan detta orsaka att blodet koagulerar i förmaket. Då bildas blodproppar som transporteras via stora kroppspulsådern. Hos en katt fastnar ofta blodproppen i förgreningen till bakbenen med bland annat förlamad bakdel som följd. Detta är mycket smärtsamt för katten. HCM är en ärftlig och vanligen progressiv sjukdom. Hur tidigt symtomen utvecklas varierar avsevärt. Kontroll av hjärtstatus kan ske genom ultraljudsundersökning.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos maine coon, som har ett hälsoprogram för HCM. Hjärtspecialister i Sverige rekommenderar att avelsdjur av alla raser, alltså inte bara maine coon, ultraljudsscreenas i enlighet med hälsoprogrammet. Hälsoprogram maine coon

HD, Höftledsdysplasi
HD är en nedärvd defekt i bäckenets ledskål. Ledskålen är inte så djup som den normalt ska vara och detta gör att höftkulan inte passar in exakt och ytorna börjar skava mot varandra. Detta får som följd att brosket, som skyddar benet, undan för undan nöts bort. Katter är mycket duktiga på att inte visa smärta och de kan lida av sin HD trots att de inte visar det genom att halta. Istället kanske de rör sig mindre eller mer försiktigt än ”vanliga” katter.

HD nedärvs polygent recessivt. Det innebär att två HD-fria katter kan få avkommor som har HD och två katter med HD kan få HD-fria kattungar. Varje generation avelsdjur bör röntgas för att minska risken för HD.

HK/BHK (Hypokalemi)
Namnet hypokalemi betyder på latin "för litet kalium i blodet". Symtomen är i början smygande och diffusa men kaliumbristen leder till försvagning av musklerna och dåligt allmäntillstånd. Går sjukdomen långt dör katten. Sjukdomen visar sig i de flesta fall på kattungar eller unga katter från att de är cirka 6 veckor till 15 månader gamla. För denna form av hypokalemi kan symptomen lindras med medicinering men katten blir aldrig frisk från sjukdomen utan medicineringen får fortsätta livet ut. Sjukdomen är speciellt känd hos burma, burmilla och singapura.

Kattloppor
Kattloppan är liten och rödbrun och du kan upptäcka loppans avföring som små ”dammkorn” i kattens päls. Dessa återfinns oftast runt halsen och svansroten. För att behandla katten finns det speciella loppmedel, men du måste samtidigt sanera bostaden för att resultatet ska bli bestående. Kattloppans ägg överlever i omgivningen under mycket lång tid. Läs mer > SVA.

Kattpest
Kattpest är en mycket smittsam sjukdom orsakad av FPV (felint parvovirus), som ger hög feber, kräkningar och diarré. Dödligheten är 90 % för katter under sex månader. Det hjälper inte om katten är innekatt – smittan kan dras in i huset genom dina skor och kläder. Alla katter ska vaccineras mot kattpest.

Katt ska vara vaccinerad mot kattpest när den byter ägare - och för att få delta på kattutställning. Läs mer > SVA.

Kattsnuva
Kattsnuva orsakas av två virus: FRV (felint rhinotrakeitvirus, ett herpesvirus) och FCV (felint calicivirus). Symtomen är snuva, hög feber, blåsor på tunga och i hals, sår på nosspegeln, dålig aptit och nedsatt kondition. FCV kan även ge upphov till ledinflammation och hälta. Vissa katter kan få bestående men som till exempel kronisk snuva och torra ögon. Alla katter ska kontinuerligt vaccineras mot kattsnuva. Vaccinerade katter utvecklar mycket lindrigare symtom om de ändå skulle få smittan. Läs mer SVA

Katt ska vara vaccinerad mot kattsnuva (FRV och FCV) när den byter ägare - och för att få delta på kattutställning.

Mask
Katter som äter möss blir förr eller senare angripna av mask men även innekatter kan drabbas av detta. Symtom på maskangrepp kan vara att katten har diarré, glanslös päls, svullen buk, dålig aptit, äter mycket men är ändå smal, kräks, och i vissa fall hostar. Bandmask; masken kan ses som små risgryn i kattens analöppning. Spolmask; masken är spolformig och gulvit och kan ses i avföringen. Det kan även hända att katten kräks upp masknystan.

Det finns idag företag som specialiserat sig på att ”kollamasken” genom att du skickar in ett träckprov (avföringsprov) till laboratorium som testar om parasiter finns. Se till att du får rätt preparat – det finns olika preparat för olika typ av mask. Följ noga anvisningarna som finns angivna för preparatet och väg din katt för att ge rätt dos efter kroppsvikten. Om du är osäker eller inte ganska raskt får bukt med kattens problem ska du kontakta veterinär.

Navelbråck
Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra framtida problem för katten. Katter med navelbråck får inte användas i avel.

Parasiter i tarmen
Under de senaste åren har ”nya” tarmproblem blivit kända och det är av största vikt att alla kattägare tar dessa på allvar eftersom dessa parasiter är mycket smittsamma. Har din katt fått diagnosen Tritrichomonas foetus eller Giardia intestinalis ska katten inte delta vid kattutställning eller användas i avel förrän den är friskförklarad av veterinär.

Utdrag från SVAs hemsida:

Tritrichomonas foetus
Tritrichomonas foetus är en ”ny” encellig parasit som kan orsaka en långvarig grovtarmsdiarré hos katt. Smitta sker via avföring. Katten kan vara smittad utan att uppvisa symtom. Emellanåt ses dock illaluktande diarré som liknar komockor och kan vara blod- och/eller slemtillblandad. Symtomen kommer i skov och kan i svårare fall ge analinkontinens. Av obehandlade katter blir 90 procent friska utan behandling efter cirka sex månader till två år, men många fortsätter att vara kroniska bärare och kan föra smittan vidare. Misstanke finns även att närvaron av organismen under en längre tid i tarmen banar väg för inflammatoriska tarmsjukdomar. Läs mer > SVA.

Giardia intestinalis
Cystor av giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot desinfektionsmedel och sprids lätt i till exempel vatten. Smitta mellan katter kan spridas via infekterat vatten eller föda men ännu vanligare är förmodligen att smitta tas upp från närmiljön eller från en annan katt. Parasiten är vanligast hos unga djur.

Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker. Läs mer > SVA.

PK-brist, Pyruvate Kinase
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency” och är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvat kinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar ska fungera normalt. Vid brist på detta enzym får de röda blodkropparna en förkortad livslängd och följden blir blodbrist (anemi). De vanligaste symtomen; trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor, kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra utan behandling, medan andra som får mera uttalade symtom på blodbrist kan behöva behandlas med kortison.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, bengal, la perm och singapura samt hos maine coon och norsk skogkatt. Läs om hälsoprogram abessinier och somali

PKD, Polycystisk njursjukdom
PKD (polycystic kidney disease) är en njursjukdom som först rapporterades hos perser i USA. Sjukdomen finns dock hos flera raser. PKD nedärvs autosomalt dominant och cystorna finns redan vid födseln. Symtom när cystorna börjar växa kan vara slöhet, minskad aptit, onormalt ökad törst och urinering samt viktminskning. Diagnostisering sker via ultraljud eller DNA-test. Ultraljud görs tidigast vid 10 månaders ålder.

En katt som är PKD-fri (kontroll via ultraljud eller DNA-test) är även genetiskt PKD-fri. En katt med PKD ger sjukdomen vidare och ska tas ur avel. Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos exotic, brittiskt korthår och perser. Det finns inga formella hälsoprogram för PKD, men uppfödare av perser samt andra raser där perser använts i tidigare generationer rekommenderas att DNA-testa sina avelsdjur.

PL, Patellaluxation
Patellaluxation förekommer bland flera kattraser och innebär att knäskålen hoppar ur led. Den finns i ärftlig form och det är därför viktigt att avelsdjur får knälederna undersökta av veterinär. PL graderas i fyra nivåer. Eftersom kattungar normalt har lösare knäskålar än vuxna djur är det svårt att ställa definitiv diagnos vid ung ålder.

Patellaluxation kan åtgärdas med hjälp av operation.

Plattbröst
Plattbröst (flat chest) innebär att bröstkorgen har tillplattats upp och nerifrån (som ett liggande O). När brosk ska förbenas hos kattungen behövs kalcium. Det behövs även D-vitamin och järn för att upptaget av kalcium ska ske så effektivt som möjligt. Sker inte upptaget av kalcium normalt uppstår en kollaps (=plattbröst) när ungen växer och inte förmår bära upp kroppstyngden. En kattunge som drabbas av plattbröst blir ”tillplattad” vid 1-2 veckors ålder. Ett lindrigt plattbröst kan växa bort men i grava fall kan det leda till döden. Man misstänker att det kan finnas en genetisk faktor bakom uppkomsten av plattbröst.

Polydaktyli
Polydaktyli är en missbildning som innebär att katten har för många tår. Normalt har katten fem fingrar/tår på varje framtass och fyra tår på varje baktass. Katter med onormalt antal tår tillåts inte i avel eller på utställning.

Anlaget för polydaktyli (Pd) nedärvs autosomalt dominant och medför extratår, vanligen 1-2 st, så att framtassarna får 6-7 tår och baktassarna 5-6 tår. Ibland finns extra tår endast på framtassarna och ibland är de extra tårna så små att de knappt går att se med blotta ögat. Observera att polydaktyli inte får förväxlas med andra missbildningar såsom split foot.

PRA, Progressiv Retinal Atrofi
PRA (progressiv retinal atrofi) är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota. Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den återfinns hos flera kattraser. rdAc nedärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas. Drabbad katt (affected) utvecklar med tiden blindhet. Anlagsbärare har ingen kliniskt påvisbar nedsättning av synen och näthinnans utseende är också normalt.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, ocicat och hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). Hälsoprogram. Läs mer SSVO.

Ringorm
Ringorm är en hudinfektion som orsakas av en svamp, Microsporum canis. Katten kan ha sjukdomen utan att uppvisa några symtom, men ändå vara smittbärare. Ringorm är en zoonos, det vill det är en sjukdom som kan smitta mellan djur och människa. Katter kan även smitta hundar och andra djur. Svampen ger irritation och klåda och kan orsaka kala, mjälliga fläckar på huvud, öron, tassar och rygg. Ringorm behandlas med speciella schampon och läkemedel mot svamp. Eftersom svamsporerna överlever lång tid i miljön är det ytterst viktigt att sanera huset och desinficera korgar, dynor och matskålar. Det kan ta tid innan smittan är borta och under denna tid får inte katten ställas ut eller paras. Läs mer > SVA

SMA, Spinal Muscular Athrophy
SMA är en ärftlig, och inte särskilt vanlig, sjukdom som drabbar skelettmuskulaturen i bål och lemmar. Förlust av nervceller under de första månaderna i livet leder till muskelsvaghet och atrofi som visar sig vid 3-4 månaders ålder. Drabbade kattungar utvecklar en smått udda gångstil med bland annat en gungning av bakdelen och får med tiden svårt att enkelt hoppa upp på möbler och annat – dock verkar sjukdomen inte orsaka någon större smärta. Sjukdomen ärvs enkelt autosomalt recessivt. För att en kattunge ska ha SMA måste den få den muterade genen från båda föräldrarna. Föräldrarna till drabbade kattungar visar oftast inget tecken på sjukdomen även om de är bärare. Sjukdomen är speciellt känd hos maine coon.

Split foot
Split foot kan yttra sig i för få tår på någon tass eller sammanväxta tår, fler klor per tå eller onormala trampdynor. Split foot ärvs dominant.

Sternumkrok
Bröstbenet (sternum) kan vara böjt inåt eller utåt i en böj eller krok. Sternumkrok är sannolikt ärftligt, polygenetiskt.

Svansknick
Ärftliga svansknickar kan uppstå upp mot 1,5 års ålder, så länge skelettet inte har växt färdigt. Man kan på röntgen se om svanskotorna är defekta men det kan vara svårt att se om defekten uppstått genom arv eller skada. Avel på kraftig svansknick avråds ifrån oavsett ras. Vad gäller mindre defekter får man helt enkelt väga övriga kvaliteter mot nackdelarna med en eventuell liten svansdefekt. Uppfödare utan erfarenhet av kattavel avråds ifrån att använda individer med svansdefekter i avel.

Toxoplasmos
Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallad oocystor med avföringen. Efter ett minimum av 24 timmar blir oocystorna mogna och infektiösa, och kan då smitta andra djur och människor. Individer med normalt immunförsvar får oftast bara lindriga symtom, eller inga symtom alls. Infektionen kan dock få allvarliga konsekvenser hos individer med nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Parasiterna kan överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion.För att förhindra att en innekatt utsöndrar oocystor bör den inte utfodras med kött eller inälvor som inte värmebehandlats eller varit djupfrysta. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och helst av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött. Läs mer > SVA.

Urinvägsbesvär
Urinvägsbesvär kan ha olika orsaker bland annat urinsten, uringrus eller urinvägsinfektion. Hanar har ett kortare urinrör än honorna och drabbas därför oftare av urinvägsbesvär. Katten uppvisar symtom i form av att antingen kissa onormalt ofta eller inte kissa alls utan bara göra upprepade urineringsförsök. En katt som inte kan kissa blir snabbt urinförgiftad och kan dö. Snabb behandling behövs så kontakta veterinär snarast.

Öronskabb
Katter som går ute drabbas ofta av öronskabb och det är inte omöjligt att även innekatter blir smittade om de kommit i kontakt med ett smittat djur. Symtomen är att katten börjar klia sig i öronen. Öronskabb ser ut som kaffesump eller snus, och rengör du örat med en bomullspinne ser du små bruna ”kulor”. Öronskabb är lätt att åtgärda men kontakta din veterinär för råd om lämplig medicinering.