- Kattförbundet SVERAK - http://www.sverak.se -

Lite om sjukdomar & defekter

Lite om kattsjukdomar och defekter

Katter kan förstås också drabbas av sjukdomar och vanligtvis orsakas dessa av parasiter, bakterier eller virus. En del sjukdomar kan du skydda katten emot genom att vaccinera – andra sjukdomar är mer svårbehandlade.

Som kattägare har du ett ansvar, inte bara för din egen katt utan även mot andras katter! Om du vet att din katt har en sjukdom som kan smitta andra katter måste du vidta åtgärder för att inte sprida smittan vidare. Hur denna åtgärd ska gå till beror självklart på vilken sjukdom det avser.


Artros
Artros innebär att ledbrosket bryts ned och skelettet som ligger under blottas – och detta medför förstås smärta för katten. Det är en vanlig sjukdom – som ökar med kattens ålder. Det finns ingen bot mot sjukdomen men man kan hjälpa katten genom kosttillskott (exempelvis glukosaminer), mjuka och gärna varma underlag och liknande. Läs mer > SLU.

Chlamydofila Chlamydia
Chlamydofila är en bakterie som hos katt orsakar kraftig ögoninflammation. Symtomen uppträder 9-13 dagar efter smitta och kan även innefatta milda snuvsymtom. De flesta katter blir symptomfria av sig själva men själva infektionen är ofta kvar och kan blossa upp igen. För att bli av med en chlamydiainfektion krävs att alla katter i hushållet behandlas under flera veckor. Läs mer > SVA.

Diabetes
Det är inte helt ovanligt att katt drabbas av diabetes. Kattens diabetes liknar människans typ 2-diabetes, och förknippas liksom denna med vår västerländska livsstil. Faktorer som övervikt och inaktivitet ökar risken att drabbas. För att förstå hur diabetes uppstår krävs forskning på de celler där hormonet insulin produceras. Läs mer > SLU.

Diarré, lättare form
Diarré är ett symtom som kan ha flera olika orsaker. Lättare form av en diarré kan bero på tandömsning, felaktigt foder, för snabb omställning till nytt foder eller att katten är maskangripen. Om katten inte är allmänpåverkad börja med att ”svälta” den i ½-1 dygn. Se till att den har gott om friskt vatten. Börja med att ge små portioner av dietmat tills avföringen är normal. Övergå därefter successivt till den normala kosten. Om katten är allmänpåverkad - kontakta veterinär omgående! Observera! Svält aldrig en kattunge!

Entropion
Ögonlockskanten rullar in mot ögat (hornhinnan). Entropion förekommer från lindrig till kraftig.

FeLV, Leukos
FeLV är en sjukdom orsakat av ett leukemivirus som angriper de vita blodkropparna. Smittan sprids främst genom saliven hos infekterade katter och framför allt genom slickande och via bett. Det finns vaccin på marknaden men det ger inte alltid hundraprocentigt skydd. Läs mer > SVA.

FIP, Felin Infektiös Peritonit
FIP orsakas av coronavirus och cirka 80 % av alla katter har kommit i kontakt med detta virus. Det är dock bara en liten andel av de katter som utsätts för smittan som blir sjuka. De katter som utvecklar symptom kan få antingen våt eller torr FIP. Den våta formen drabbar framför allt yngre katter och kännetecknas av att det bildas ansamlingar av vätska i buk och brösthåla. Den torra formen drabbar oftast äldre katter. Läs mer > SVA.

FIV, Felint Immunosuppressivt Virus
FIV är mycket ovanligt i Sverige. Det är en virussjukdom och delar många egenskaper med HIV hos människan (aids) som exempelvis att kattens immunförsvar inte kan oskadliggöra FIV. Viruset förekommer i saliv och i blod hos infekterade katter och tros framför allt smitta genom bett eller sår. Läs mer > SVA

FORL, Feline Odontoclastic Resorptive Lesions
FORL är en mycket smärtsam tandsjukdom där drabbade tänders hårda vävnad gradvis bryts ned. Detta medför förstås att katten har svårt att äta. Orsaken till sjukdomen är än så länge okänd och den kan drabba alla katter – även vilda kattdjur. Läs mer > SLU.

GM1 och GM2 (gangliosidos)
GM är en defekt som orsakar upplagring av lipider i hjärnan och dess nervbanor. Detta leder till svaghet, rörelsestörning av bakbenen och tilltagande skakningar och med tiden allvarligare symptom som förlamning, blindhet och epilepsianfall. Sjukdomen leder slutligen till döden. Sjukdomen är speciellt känd hos korat och burma samt hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). Hälsprogram korat. Hälsoprogram burma.

Gomspalt
Gomspalt innebär att det finns en förbindelse mellan gom och näshåla genom att överkäkens gomtak är genombrutet. Detta gör att kattungen inte kan dia normalt.

GSD IV, Glycogen Storage Disease
Glykogen byggs upp från blodsocker och lagras i muskler som en form av energi. Hos en frisk och aktiv katt i rörelse omsätts och bryts muskelglykogenet ner till socker i muskelfibern och omvandlas till användbar energi. Vid den recessiva sjukdomen GSD IV är en gen för enzymet muterad. Detta får som följd lagringen (metabolismen) av glykogen blir defekt och det lagras utan att kunna frigöra någon användbar energi. Musklerna förtvinar och förlamas. Sjukdomen är speciellt känd hos norsk skogkatt. Hälsoprogram norsk skogkatt

HCM, Hypertrofisk Kardiomyopati
RCM, Restriktiv Kardiomyopati
Kardiomyopati innebär sjukdom i hjärtat. HCM, den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt, leder till att hjärtmuskeln förtjockas medan RCM leder till försämrad elasticitet på hjärtmuskeln. Om hjärtat inte klarar av att pumpa ut blodet i systemet igen kan detta orsaka att blodet koagulerar i förmaket. Då bildas blodproppar som transporteras via stora kroppspulsådern. Hos en katt fastnar ofta blodproppen i förgreningen till bakbenen med bland annat förlamad bakdel till följd. Detta är mycket smärtsamt för katten. HCM är ärftlig och progressiv och finns inte där när katten är nyfödd. Hur tidigt symptomen utvecklas varierar avsevärt - HCM kan utvecklas under lång tid, utan att katten visar någon symptom. Kontroll av hjärtstatus kan ske genom ultraljud.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos maine coon. Hälsoprogram maine coon

HD, Höftledsdysplasi
HD är en nedärvd defekt i bäckenets ledskål. Ledskålen är inte så djup som den normalt ska vara och detta gör att höftkulan inte passar in exakt och ytorna börjar skava mot varandra. Detta får som följd att brosket, som skyddar benet, undan för undan nöts bort. Katter är mycket duktiga på att inte visa smärta och de kan lida av sin HD trots att de inte visar det genom att halta. Istället kanske de rör sig mindre eller mer försiktigt än ”vanliga” katter.

HD nedärvs polygent recessivt. Det innebär att två HD-fria katter kan få avkommor som har HD och två katter med HD kan få HD-fria kattungar. Varje generation avelsdjur bör röntgas för att minska risken för HD.

HK/BHK (Hypokalemi)
Namnet hypokalemi betyder på latin "för litet kalium i blodet". Symtomen är i början smygande och diffusa men kaliumbristen leder till försvagning av musklerna och dåligt allmäntillstånd. Går sjukdomen långt dör katten. Sjukdomen visar sig i de flesta fallen på kattungar eller unga katter från att de är cirka 6 veckor till 15 månader gamla. För denna form av hypokalemi kan symptomen lindras med medicinering men katten blir aldrig frisk från sjukdomen utan medicineringen får fortsätta livet ut. Sjukdomen är speciellt känd hos burma, burmilla och singapura.

Kattloppor
Kattloppan är liten och rödbrun och du kan upptäcka loppans avföring som små ”dammkorn” i kattens päls. Dessa återfinns oftast runt halsen och svansroten. För att behandla katten finns det speciella loppmedel, men du måste samtidigt sanera bostaden för att resultatet ska bli bestående. Kattloppans ägg överlever i omgivningen under mycket lång tid. Läs mer > SVA.

Kattpest
Kattpest, FPV (felint parvovirus) är en smittsam virussjukdom som ger hög feber, kräkningar och diarré. Dödligheten är 90 % för katter under sex månader. Det hjälper inte om katten är innekatt – smittan kan dras in i huset genom dina skor och kläder. Alla katter ska vaccineras mot kattpest.

Katt ska vara vaccinerad mot kattpest när den byter ägare - och för att få delta på kattutställning. Läs mer > SVA.

Kattsnuva och kattherpes
Kattsnuva finns i två varianter som allmänt förkortas FRV (felint rhinotracheitisvirus, ett herpesvirus) respektive FCV (felint calicivirus). Symtom är snuva, hög feber, blåsor på tunga och i hals, sår på nosspegeln, dålig aptit och nedsatt kondition. Vissa katter kan få bestående men som till exempel kronisk snuva och torra ögon. Alla katter ska kontinuerligt vaccineras mot kattsnuva och kattherpes. Vaccinerade katter utvecklar mycket lindrigare symptom om de ändå skulle få smittan. Läs mer SVA

Katt ska vara vaccinerad mot kattsnuva och kattherpes när den byter ägare - och för att få delta på kattutställning.

Mask
Katter som äter möss blir förr eller senare angripna av mask men även innekatter kan drabbas av detta. Symtom på maskangrepp kan vara att katten har diarré, glanslös päls, svullen buk, dålig aptit, äter mycket men är ändå smal, kräks, och i vissa fall hostar. Bandmask; masken kan ses som små risgryn i kattens analöppning. Spolmask; masken är spolformig och gulvit och kan ses i avföringen. Det kan även hända att katten kräks upp masknystan.

Det finns idag företag som specialiserat sig på att ”kollamasken” genom att du skickar in ett träckprov (avföringsprov) till laboratorium som testar om parasiter finns. Se till att du får rätt preparat – det finns olika preparat för olika typ av mask. Följ noga anvisningarna som finns angivna för preparatet och väg din katt för att ge rätt dos efter kroppsvikten. Om du är osäker eller inte ganska raskt får bukt med kattens problem ska du kontakta veterinär.

Navelbråck
Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra framtida problem för katten. Katter med navelbråck får inte användas i avel.

Parasiter i tarmen
Under de senaste åren har ”nya” tarmproblem blivit kända och det är av största vikt att alla kattägare tar dessa på allvar eftersom dessa parasiter är mycket smittsamma. Har din katt fått diagnosen Tritrichomonas foetus eller Giardia intestinalis ska katten inte delta vid kattutställning eller användas i avel förrän den är friskförklarad av veterinär.

Utdrag från SVAs hemsida:

Tritrichomonas foetus
Tritrichomonas foetus är en ”ny” encellig parasit som kan orsaka en långvarig grovtarmsdiarré hos katt. Smitta sker via avföring. Katten kan vara smittad utan att uppvisa symptom. Emellanåt ses dock illaluktande diarré som liknar komockor och kan vara blod- och/eller slemtillblandad. Symptomen kommer i skov och kan i svårare fall ge analinkontinens. Av obehandlade katter blir 90 procent friska utan behandling efter cirka sex månader till två år, men många fortsätter att vara kroniska bärare och kan föra smittan vidare. Misstanke finns även att närvaron av organismen under en längre tid i tarmen banar väg för inflammatoriska tarmsjukdomar. Läs mer > SVA.

Giardia intestinalis
Cystor av giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot desinfektionsmedel och sprids lätt i till exempel vatten. Smitta mellan katter kan spridas via infekterat vatten eller föda men ännu vanligare är förmodligen att smitta tas upp från närmiljön eller från en annan katt. Parasiten är vanligast hos unga djur.

Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker. Läs mer > SVA.

PK-brist, Pyruvate Kinase
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency” och är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvat kinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar ska fungera normalt. Vid brist av detta enzym får röda blodkropparna förkortad livslängd och följden blir blodbrist (anemi). De vanligaste symtomen; trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och kommer få en normal livslängd. Katter med symptomen blodbrist kan behandlas med kortison.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, bengal, la perm och singapura samt hos maine coon och norsk skogkatt. Läs hälsoprogram abessinier och somali

PKD, Polycystic Kidney Disease
PKD är en njursjukdom som först studerades på perserkatter 1990. Sjukdomen finns dock hos flera raser. Tillståndet ärvs autosomalt dominant och cystorna finns redan vid födseln. Symptom när cystorna börjar växa kan vara depression, avsaknad av eller minskad aptit, onormalt ökad törst och urinering samt viktminskning. Diagnostisering sker via ultraljud eller DNA test. Ultraljud görs tidigast vid 10 månaders ålder.

En katt som är PKD-fri (kontroll via ultraljud eller DNA test) är även genetiskt PKD-fri. En katt med PKD ger sjukdomen vidare och ska tas ur avel. Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos exotic, brittiskt korthår och perser.

PL, Patellaluxation
Patellaluxation förekommer bland flera kattraser och innebär att knäskålen hoppar ur led. Den finns i ärftlig form och det är därför viktigt att avelsdjur får knälederna undersökta av veterinär. PL graderas i fyra nivåer. Eftersom kattungar normalt har lösare knäskålar än vuxna djur är det svårt att ställa definitiv diagnos vid ung ålder.

Patellaluxation kan åtgärdas med hjälp av operation.

Plattbröst
Plattbröst (flat chest) innebär att bröstkorgen har tillplattats upp och nerifrån (som ett liggande O). När brosk ska förbenas hos kattungen behövs kalcium. Det behövs även D-vitamin och järn för att upptagningen av kalcium ska ske så effektivt som möjligt. Sker inte upptagningen av kalcium normalt sker en kollaps (=plattbröst) när ungen växer och inte förmår bära upp kroppstyngden. En kattunge som drabbas av plattbröst blir ”tillplattad” vid 1-2 veckors ålder. Är det lindrigt plattbröst kan det växa bort men i grava fall kan det leda till döden.

Polydaktyli
Polydaktyli är en missbildning som innebär att katten har för många tår. Normalt har katten fem fingrar/tår på varje framtass och fyra tår på varje baktass. Katter med onormalt antal tår tillåts inte i avel eller på utställning.

Anlaget för polydaktyli (Pd) nedärvs autosomalt dominant och medför extratår, vanligen 1-2 st, så att framtassarna får 6-7 tår och baktassarna 5-6 tår. Ibland finns extra tår endast på framtassarna och ibland är de extra tårna så små att de knappt går att se med blotta ögat. Observera att polydaktyli inte får förväxlas med andra missbildningar såsom split foot.

PRA, Progressiv Retinal Atrofi
PRA (progressiv retinal atrofi) är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota. Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den återfinns hos flera kattraser. rdAc nedärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas. Drabbad katt (affected) utvecklar med tiden blindhet. Anlagsbärare har ingen kliniskt påvisbar nedsättning av synen och näthinnans utseende är också normalt.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, ocicat och hos orientaliska raser (siames, oriental med flera). Hälsoprogram. Läs mer SSVO.

Ringorm
Ringorm är en hudinfektion som orsakas av en svamp, Microsporum canis. Katten kan ha sjukdomen utan att uppvisa några symptom, men är ändå smittbärare, till andra djur i hushållet och även till människan. Svampen ger irritation och klåda och kan orsaka kala, mjälliga fläckar på huvud, öron, tassar och rygg. Ringorm är svårbehandlad och det krävs veterinärvård för att utrota den. Veterinären brukar ta skrapprov för att fastställa att det är ringorm och om så är fallet är det ytterst viktigt att sanera huset och desinficera korgar, dynor och matskålar. Det kan ta tid innan smittan är borta och under denna tid får inte katten ställas ut eller paras. Ringorm är en zoonos vilket innebär att det är en sjukdom som kan smitta mellan djur och människa. Läs mer > SVA

SMA, Spinal Muscular Athrophy
SMA är en ärftlig, och inte särskilt vanlig, sjukdom som drabbar skelettmuskulaturen i bål och lemmar. Förlust av nervceller under de första månaderna i livet leder till muskelsvaghet och atrofi som visar sig vid 3-4 månaders ålder. Drabbade kattungar utvecklar en smått udda gångstil med bland annat en gungning av bakdelen och får med tiden svårt att enkelt hoppa upp på möbler och annat – dock verkar sjukdomen inte orsaka någon större smärta. Sjukdomen ärvs enkelt autosomalt recessivt. För att en kattunge ska ha SMA måste den få den muterade genen från båda föräldrarna. Föräldrarna till drabbade kattungar visar oftast inget tecken på sjukdomen även om de är bärare. Sjukdomen är speciellt känd hos maine coon.

Split foot
Splitfoot kan yttra sig i för få tår på någon tass eller sammanväxta tår, fler klor per tå eller onormala trampdynor. Split foot ärvs dominant.

Sternumkrok
Bröstbenet (sternum) kan vara böjt inåt eller utåt i en böj eller krok. Sternum är sannolikt ärftligt, polygenetiskt.

Svansknick
Ärftliga svansknickar kan uppstå upp mot 1,5 års ålder, så länge skelettet inte har växt färdigt. Man kan på röntgen se om svanskotorna är defekta men det kan vara svårt att se om defekten uppstått genom arv eller skada. Avel på kraftig svansknick avråds ifrån oavsett ras. Vad gäller mindre defekter får man helt enkelt väga övriga kvaliteter mot nackdelarna med en eventuell liten svansdefekt. Uppfödare utan erfarenhet av kattavel avråds ifrån att använda individer med svansdefekter i avel.

Toxoplasmos
Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. För att förhindra att en innekatt ska utsöndra oocystor bör den inte utfodras med kött eller organ som inte värmebehandlats eller varit djupfryst. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och gärna av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött. Läs mer > SVA.

Urinvägsbesvär
Urinvägsbesvär kan ha olika orsaker bland annat urinsten, uringrus eller urinvägsinfektion. Hanarna har ett kortare urinrör än honorna och drabbas därför oftare av urinvägsbesvär. Katten uppvisar besvär genom att antingen kissa onormalt ofta eller inte kissa alls utan bara göra upprepade urineringsförsök. En katt som inte kan kissa blir snabbt urinförgiftad och kan dö. Snabb behandling behövs så kontakta veterinär snarast.

Öronskabb
Katter som går ute drabbas ofta av öronskabb och det är inte omöjligt att även innekatter blir smittade om de kommit i kontakt med ett smittat djur. Symptomen är att katten börjar klia sig i öronen. Öronskabben ser ut som kaffesump eller snus, och rengör du örat med en bomullspinne ser du små bruna ”kulor”. Öronskabb är lätt att åtgärda men kontakta din veterinär för råd om lämplig medicinering.