Sibirisk katt godkändes 1998 som ras i FIFe och 2000 registrerades den första inom SVERAK.

Det är SIBIRISK KATT och inte...

neva masquerade som alltid är blåögd och "maskad", dvs ansiktet, öronen, benen och svansen har en mörkare färg. Kroppsfärgen är generellt ljus

norsk skogkatt - som har en lång kropp med ett huvud som är trekantigt med en rak profil och öron som följer den yttre linjen från hakan till öronspetsen

maine coon som har ett huvud med en lätt böjd profil och väl markerat kindparti som en "box"

Fotograf: Eivor Rasehorn

Om rasen SIBIRISK KATT

Sibirisk katt är kraftig och muskulös med stora, runda tassar, lång svans och kort, kraftig hals.

Huvudet är kort och trubbigt kilformat med en bred och lätt rundad panna och välutvecklade, högt satta kindben. Nosen är bred och mediumlång. Profilen har en svag inbuktning men inget stop – i profil ger nosens övre linje ett lätt rundat intryck. De något snedställda ögonen är stora och lätt ovala med rundad form nedtill och är placerade brett isär. Öronen är medium i storlek, svagt framåtlutande med öppen bas och runda öronspetsar.

Sibirisk katt ska ha mycket tät päls som är relativt kort på ryggen och lång kring hals, bröst och bakben. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring. Svansen är lång med rundad svanstipp och täckt runt om med kraftiga hårstrån som inte får hänga ned.

SIBIRISK KATT – historia och ursprung

Den aktiva invandringen till Sibirien från Ryssland startade i slutet av 1700-talet. Där fanns många olika nationaliteter - alla nomader, jägare eller fiskare (jordbrukarna invandrade lite senare) och eftersom katt var ett populärt husdjur i Ryssland tog man med dem till Sibirien.

Det hårda och kalla sibiriska klimatet gjorde det svårt för de korthåriga katterna att vistas utomhus under vintern, och därför premierades långhåriga mutationer. Katterna fick lång, tjock och vattenavstötande päls och livet i naturen formade katterna till perfekta jägare.